Det körde ihop sig lite igår kväll så det blev ingen utfärd till Elfsborg för plats med skott. Det fick bli ett pass hemma istället.

Tog tag i de moment vi fick ”bakläxa” på i måndags, dvs inkallning med ställande och rutan och det finns nog hopp även på dessa moment. Det värsta är att när han springer mot rutan skäller han som en liten galen agilityhund och tror tydligen att det ingår i momentet. Men till rutan springer han, och igår även från tämligen långt avstånd. Ställde ut den utan att han såg, och flyttade den även en gång utan att han såg det. Target i mitten som inte heller syntes på avstånd men trots allt fanns där.

Inkallningen gick också ganska bra. Fick fram en tennisboll som var effektiv som ”stopp” men inte tillräckligt rolig för att dra 14 varv runt åkern med. Får han tag på en pip så är det ju bara hysteriskt spring som gäller.

Avslutade med krypet. När jag satt honom och tar ett pyttesteg framåt för att han ska komma i rätt position när han lägger sig så slänger han sig ner, utan kommando, och börjar krypa. Detta efter ca fyra seriösa träningstillfällen! Tjuvstart på krypet ser jag dock som ett angenämt problem. 🙂 Är nog ganska på det klara med hur jag ska jobba bort det också.

Arbetsviljan är det alltså inget fel på i den lilla åttakilos-kroppen. När vi var färdiga efter ca 45 minuter (höll på alldeles för länge som vanligt eftersom det är så roligt) stod han kvar på vår privata appellplan och stirrade på mig som om jag inte var klok – sluta redan?

Och jodå, för de som undrar; Iza fick också ett pass i rättvisans namn men det var inget särskilt revolutionerande där utan ungefär samma gamla skåpmat, men hon var glad ändå.

Förra helgen klippte vi ner ”the clematis from hell” jäms med fotknölarna, och för en vecka sedan flyttade vi den till dess nya plats. Jag var tveksam till huruvida det skulle lyckas, alltså om den skulle återhämta sig efter den något brutala behandlingen. Så här ser den ut nu. Ser ganska död ut, eller hur?

Men … är man ”the clematis from hell” så är man. Tar man en något närmare titt så finns det faktiskt livstecken. Flera stycken. 🙂

Det finns tydligen hopp!

Vill ni ha något härdigt, tåligt, som inte kräver varken extra vatten, gödsel eller annat trams, som växer som veritabelt ogräs, tar över uteplats, trädgårdsmöbler etc, och dessutom blommar långt in i oktober så kan jag rekommendera klematis Paul Farges (Summer Snow) som är det officiella namnet.

Nej, det är varken boken eller filmen som avses i rubriken utan dagens väder som är – schlugt. (Ja i västergötland säger man schlugt, inte slugt.) Det är ca 20° varmt och kulingvindar, förmodligen med stormstyrka i byarna. Jättekonstigt. Eller – schlugt. 😉

På lunchpromenaden uppstod det spontana små sandstormar, eller snarare grusstormar, när vi gick på vägen. För att inte tala om vad som hände när det körde förbi bilar! Vi var dammiga från topp till tå när vi äntrade hemmet igen…

Just nu lutar det åt att vi håller oss hemma i helgen och förbereder för altanbygget som, trots allt, verkar bli av. Att vi blir hemma hade onekligen en lugnande effekt på mina stressade nerver. Det hade förmodligen varit jätteskönt att komma iväg men tyvärr verkar det inte vara läge.

En positiv effekt är att jag faktiskt kan unna mig att ta K och åka till Elfsborg och träna plats med skott ikväll, det hade jag inte hunnit annars, för då hade det varit husvagnspackning som gällde.

Gårdagen gick i ett flygande fläng med jobb och hundträning, men här kommer en liten rapport från resan.

Det började bra med ett par timmar i gassande sol på uteserveringen på Säve flygplats. Sedan bar det av med Ryan Air till flygplatsen Hahn och sedan vidare busstransport till Mainz som visade sig vara en jättetrevlig stad. Vi bodde i de gamla kvarteren på ett mycket charmigt gammalt (men uppfräschat) hotell med ett värdpar som verkligen pysslade om oss. Att mannen/kocken var svensktalande efter några år i Sverige för länge sedan gjorde inte det hela sämre eftersom min tyska är extremt begränsad.

