Idag (eller rättare sagt igår) bet jag i det sura äpplet och ringde vårdcentralen angående de envisa smärtorna i sidan/buken som ändrat karaktär och flyttat på sig. Hade börjat nära en liten, liten misstanke om att mjälten kanske fick en smäll i samband med min ”olycka” och då kanske man behöver någon som kollar lite mer? Idag har jag varit på vårdcentralen och träffat en tämligen blyg och osäker läkare. Det slutade i alla fall med en remiss och i morgon ska jag till lasarettet för skiktröntgen! Han ville nog ta det säkra före det osäkra, och det är väl iofs bra. Är imponerad över hur snabbt det gick, men OM det skulle vara mjälten, vilket jag inte vill tro, så är det väl faktiskt hyfsat akut.
Jag fick åtminstone en viss förståelse för de hundar som är halta och lytta och sedan inte uppvisar ett endast symptom när de träder över tröskeln hos veterinären. Ungefär detsamma drabbade mig idag… Och så fort jag klev utanför dörren gjorde det lika ont som vanligt.
Efter det besöket var det bara att åka hem och hämta lillnos och åka till veterinären. Hans ”symptom” var ju ganska svåra att dölja. En knöl på svansen är ju liksom där den är. Han käkade Frolic hos tant L i framänden och lät farbror P klämma honom på svansen och ställa diagnosen”atherom”, alltså en fylld talgkörtel. Jag fick i uppgift att hålla koll på om den växer, och gör den det ska ”vi” ta bort den. Att operera i/på svansar gör man väl helst inte om det går att undvika så vi avvaktar och håller tummarna.
I övrigt avvaktar jag morgondagen med viss spänning. Är ju inte så van vid sjukvården, men de talar förmodligen om för mig vad jag ska göra/inte göra… 😉
***
Edit, en stund senare; Iza har varit, och är, en riktigt atherom-hund (och atomhund 😉 ) och har fått ta bort några som blivit inflammerade eller suttit illa till. Några har hon fått behålla. Jag trodde jag kände igen ett atherom när jag kände det (löst sittande i huden) men det här med svansen var något nytt. Där finns ju inte heller så mycket skinn att flytta runt men veterinären lyckades uppenbarligen lite bättre än vad jag gjort. 🙂
vallterrier.com 
Håller tummarna för din röntgen! Gött att knölen verkar snäll.
Måste använda tummarna för att pippetrera imorgon men hoppas att det går bra ändå! Jag hade en Karlssonknöl på armen ett bra tag innan jag pallrade mig till läkaren. Fick se den efter operation och det såg ut som en vit böna men lite större. Läkaren, en ung tjej, förklarade att om man klämde lite kom det ut talg (illaluktande)… INTE den informationen som jag vill höra när jag ligger bedövad i armen och kollar på en lite blodslämmig böna *urk*
Klart det var en finne! 🙂
(Du kanske har en finne i mjälten också?)
Superbra att du får göra en DT!
Håller tummarna för dig imorgon när du ska till sjukan igen.
Vad skönt att det ”bara” var det på Karlsson. Lukas har ju oxå två som jag håller koll på.
Håller oxå tummar för imorgon.
BusKarlsson o skrämmas…kuperad svans o allt som man trodde när det var som värst:-) För det är så lätt att jaga upp sig om sina raringar.
Sådärja, då fick du hem en hel Karlsson. Då hoppas vi att det inte är något allvarligt med matte heller!
Hoppas DT:n visar att allt är som det ska. Äldste sonen är ”en hjälte utan mjälte”; han krossade sin mjälte i encykelolycka när han var 9 och då var det VÄLDIGT akut och han fick operera bort den. Men i ditt fall kan den ju ha fått en smäll och skadats lite, kanske? Ja inte vet jag. Det enda jag vet är att jag hoppas att det inte är något allvarligt!
Jag har också haft en fylld talgkörtel – på ryggen, av alla ställen. Tog bort den för några år sedan och det blev ett jättefult ärr, som en grop. 😦 Hoppas att K:s körtel bestämmer sig för att gå tillbaka av sig själv.
Lycka till på röntgen – ha det!