X-råtta

Detta är, eller snarare – var, en av våra favoritleksaker.

Platt = bra i fickan för matte, mysig att bita och dra i för K, tillräckligt lång för att matte skulle kunna hålla i ena änden, tyst – pipen hade gett upp men det hade inte Karlsson fattat. Men nu är han inte mer. Råttan alltså.

Bill har hållit formen oväntat länge, frånsett en kraftig och fullständigt lagvidrig öronkupering. När jag borstat tänderna i morse mötte K mig med ett ovanligt yvigt skägg. Det visade sig  vara delar av Bills hjärnsubstans.

Matte får nog tjänstgöra som tf hjärnkirurg och lappa ihop honom med ett 50-tal stygn. Forsätter det så här är han snart uppe i Börje Salmings klass… 🙂

Kvällen igår gick åt till träning på Elfsborgs BK med båda hundarna. För Izas del hände väl inget revolutionerande; fortsatt skallträning (liggande) och ett kryp. Samt kontaktövningar och lek.

Karlsson fick bl a genomleva sin första ”riktiga” platsliggning med skott. Det riktiga bestod i att han låg i gruppen med de andra hundarna. Oriktigt var att jag stod kvar på koppellängds avstånd ungefär. K har ju hittills (peppar, peppar) inte haft några som helst reaktioner på skotten men eftersom det var en del, för mig, okända hundar med  ville jag vara i närheten.  Som vanligt gick hans huvud som en liten vindflöjel och näsvingarna fladdrade men ändå kändes det som om han låg mer stabilt. Skotten gör ju att att det faktiskt ”händer” något och det är just händelelösheten (vilket ord?) som gör platsen till ett svårt moment för honom.

Idag är det planerat vilodag, dvs ingen träning ikväll. Vi får väl se hur det går med den planen?