Utanför fönstret faller snön och i morgon är det julklappsutdelning?!
Jo, då är det faktiskt dags för den allra bästa julklappen. Den jag någon gång i höstas beställde till mig själv; helgkursen för Maria Hagström på Alfa Hundcenter i Lerum.
Och här sitter jag och är nervös?!
Om nu någon till äventyrs undrar vad jag gör så … sitter jag fast i Dreamweaver.
Jag gör hemsida.
Det är kul.
Det går inte alldeles som på räls.
Har trots allt knåpat ihop en startsida som jag är rätt nöjd med.
Nu är det bara resten kvar…
Joddeladiho!
(Och btw, WordPress verkar ha fått lite fnatt igen? Mina egna kommentarer i min egen blogg fastnar i spamfiltret?! OK, jag var inte inloggad, men ändå? Och jag får inte mail om alla kommentarer, bara vissa…?)
Jag kommer osökt att tänka på Djungelboken och King Louie; – Ja vill ju va’ som duhuhu… 🙂
Det enda jag nu behöver veta är vem som betalar ut pengarna så att jag kan skicka mitt kontonummer? Eller ska jag kanske auktionera ut bloggen via Tradera? Jag saknar viss information om detaljerna…
Men så var det det finstilta också:
Ansvarsfriskrivning: Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde.
*asg*
Hur mycket är din blogg värd? (Bilden ovan är klickbar.)
…tänkte man här? Och hur stod man ut i nästan ett år? Varför försökte man inte sälja dem tidigare? Och klarar man att ta hand om, socialisera, miljöträna och uppfostra tio valpar/unghundar? Dessutom i en kombination av raser som låter som en riktig rysare. Skulle tyvärr inte tro det…
http://www.bt.se/sok_annonser/privatannonser/unghundar-blandras(1095681).gm
Tre av fyra mornar vaknar jag med den här låten på repeat innanför pannbenet.
(Ni kan skippa det tre minuter långa ”introt”)
Ungefär här förvandlades Team Hanna till mina favoriter. Och det är väl bara att erkänna; jag har tydligen någon mystisk böjelse för långhåriga karlar som kan sjunga?! Förra året var det Team Cans som stod högst på favoritlistan, och det berodde inte på att jag tillbringat några år av mitt liv i Mora. 😉 Nu var det uppenbarligen inte bara jag som tyckte att de var bra eftersom de gick och vann hela alltet, men ändå.
Tre av fyra saker på gårdagens lista klarades av:
1. Jag tränade hund i vardagsrummet och nu t o m hoppade Karlsson upp med pipen i munnen för att kunna trycka in den i min handflata. OK, det funkade inte varje gång men ”oroväckande” ofta? Och ja, Iza fick också ett pass.
2. Jag tog ett fotbad och fixade till lite skönare gångverktyg.
3. Jag letade valpbilder. Och fann! Pga dåtidens kamera (det känns verkligen som om det är hundra år sedan, inte åtta och ett halvt) är bilderna färre och de flesta av ganska usel kvalitet. Men nu är det som sagt återfunna. Bland annat hittade jag detta:
Jag har nog vid något tillfälle nämnt att Iza ”egentligen” är grå, vilket känns ganska otroligt med tanke på hur hon ser ut idag. Men det står ”grå” i stamtavlan och här är ytterligare ett bevis, från femmånadersåldern! Å andra sidan får jag nog vara tacksam att hon inte blev en urblekt klorinschäfer utan gick åt det mörka mer normalfärgade hållet istället. (Bilden är inte scannad utan fotograferad, så kvaliten är därefter.)
Avslutningsvis en bild jag tog här om dagen, och man kan undra; var slutar den ena och börjar den andra? 🙂
Efter en enträgen övertalningskampanj från Mårr har jag – håll i er nu – köpt en burk … Dijonsenap! Jag har aldrig gillat senap, i något sammahang, men vem vet – det kanske stämmer att det gör underverk med grytor och liknande? Och att det aldrig är för sent att lära sig äta det? Dessutom kanske det finns en anledning till att det står med i receptet på den kanongoda laxlådan jag tipsade om här om dagen. Nåväl, nu står burken i kylskåpet så får vi se vad den tänker ta sig till. 🙂
Idag har jag återfunnit åtminstone 33% av Iza-bilderna jag letat efter. Valpbilderna är fortfarande gone by west, och en del andra (digitala) bilder som jag letade efter halva (nåja) jullovet har jag heller inte hittat. Men dessa är inte fy skam. Jag kan inte ta åt mig äran av fotot men möjligen av regin? Bilderna är tagna för fem år sedan av proffsfotograf i samband med en jobbfotning där Iza var med och modellade. Kopplet är naturligtvis ett irritationsmoment, men det finns ju photoshop, om jag nu ska göra något mer med bilderna, vilket jag nog ska. Och ni som varit med här ett tag känner säkert igen den första bilden som till och från funnits med i headern på bloggen, men de högupplösta bilderna har varit på rymmen.