Vi kom fram ganska sent på fredagkvällen så då blev det lite enklare mat och ett glas vin och sedan sängläge. På lördagen hann vi med lite shopping (skor, linnen, blus, tröja till riktiga fyndpriser) innan bussen avgick mot Rüdesheim för lunch och lite ”strövtåg”. Rüdesheim var en pittoresk stad men en riktig turistfälla vad det gällde shoppingen. Men solen sken så det gick ingen som helst nöd på oss.

Nästa punkt på programmet var ett besök på (ett av) Tysklands största vinslott – Schloss Johannisberg. Där var det jättevackert och vi fick en guidad tur som även inbegrep ett besök i en del av den uråldriga vinkällaren samt vinprovning, 5 olika sorter. Nu tillhör ju inte tyska viner mina favoriter men det var ändå intressant.

När vi kom tillbaks var det ett par timmars hopp och lek igen innan det var dags för kvällens fyra-rätters middag med mer vinprovning. Den gången hann vi med fem viner! Vi avslutade med en promenad på stan och en öl, sen var vi rätt trötta. Det var dock inget emot vad vi var på söndag morgon… Vid 12-tiden på söndagen började vi hemresan och hemma var jag vid 19-tiden på kvällen, hos två hysteriskt lyckliga hundar och en något mer civiliserad husse. Han vrålade i alla fall inte lika högt, och viftade inte lika mycket på svansen. 😉

Vädret var underbart hela helgen. Solsken och uppskattningsvis ca 22° varmt. Trots mina farhågor var det en väldigt trevlig helg och det största orosmomentet (för samtliga) lyckades någon ”söva” redan vid 17-tiden på lördagen och det bidrog till trevligheten.

Utsikten från markplan på hotellet. Det blev en del experimenterande med nya kameran för att kunna ta fina bilder utan blixt, och det blev faktiskt ganska bra. 🙂

… rekommenderas varmt om man ska besöka Mainz.

Mer kameratest.

Byggarbetsplats! Är det bara i Tyskland man kommer på idén att ”måla” husfasader på den tråkiga duken som täcker byggnadsställningarna? Ganska charmigt var det. 🙂

Våren hade självklart kommit betydligt längre där nere än hemma.

Vinodlingar och nyligen beskurna vinstockar så långt ögat nådde, nästan. Helt otroligt att dessa svarta förtorkade små stammar ska producera massor av vindruvor innan vintern kommer!

En liten del av den gigantiska vinkällaren.

Och en annan liten del av vinkällaren.

Igår kväll var det tillbaks till vardagsrutinerna igen, dvs hundträning. Började med Iza som var jättesplittrad när jag försökte köra lydnad så det blev ett agilitypass istället och där skötte hon sig faktiskt riktigt bra. Det känns dock i min kropp idag eftersom jag, uppenbarligen, hade ”fel” skor på mig.

Sen var det Karlssons tur. Det var ju träning inför sjuhäradsmästerskapet. Vi blev igenomkörda i lydnadsklass II och det var – spännande. Han var ganska laddad efter koppelpromenader med husse hela helgen och en dag hos svärmor. Han skötte sig dock ganska bra även om rutan och inkallningen (med ställande) gick åt skogen. En riktigt fin platsliggning blev det också. Iofs bara med en annan hund, men han verkar fatta grejen; att han ska titta på matte!

Därefter var det simning med Iza, och sen var den dagen slut.

Just nu tvekar jag (vi?) om vi ska åka iväg med husvagnen i helgen. Vädret verkar bli ”sådär” och det finns verkligen hur mycket som helst att göra här hemma, i synnerhet om det nu ska bli altanbygge om ett par veckor. Det verkar dock lite tveksamt i nuläget om det blir det. Nåja, under kvällen får vi bestämma oss för åker vi så bär det av imorgon kväll. Och bär det av så bär det av till Torekov på Bjärehalvön.

Jodå, jag ÄR hemma. Sedan igår kväll. Helgen har varit bra. Vädret har varit underbart. Det var även underbart att komma hem. Hinner inte mer nu. Måste jobba!

