Ja, ärligt talat – jag har inte en aning… Hade nästan, i huvudet, börjat formulera ett inlägg om den fantastiska svenska sjukvården, men det sket sig.
Helt emot mina principer infann jag mig 25 minuter för tidigt på sjukhuset. Jag är ju inte direkt stamkund där och blir alltid nervös att jag inte ska hitta. Det gjorde jag dock utan problem, och jag hann inte ens slå ner rumpan på stolen i väntrummet (jag ljuger inte!) innan jag blev inropad.
Själva datortomografin var i sig en ganska surrealistisk upplevelse. I synnerhet kontrasten i bloden… Men fort gick det! Ner, in, upp, ut! TJONG! Fem minuter innan jag egentligen skulle vara där var jag på väg därifrån. Resultatet skulle skickas till min läkare på vårdcentralen som sedan skulle höra av sig under eftermiddagen.
Men.
Nä!
Ingen läkare har ringt.
Klockan är 17.40.
Det är fredag.
Alltså får jag tillbringa helgen i ovisshet. Det hade ju varit kul att åtminstone kunna utesluta en eller ett par tänkbara diagnoser och återgå till dopingen som fungerade. Det jag fick utskrivet igår hade ringa effekt på smärtan, och trött blir man så jag vågar inte dopa mig på dagen.
vallterrier.com 
Vad begär du?! Att bli insläppt och röntgad före utsatt tid OCH få svar?! Nån måtta får det väl vara-tänk på att svensk sjukvård har sitt rykte att leva upp till 😉
Ja… jo… jag kom på det.
Hm. Men du, OM det varit något som stått och blött och sett för läskigt ut så borde ju röntgendoktorerna ha hajat till (det är alltid någon som primärgranskar bilderna) och du skulle ha blivit inringd eller så. Klen tröst kanske, men ändock.
Gör det lika jädra ont nu igen? Dessvärre har alla potenta smärtstillande den där trött-/snurrighetsbieffekten, svårt att komma runt.
Jag hade stannat kvar och bett om resultatet själv. Det brukar alltid min kompis göra så fort hon röntgar sig. Men som Mårr skriver så borde dom ha sagt något om det verkligen sett illa ut.
Skönt att K får behålla propellern och du ska se att du nog får behålla mjälten 🙂 Smärtan kan man dock vara utan, gjorde även jag en ”Lotta” för någon vecka sedan, ena skinkan ser nu ut som Beckers färgkarta 😀
Mårr; min nya husgud!
Pernilla; se ovan! Och jag är ju som sagt inte så rutinerad inom sjukvården, tack och lov, så jag vet inte vad man ”kan” göra, utan jag gör som dom säger åt mig. 🙂
Eva-Lena; har vi myntat ett nytt uttryck nu? Att göra en Lotta… Frågan är, landade du också på en stubbe, för annars räknas det inte. 😉
Hoppas de är toksnabba med svaret på måndag och att du faktiskt redan är frisk när du får besked. Trevlig helg!
Säger som Mårr: Om du hade vari döende hade du inte fått åka därifrån, i varje fall inte före du skulle varit där. 😀
Så, ta det du lugnt i helgen. Finns ingen anledning att ta ut sorger i förskott; de brukar komma så bra själva så. 😉
Ha det gott – och en liten tröstekram får du också. Och en klapp på kinden. Och mitt ärliga löfte om att ”allt kommer att bli sååååå bra”. 🙂
Inte visste jag om din blog heller, alla i borås bloggar visst, fast jag räknas nog bara som boråsare genom mitt epitet på agilitybanan 🙂
hoppas det löser sig med smärtan, INTE kul!
hmm… kanske ska skriva hälsn eva marie & rovdjuren också 😉
Jodå, Eva-Marie, jag förstod att det var du, redan av ”signaturen”. Brukar kolla din blogg ibland, men det blir alldeles för sällan. Ska försöka skärpa mig. 🙂
Hade det varit nåt allvarligt hade de antagligen hört av sig… Tystnad brukar vara ett gott tecken. Tror jag?
Bibbi; hoppas och tror jag också. Eller också är det ett tecken på slarv? Ser morgondagen an med spänning.