Nu ska jag försöka bestämma vad jag ska ägna kvällen åt, förutom vardagsrumsträning med K? Egenvård av fötter? Fortsatt bildletande? Trixande med den eventuellt blivande hemsidan? Inget låter egentligen särskilt frestande men fotvård är nog det mest akuta med tanke på hur schemat ser ut framöver.
Detta är något av det klokaste, bästa (och sundaste) jag läst angående livet med våra hundar.
Läs och begrunda!
…tyckte K det var att ligga plats i vardagsrummet när jag och Iza klickertränade nosduttar så att korvbitarna flög, precis framför hans söta näsa.
Det var hemskt.
Orättvist.
Gräsligt.
Och alldeles, alldeles vidrigt.
Efter ett par omläggningar låg han dock fint en längre stund. Och jag tror inte han fick några bestående men. Åtminstone inga negativa. 😉 (Eh… kan man få positiva men?)
Han hade först fått ett rejält pass med hopp-stå, nosduttar och att avlämna leksak via nosdutt, så det var inte särskilt synd om honom. Det var rätt kul att se konflikterna som uppstod i hans hjärna och kropp när han fått leksaken och jag höll fram handen. Så länge han inte såg handen så låg han glatt och tuggade på pipen, innesluten i sin lilla terrier-bubbla. Men fick han syn på handen kunde han liksom inte motstå att gå dit och dutta med nosen, med leksaken i munnen. Ibland såg det verkligen ut som om han försökte låta bli, men det gick liksom inte… Och det är ju det som är målet, åtminstone enligt hans sluga matte. Framhållen handflata ska fungera som en magnet. 🙂 Sen ska det erkännas att vi än så länge inte testat med latexpip. Måste hjärntvätta lite (läs: mycket) mer med ”vanlig” pip först.
Hopp-stå är inte jätteenkelt, men han börjar fatta. Tror jag. Men mitt kroppsspråk är fortfarande väldigt viktigt. Nu var detta andra träningstillfället så vad kan man begära?
Lite kryp på mattan hann vi med också, och jäklar vad han kröp?! Han t o m tjuvstartade några gånger, men hellre det än att han ligger kvar när jag börjar gå.
Det var aftonens rapport från BK Hemma.
Nu ska jag gå och leta valpbilder på Iza i mina gigantiska gömmor med pappersfoton. Håller nämligen på att ”pula” med något som kanske, kanske kan bli en hemsida om gud är god och jag har medvind. Och om det blir så vore det väl käckt med någon valpbild även på schäfertanten? Eftersom hon är född på stenåldern (hon också), dvs innan digitalkameran fanns i allas ägo, så är det pappersarkivet som gäller. För att jag skulle satt in dem i album? Nä, den galna idén tror inte ens jag på…
I år är det femton år sedan vi totalrenoverade vårt hus. På de flesta ställen är det mycket hög tid att gå in på andra varvet. Framför allt vardagsrummet, men ytskikten och golven i övriga utrymmen skulle definitivt också behöva en översyn. En del börjar bli slitet och en del har jag helt enkelt tröttnat på.
Något jag inte tröttnat på är dock inredningen och kaklet i köket. Detta valdes i klassiska modeller och håller i många år och känns inte på något sätt akut att byta ut. Dock verkar Murhpy tycka annorlunda!
Kaklet har nämligen börjat rämna i fogarna, och även fixen har börjat tappa greppet. Numera vågar jag knappt torka kaklet med en trasa eftersom vissa plattor vickar rejält. Förvisso har jag satt upp kaklet själv med bistånd av min dåvarande chef som var något mer bevandrad i branschen än vad jag var. Men nog borde det väl hålla mer än 15 år?