Idag kom det ett stort kuvert från ordförande i Karlsson fanclub. Igen! Jag hade lagt in en beställning på fler grodor (som jag självklart skulle betala) men eftersom hon inte hittade några fler sådana kom det två galna hönor istället (som jag självklart också ska betala). Det tyckte Karlsson var helt OK, t o m att de var mer OK än grodorna – tror jag. 🙂 Iza var inte tjurig på något sätt utan kunde också tänka sig en höna. Eller två.

Efter fotosejouren stoppades de undan i tryggt förvar för att åtminstone överleva helgen. Det är ju kul om de är kvar när jag kommer hem. Ett stort tack till Ingrid – igen! 🙂

Om ett par timmar bär det iväg men faktum är att jag mycket hellre skulle vara hemma. Hos hundarna. Och hönorna. Och husse. 🙂 Är jag otacksam eller bara sällsynt tråkig? Vet inte…

Karlsson sitter/står på min vilt snurrande och rullande arbetsstol, men jag tror inte han märkte snurrandet och rullandet eftersom han var sååå fascinerad av hönan. 🙂

Efter att jag klarat av diverse ”pyssel” inför resan, och lite annat, skulle Karlsson få sig ett lydnadspass. Idag siktade vi in oss på krypet. Vi har kört 2-3 gånger med target-stick, och det har gått bra. Små korta förflyttningar. Förra gången la jag på kommando och på slutet testade jag att ta bort target-sticken och föga överraskande så fattade han då – ingenting. Idag började jag alltså med targetsticken och kommando men tog ganska snabbt bort den. Visade med handen istället och se på sjutton, han kröp! Det hela slutade med att jag stod/gick upprätt i snudd på korrekt tävlingsposition – och han kröp!!! Från min vinkel ser det lågt, prydligt och samlat ut. Nu kör jag ju jättekorta bitar i taget, typ ett halvt normalsteg för mig, men jag är åter igen oerhört fascinerad av hur fort poletten ramlar ner i det lilla träsktrollshuvudet?! Det känns minst sagt lovande.

När vi körde stod Iza i fönstret och tittade på. Och laddade. Bestämde mig för att ta ett pass med henne också, och DET var som att ta ut en avställd iller ur garaget. Jösses vad fort allt gick. Och vad fel allt blev. Men vi hade trots allt ganska roligt på vägen. 😀 När jag sa ”ligg” för att köra kryp stämde hon upp i ett rungande skall. Så där lärde jag mig något. INTE använda ”ligg” när vi tränar liggande skall. Trodde det var nog tydligt att jag då befinner mig på huk framför henne, men tydligen inte… När hon väl förstod att hon inte skulle skälla så ålade hon iväg ett rekordkryp, utan kommando?! Långt kröp hon, snett kröp hon men tekniken var det inget större fel på. Man får väl glädja sig åt det lilla. 😉 Efter det la vi en stund på att träna ”tyst” och efter en stund flöt det upp någon väl fördold minnesbild av vad det ordet betyder.

Jag kan inte påstå att jag är förvånad över att hon var som en packe dynamit eftersom hon inte fått göra särskilt mycket sista tiden, mer än gå promenader. Det ska bli bättring på den fronten. Jag lovar! Eftersom hon inte är den typen som klättrar på väggarna av att inte få träna så tror man att hon klarar viloperioder bra, men när man väl kör igång så märker man att det kanske inte var så lyckat… Men eftersom jag har mig själv att skylla så valde jag att garva åt eländet, det kändes som den enklaste, och roligaste, utvägen.

Att Karlsson kan åstadkomma de mest fantastiska bentrassel när han sover kommer väl inte som någon större överraskning.

Och Iza vill ju inte vara sämre, men hon lyckas inte fullt ut. Lite för långt mellan fram- och bakben kanske? 🙂

I tisdags var förresten Gino hos ”frisören” och fick det värsta valptrasslet avlägsnat. Så här vacker blev han efteråt. Ser verkligen fram emot att träffa honom på Årets Border i Arboga, sista helgen i maj. 🙂

För de som inte vet jobbar jag som någon form av kombinerad AD, layoutare, copywriter inom postorderbranschen (eller distanshandeln, som vi numera tydligen har döpt om oss till enligt branschorganisationen).

