Work-a-holic?

Det körde ihop sig lite igår kväll så det blev ingen utfärd till Elfsborg för plats med skott. Det fick bli ett pass hemma istället.

Tog tag i de moment vi fick ”bakläxa” på i måndags, dvs inkallning med ställande och rutan och det finns nog hopp även på dessa moment. Det värsta är att när han springer mot rutan skäller han som en liten galen agilityhund och tror tydligen att det ingår i momentet. Men till rutan springer han, och igår även från tämligen långt avstånd. Ställde ut den utan att han såg, och flyttade den även en gång utan att han såg det. Target i mitten som inte heller syntes på avstånd men trots allt fanns där.

Inkallningen gick också ganska bra. Fick fram en tennisboll som var effektiv som ”stopp” men inte tillräckligt rolig för att dra 14 varv runt åkern med. Får han tag på en pip så är det ju bara hysteriskt spring som gäller.

Avslutade med krypet. När jag satt honom och tar ett pyttesteg framåt för att han ska komma i rätt position när han lägger sig så slänger han sig ner, utan kommando, och börjar krypa. Detta efter ca fyra seriösa träningstillfällen! Tjuvstart på krypet ser jag dock som ett angenämt problem. 🙂 Är nog ganska på det klara med hur jag ska jobba bort det också.

Arbetsviljan är det alltså inget fel på i den lilla åttakilos-kroppen. När vi var färdiga efter ca 45 minuter (höll på alldeles för länge som vanligt eftersom det är så roligt) stod han kvar på vår privata appellplan och stirrade på mig som om jag inte var klok – sluta redan?

Och jodå, för de som undrar; Iza fick också ett pass i rättvisans namn men det var inget särskilt revolutionerande där utan ungefär samma gamla skåpmat, men hon var glad ändå.

Död eller levande?

Förra helgen klippte vi ner ”the clematis from hell” jäms med fotknölarna, och för en vecka sedan flyttade vi den till dess nya plats. Jag var tveksam till huruvida det skulle lyckas, alltså om den skulle återhämta sig efter den något brutala behandlingen. Så här ser den ut nu. Ser ganska död ut, eller hur?

Men … är man ”the clematis from hell” så är man. Tar man en något närmare titt så finns det faktiskt livstecken. Flera stycken. 🙂

Det finns tydligen hopp!

Vill ni ha något härdigt, tåligt, som inte kräver varken extra vatten, gödsel eller annat trams, som växer som veritabelt ogräs, tar över uteplats, trädgårdsmöbler etc, och dessutom blommar långt in i oktober så kan jag rekommendera klematis Paul Farges (Summer Snow) som är det officiella namnet.