Bild: kakelspecialisten.se
Den här modellen är det, enkelt och klassiskt. Dyker med mycket jämna mellanrum upp i diverse inredningsmagasin också, så helt fel ute var jag inte när jag valde det även om skälet inte var att vara ”inne” utan att jag helt enkelt tyckte om det.
Men varför in i glödheta …. kan det inte sitta fast på väggen då?
Och om det nu ska bytas kan vi väl knappast med att sätta upp samma igen? Snacka om fantasilöst.
Men vad ska man då ha istället?
Ideligen dessa i-landsproblem…
Igår kväll startade vi om med Izas simning. Av olika anledningar (bl a min skada) har hon inte simmat sedan den 1/12. Min nioåriga schäfertant busade loss fullständigt innan hon kom i vattnet. Hon lekte kurragömma och tafatt med matte runt bassängen till de andra ”gästernas” stora förtjusning. De skulle passera ut från massagerummet, genom simhallen, med en foxterrier men stod glatt och väntade och tittade ut genom fönstret i dörren medan jag försökte fånga in vilddjuret. Alla utom jag hade nog roligt. Eller… jag hade nog också roligt egentligen, för hon ser för härlig ut när hon rusar runt, men jag försökte åtminstone dölja det. 😉
Simningen gick galant och hon tyckte nog det var roligt, både att simma och att rå om matte på tu man hand. Det som var mindre roligt var att hon lyckats gå upp nästan ett kilo sedan sist, något oklart varför, men det får vi åtgärda. Brukar inte vara så svårt att reglera hennes vikt. Hon är ju inte överviktig på något sätt, men matchvikten på 27 kilo bör hon hålla, framför allt nu när hon börjar bli till åren.
Utanför fönstret faller nu snön intensivt, och har så gjort både natten till igår och natten till idag. Hundpromenad känns måttligt lockande eftersom skogsvägarna bitvis består av fullkomliga skridskobanor. Under snön! När det var snöfritt var det ju enkelt att undvika dom, men nu? Förhoppningsvis har väl den förhållandevis blöta snön luckrat upp isen och gjort den mindre hal men det vet man inte förrän man landar hemma igen med hela armar och ben. Eller inte? Och med någon dm snö ovanpå isen hjälper det tyvärr inte ens med Icebug.
Igår beställde jag en pryl på nätet från ett företag där jag inte handlat på flera år.
Idag fick jag ett erbjudande från samma företag som hade gett mig 50% rabatt… (=250 pengar).
Igår köpte jag äntligen en gigantiskt plastlåda med lock för att kunna stuva undan en del kläder som används sällan. Den köptes på ICA Maxi och kostade 219:-.
Idag får man två sådana lådor för 259.- enligt Maxis reklamblad, och en sådan låda till hade jag utan tvekan haft användning för.
Very, VERY bad timing på min ära…
Idag har jag köpt glass, men inte för att äta.
Mina kriterier, när jag strosade runt glassdiskarna på Maxi, var; vilken glass blir bäst på bild?
Skumt jobb man har…
Har glömt bort att jag faktiskt fått en utmärkelse, från två olika håll! Tackar och bockar ödmjukast för detta. 😉
Utmärkelsen har kommit från Agnetha och Pia.
“Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet.
Syftet är att sprida vänskap.
Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig.
Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!!”
I utmärkelsen ingår också att nominera 8 bloggar, som passar in på ovanstående kriterier. Den här utmärkelsen har ju vandrat runt ett tag nu och jag tror de flesta av mina favoritbloggar redan har fått den. Och eftersom jag drabbades av en obehaglig beslutsångest; – vilka ska jag välja? så låter jag det vara bra här. 🙂
Tja, då var det dags! Tänkte dela med mig av kvällens middag. (Ja, det finns över också så om någon är sugen så kan jag bokstavligen dela med mig. 😉 )
Men eftersom jag ibland är en lat person tänker jag inte skriva ner receptet här utan länkar helt enkelt:
http://www4.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=15165
Mycket gott och, framför allt, enkelt!!!
Eftersom jag inte gillar senap (surprise!) så struntade jag i den och tog Santa Marias Fishfoodkrydda i rätt hyfsad mängd istället för bara salt.
Smarrigt sa Bull!
vallterrier.com 