När en säsong av katalogproduktion går mot sitt slut brukar mina superlativer ta slut. Och där är vi nu. I snart två månader har jag fullkomligt spytt ur mig texter och här pratar vi inte korta, effektiva ”Ellos-texter” med rena fakta om artiklarna… Nej lååånga texter ska det vara (och kravet på längd ökade markant i och med det numera norska ägarskapet) och helst späckade med superlativer och andra positivt laddade ord. Jag försöker trösta mig med att kunderna förmodligen (förhoppningsvis?) inte läser alla texter i katalogen och därmed inte störs av upprepningarna.

Men är det någon som har alternativ till följande ord så mottages de tacksamt. 😉

Fantastisk
Elegant
Lyxig
Exklusiv
Praktisk
Skön
Härlig
Effektfull
Effektiv
Fin
Vacker
Mjuk
Varm
Dekorativ
Mysig
Trevlig
Snygg
Rejäl
Stadig
Kraftig
Klädsam

etc…..

Vet ni vad ni ska göra den 19:e september? Det vet jag! Alltså vad JAG ska göra, inte vad NI ska göra. 😉

Jag ska åka till Göteborg och se Maria Möller Show! Har försökt hålla ögonen öppna och nu har dom äntligen släppt biljetterna till turnén. Enligt hörsägen (från bl a Mårr och Kandidat Dropp) ska denna show vara kanonbra. Jag har sett Maria Möller i ett miniframträdande i samband med en föredragsdag för ett par år sedan och det gav mersmak. Så för en gångs skull har jag hängt med i svängarna, fått tag på biljetter (BRA biljetter!) och inte ägnat mig åt mitt vanliga; jag ska…, jag borde…, det vore roligt… och sen är det för sent, alla biljetter slutsålda och showen nedlagd.

Nu SKA vi gå och se detta, jag och husse. Faktiskt ska vi det. 🙂

Kolla här!

Men hallå … det är en ICA-butik!? De har inte ens annonserat särskilt hårt om superduperöppningserbjudanden. Själv har jag bara sett annonser om ATT dom öppnar. Men vad driver en människa att köa 2,5 timme för att komma in på ICA? *suck*

Gårdagskvällen tillbringades på klubben. Körde först ett litet lydnadspass med Karlsson, innan det var dags för uppletandeträning inför Sjuhäradsmästerskapet. Men helt plötsligt slog det mig; jag var ansvarig för onsdagsträningen!?! Förra veckan, när jag egentligen skulle ha haft den, blev jag inblandad i någon form av trippelbyte och det hade jag förträngt. Tack vare hjälpsamma klubbkamrater fixade sig dock båda delarna. En instruktör startade upp träningen medan jag fick köra uppletandet som nr 1 av lägre-hundarna. I Sjuhäradsmästerskapet kör alla brukshundar uppletande som enda special. Appellhundarna har en ruta som är 20 meter bred med två föremål på två minuter. Lägrehundarna har 40 meter/fyra föremål/fyra minuter , högrehundarna 60 meter/sex föremål/sex minuter och elithundarna 80 meter/åtta föremål/åtta minuter!!!

Rutan var jobbig och tungsprungen och de flesta hundarna hade problem. Karlsson jobbade på riktigt bra och gav sig inte. När tiden var ute hade han fortfarande inte hittat ett enda föremål i den nästan obefintliga vinden men vi fick naturligtvis fortsätta för att få ett positivt avslut, och till sist så… Men jag är imponerad av att han fortsatte kämpa så bra utan att få någon lön för mödan. Ja till sist fick han ju det, men det tog som sagt ett bra tag.

Därefter stack jag upp till appellplan och avslutade onsdagsträningen. Några budföringar blev det med några hågade ekipage, och lite allmän rådgivning. Innan jag åkte hem hann jag också lägga en platsliggning med K och Frida riesen. Frida är inte klickad och jag kunde därför klicka bäst jag ville när K gjorde vad han skulle, dvs tittade på mig. På det stora hela skötte han sig bra. Det var lite pipigt, men å andra sidan var det ganska kallt vid den tidpunkten och det var definitivt INTE en plats i solen.

… men diket har jag inte slunkit ner i – än.

Just nu far jag som en skottspole genom tillvaron, och frågan är om jag får så mycket gjort?

Gårdagens planerade innepyssel blev det inte så mycket med eftersom husse helt plötsligt drabbades av ett påtagligt behov av att gräva en grop till klematisen som skall flyttas, och då gäller det att hänga på. Gropen skulle självklart grävas under mitt överinseende och med lite handräckning, och den var inte helt lättgrävd eftersom den var precis vid den avhuggna stammen på ett f d träd. Det innebar … rötter. Det visade sig även att den attans klematisen hade skickat ut rätt rejäla rötter under alla sina år på samma plats så detta blev ett tidskrävande projekt. Nu håller jag bara tummarna för att den överlever flytten så att inte allt jobb var förgäves?

På vägen hem igår slank jag in till frisören och fick kalufsen ansad, och sen slank jag till fotoaffären och köpte en riktig kameraväska som jag behöver ha till helgens resa. Ja den behövs självklart sen också, men med anledning av resan blev det lite bråttom.

Idag slank jag till jobbet på morgonen för att inte missa massagen, sen slank jag till fotografen för att lämna lite prylar, och sen slank jag in på Coop för att köpa mer jord till klematisen och en resväska i storlek M inför helgens tripp. Eftersom jag inte överlever utan min Tempur-kudde funkar det inte med resväska storlek S. Den tar liksom slut strax efter kudden…

Sen slank jag hem för att jobba resten av dagen hemifrån och nu ska jag snart slinka ut på en kortare lunchpromenad med vovvarna. Ikväll ska jag slinka till klubben för sjuhäradsträning. Och så skulle jag behöva slinka förbi strykbrädan. Och tvättmaskinen. Och…

Ärligt talat känns det hemskt onödigt att slinka till Tyskland i helgen. Jag har varken tid eller lust, egentligen. Men å andra sidan brukar jag sällan vara särskilt sugen på att åka bort, om det inte är med husvagnen då. Men då är man ju liksom hemma, fast man är borta. 🙂 Och den ska vi slinka iväg med nästa helg.

(Igår kväll blev det förresten ”ruuuutan” med K, och antingen fattade han väldigt snabbt eller också fattade han inte alls? Jag vet faktiskt inte vilket alternativ som stämmer. Något jag vet är dock att han tyckte det var fasligt roligt. Och att han var ivrigt påhejad av en ill-vrålande storasyster innanför fönstret.)

Ja det, en plats i solen alltså, är ju inte så svårt att få i dessa dagar, och jag njuter i fulla drag. Men en ”plats” i solen var även vad den lille terriern fick igår, och som han låg! Helt klart är att han är påverkad av väder och vind. Jag lade honom ensam några gånger och han låg betydligt stadigare, med mer fokus på mig, än vad han tidigare gjort. Även när jag la honom i en grupp, med fyra andra hundar, låg han betydligt lugnare och finare än vad han brukar göra och var förhållandevis koncentrerad på mig. Jag tror att även ”don’t try this at home-övningarna” från privatträningen i torsdags haft mycket god effekt. Den procentuella fördelningen på de olika faktorerna ska jag låta vara osagd, men kontentan var att det kändes riktigt bra igår.

Igår kväll var det också upptaktsmöte för sjuhäradsmästerskapet, den årliga lagtävlingen mellan klubbarna här i sjuhäradsbygden. Det krävs totalt åtta ekipage, ett i varje lydndsklass och ett i varje bruksklass. Jag är enligt reglerna överkvalificerad (!!!) för appellklass och lydnadsklass I eftersom jag tävlat officiellt i högre klasser med tidigare hund (Iza) och i de lägsta klasserna ska det vara rena nybörjarekipage. Men skam den som ger sig. 😉 Jag har satt upp oss som reserver i lägre och II:an. Vi är inte klara för någon av klasserna. Krypet saknas i lägre och rutan i II:an, men jösses … det är ju 1,5 månad kvar. 😉 Nä, skämt åsido, det finns flera väl kvalificerade och klara ekipage i båda klasserna så risken/chansen att vi behöver ställa upp är minimal. Men vi får oss en dos tävlingsmässiga träningar och skulle det krisa riktigt med sjuka hundar och förare så är det ju bättre med oss än med ingen alls. 🙂

Förutom platsen igår hann vi med lite hyfsat tävlingsmässig fjärrdirigering (sitt-ligg) med tävlingsledare. Han var lite brydd först varför det stod en människa några meter bakom honom men med tanke på att det var första gången kändes det ändå bra. Det verkar också som om han fungerar bättre med enbart muntliga kommandon. När jag börjar semaforera (man får ju använda både muntligt kommando och handtecken) såg han mest förvirrad ut.

Ikväll hade jag väldigt gärna åkt till Elfsborg och tränat platsliggning med skott, men eftersom jag kommer vara borta hela helgen insåg jag att hemmet kräver vissa livsuppehållande åtgärder. Det blev ju inte särskilt mycket gjort inomhus helgen som var, av förklarliga skäl. Det har blivit en promenad med Iza och resten av kvällen kommer alltså att ägnas åt ”pyssel”, och ett litet lydnadspass på gräsmattan med K. Krypet och rutan kanske…?

Dagen började med sovmorgon! Till 08.30!!! Alldeles för länge visade det sig, för inte nog med att jag blev stressad av att komma upp så sent (!), jag mådde nästan fysiskt illa och var jätteseg och konstig en bra stund in på förmiddagen. Är det tantvarning eller…?

Solen behagade lysa (!) med sin frånvaro en bra stund också, men så småningom trängde den igenom molnen och det blev lika ljuvligt vårväder som igår.

Vi har gjort vårt bästa för att avsluta det vi påbörjade igår. Dvs riset har körts iväg till återvinningsstation, lövhögarna är borta osv. Det som inte har hunnits med är att flytta på en klematis, men å andra sidan kanske den mår bra av att stå still en stund efter att den blivit nackad?

Det har också flyttats in i husvagnen och det är ett projekt i sig, men nu är den nästan utryckningsklar. Planen är att dra iväg någonstans på långhelgen vid 1:a maj om vädret är hyfsat, och nästa helg är jag ju borta så det gällde att blev gjort nu. Fick för mig att jag skulle ta ner de anskrämliga gardinerna som jag retat mig på ända sedan vi köpte vagnen. De försöker liksom matcha de lika anskrämliga dynorna (som jag täcker över med plädar som skydd mot hundtassar och hundhår), men lyckas bara nästan. Och är det någon som vill testa sitt tålamod kan jag rekommendera nedtagning av spetsgardiner i husvagn… Say no more.

Även idag har Karlsson fått ett spår. Ett låååångt spår. Hans läääängsta hittills. Det tog 22 minuter att gå ut det, i relativt lättgådd terräng, så det bör väl ha varit i längd som ett lägreklass spår? Och jag kan konstatera att han fortsätter imponera och går från klarhet till klarhet. Spåret innehöll väldigt varierad terräng. Allt från åker, vanlig mosskog, sankmark, torr barrmatta med massor av ris, blåbärsris, lövskog och gräs till … grusväg. Han skötte sig med den äran! Han plockade alla pinnarna utom en, och höll ihop det lilla söta huvudet hela vägen. Där han spårade som bäst var faktiskt den torra, risiga barrmattan. I min hjärna (och även i experternas) är ju detta ett svårt underlag med det kändes som att svårigheterna, i kombination med att det var svårt att komma fram, bara taggade honom och fick honom att vara ännu mer noggrann. Han blev väl lite förvirrad när vi kom ut på grusvägen, i synnerhet som Iza och husse gått där alldeles nyligen, men jag hjälpte honom med kort lina och faktum är att han faktiskt fortsatte spåra de 10-15 meter som gick på vägen. Och när det vek in i skogen igen var det ingen tvekan. 🙂 Som näst sista föremål hade jag lagt en Piiiip, och jösses vilken lycka det blev. Det var nog taktiskt rätt av matte, när han började bli lagom trött. Men han fortsatte ändå fint fram till slutpinnen. Visst blåser han av spåret här och där, förmodligen för att jag inte håller emot tillräckligt, men han kommer på sig snabbt och löser problemen. Det känns helt klart som om det finns hopp om att det ska bli en ”riktig” spårhund av honom. 🙂

Lite rast och ro blev det faktiskt också. En timme i solen och vilstolen idag också. Allt för att reta det grönbleka pigmentet litegrann. 😉

Avslutningsvis ett par bilder:

Så här kan man också njuta av solen efter ett långt spår resp en lång promenad.

Försökte fota fullmånen igår kväll. Rent fototekniskt blev det ”sådär”, men ändå lite mysigt. 😉

Jag återkommer till ämnet i rubriken. Lite senare.

Dagen har huvudsakligen bestått av trädgårdsrensning av en dignitet som hittills inte skådats på de 17 år vi bott här. Fram med stora grensaxen och så jämnades bl a två brudspireor jäms med fotknölarna. Diverse annat, bl a jasminer/schersminer (?) har gallrats rejält + ett antal buskar som jag inte har en aning om vad det är.

Att sätta ett avverkningsredskap i händerna på husse är dock likvärdigt med att släppa in en elefant i en porslinsbutik. Det mesta ryker! Så det gäller att hänga med i svängarna och peka, dämpa och avleda annars är snart allt jämnat med marken.

Hur som helst har vi nu ris så det skulle räcka till en valborgsmässoeld av dignitet. Nu har vi inte för avsikt att arrangera någon sådan utan husse ska köra iväg det med lastbilen. Någonstans.

Facit av dagen är, förutom riset, att jag varit på platser på vår tomt som jag tidigare inte besökt under våra 17 år. Dessutom har jag upptäckt muskler i min högra arm som jag inte mindes att jag hade, och uppenbarligen inte har använt på … länge. Jag undrar hur den mår imorgon?

Mitt i alltihop tassade jag iväg och la ett skogsspår till K. Sen rusade jag hem och rev, slet och klippte i en vildväxande kaprifol under tiden spåret låg till sig. Det hade nog legat närmare 1,5 timme innan vi kom iväg. Det visade sig att K:s elaka matte lagt påsläppet (och påselningspunkten) mitt på en myrstig! (Jo, dom har tydligen vaknat nu.) K stod och sprätte med tassarna som en ilsken höna medan jag selade på och var lite ofokuserad precis i starten. Men sen kom han igång och jösses vad fint han spårade, åtminstone nästan hela tiden. Han fick också sitt livs första ”loop” och det var där myrorna i huvudet kom in i bilden. 🙂 När vi korsade spåret första gången var det ingen tvekan och han tassade runt loopen, som inte var särskilt stor, om än med viss tvekan. När vi kom tillbaks till korset bestämde han sig för att ta ett varv till. 🙂 Jag lät honom hållas med tanken att; alltid lär han sig nå’t.  Det syntes på honom vad han funderade på andra varvet. Han letade febrilt efter ett utgångsspår för att inte komma tillbaks till samma punkt en gång till. Men hur som helst så landade vi ju på samma plats en gång till och då ville han hemskt gärna ta bakspåret, där vi kom från början. Jag höll dock emot i linan och stod still och ganska snabbt hittade han den korrekta fortsättningen på spåret och – vips – där låg en apport. 🙂

Apporterna klippte han kanonfint idag, utan tvekan, och återgången jag också gjort löste han fint. Den var dock betydligt ”snällare” än sist, så det var nog inte så konstigt. Det verkar som om motivationen ökar för varje gång, tempot blir bättre och barkätandet och andra bestyr minskar. Skönt! Men nu MÅSTE jag fixa lite andra spårläggare, och annan terräng. Det här börjar bli tjatigt, minst sagt.

Efter ytterligare en del trädgårdsröj och en stunds slappande mitt i solskenet var det dags för Izas simning. Snacka om att det kändes smått perverst att åka och simma, inomhus, en dag som denna?! Tiden var dock bokad så det var inte mycket att be för. Idag körde vi 20 minuter, som på den gamla goda tiden, och det var inget problem.

Ja just det; bilarna har fått på sommardäcken idag också. Snöskyffeln har vid dock inte vågat plocka in ännu. 😉

Nu tror jag ärligt talat inte att vi ska göra så mycket mer idag… mer än möjligen en god (men lättlagad) middag.