Byggmaterial bortskänkes mot avhämtning!

Är du en liten fågel och önskar sätta bo kan du med fördel hämta byggmaterial vid gaveln på vår lagård. Där ligger det ca en halv schäfer(päls) som lämpar sig utmärkt för fågelbo-byggande. Varmt, mjukt och gott. Det räcker säkert till fyra rum och kök + gäststuga (och altan). 🙂

Dagens undran
Hur mycket päls finns det på en genomsnittlig schäfer, och hur länge kan man borsta och kamma innan de blir helt nakna?

Än är vi inte där, men herrejösses vad hon fäller. Underull och täckhår och…allt. Och så tycker jag att hon hållit på hela vintern men nu är det nog rekord.

Ikväll har vi varit och tränat en sväng igen, på Elfsborg den här gången. Iza var rejält splittrad så det passet blev kort. Vet inte om det var den ”livade” lunchpromenaden som satte sina spår?

Med Karlsson fortsatte jag att traggla starter, och starter och … starter. Kändes som om det ramlade ner en liten polett på slutet. Vi blev även kommenderade i lite linförighet och det gick ganska bra.

Med facit i hand ångrar jag att jag åkte innan det blev platsliggning med skott. Först var jag inte alls upplagd för platsliggning men när jag svängde ut från parkeringen ångrade jag mig. Då stod dock redan skytten på plats och hundarna låg så det var lite sent att ändra sig. Idag var det inte så många hundar och vädret var hyfsat behagligt så det hade varit perfekt att lägga honom i utkant av gruppen och stå kvar nära. Men det blir väl fler chanser.

Vårtecken?

På lunchpromenaden (djävulsrundan) uppenbarade sig ett antal vårtecken, och nu snackar jag INTE tussilago och krokus (även om vi såg sådant också).

1. Grannens dansk-svenska gårdshund
Han brukar inte vara ute på tomten på egen tass men nu hade han lämnats utan tillsyn för en kort stund och när denna stund sammanföll med den stund jag och hundarna skulle passera så… Jag tjoade till när han kom springande, i förhoppning att matten som troligen fanns i husbilen, skulle reagera. Men … nej. Han kom fram och hundarna hälsade ganska lugnt och vänligt. Det är ju inte första gången de ses även om han och Karlsson inte haft närkontakt tidigare. När jag stod där, ganska lugn, och väntade på att matten skulle reagera började det gurgla misstänkt i någon av de små herrarna och jag tror, ärligt talat, inte att det var K. I det läget tyckte polis-Iza att hon var tvungen att styra upp situationen och började också gruffa lite. Ungefär då upptäckte matten vad som hände och kom gående när jag poängterade att – Du ska nog skynda dig lite… Det gjorde hon, och fick tag i hundens svans (!) och släpade honom därifrån, vilt morrande och huggande omkring sig. Det ska bli intressant att se hur han reagerar nästa gång han ser mina hundar? Risken är väl ganska stor att han förknippar obehaget med med dem? Mina tog dock inte särskilt illa vid sig utan vi fortsatte promenaden som om inget hänt.

2. Mördartaxen Freja
Det var länge sedan vi såg (och hörde) henne men idag var hon ute och njöt av vårsolen alldeles på egen tass. Freja är inte alls någon mördartax, hon är bara lite dåligt informerad om var tomtgränsen går. Iza tror dock, av någon outgrundlig anledning, att det är en mördartax och blåser upp sig som sjutton när vi passerar. Men som alltid så stannade Freja på behörigt avstånd och bara blängde på oss (under lugg) när vi gick förbi.

3. 10 cm (bred)yorkshireterrier
Vid huset som gett namn åt rundan, alltså det med de 22 hundarna, var det bara två ute idag. Cocker spanieln och en liten york. Är man ägare till en (eller flera som i det här fallet) yorkar ska man INTE ha en 10 cm bred glipa i grinden. Den lille smet ut och började kaxa sig men efter en kort överläggning med sig själv insåg den att det inte var någon bra idé, smet in igen och skällde på oss från insidan av staketet istället. Ivrigt påhejad av cockern.

4. Katt
I språng över vägen.

5. Katt
Jag såg den i god tid, gömd bakom en stor sten, och lyckades distrahera Iza så att hon inte såg den. Vinden låg åt fel håll så doften kände hon inte. Men precis när vi passerade var den naturligtvis tvungen att sticka fram trynet och titta lite närmare på oss, och DÅ var det igång.

6. Hästar
Det är ett tag sedan det gick några hästar i den hagen nu, men vid det laget var Iza så trött av alla känslostormar så hon orkade knappt titta på dom, trots att den ena gjorde en ”lekinvit”.

Men annars var det en ganska behaglig promenad. 🙂

Tårta Till TräskTrollet!

Helt enligt regelboken så bjöd vi på tårta på klubben igår. Det ska man ju göra när man blivit uppflyttad. 🙂 Det var gott om tårta eftersom ytterligare två ekipage blivit uppflyttade på olika håll under helgen. Karlsson fick naturligtvis en liten ”flis” vilket uppskattades mycket. Jag undrar om han förstod sambandet – duktig på lördag – tårta på måndag? 😉 Själv avstod jag, i vanlig ordning, från godsakerna och tittade bara på när alla andra glufsade i sig.

Fördelen med att tävla är att man får ett större fokus i träningen. Gårdagens projekt bestod till 95% av starterna i linförigheten. I princip stod jag still och viftade med vänsterbenet och jobbade på bibehållen kontakt. Han har ju en tendens att ”släppa” en halv sekund precis när vi börjar gå. På träning återupptar han snabbt kontakten igen men på tävlingen blev det ju inte så. Om jag kan få honom att bibehålla kontakten i starten borde väl oddsen bli bättre för att han håller ihop hela tiden?

De resterande 5% ägnade vi åt apporteringen. Lät en annan hund ”slafsa” med K:s apportbock så att den skulle smaka/lukta något annat än Karlsson och matte. Naturligtvis uppstod inte problemet från i lördags, dvs att han släppte apportbocken. Lite mer intensivt tugg än vanligt kanske, men inga onödiga släppanden.

På onsdag har jag bokat privatträning igen. Ska bli kul. Fortsätter jobba på en koncentrerad platsliggning och så är det linförigheten då…

För Izas del blev det skall (liggande), ett kryp och – kontaktövningar/linförighet?! Det är inte klokt att jag fortfarande håller på med kontaktövningar som med en valp? Hon är iaf åtta år. Men koncentrationsförmågan när det händer saker (läs: agility med vit liten hund) i omgivningen är fortfarande som på en valp. *suck*

Vi tog oss även ett litet varv på agilitybanan, vårens första. Började helt rått med att skicka in henne i slalomen, 12 pinnar, och den satt klockrent trots vinteruppehållet. 🙂 Kombinerade även ihop det med några hopphinder (på smallhöjd) och en tunnel och det gick ganska bra. Det är dock ingen tvekan om hur roligt hon tycker det är.

Fick även hjälp av L som jobbar på rehab på djursjukhuset att titta på Izas bakdel.  Inbillning eller inte, men jag tycker mig ha sett vissa tendenser till ”stapplighet” sista tiden. L såg dock inget alarmerande. Hon klämde och kände lite också och liiite har väl musklerna fallit ur. Nu är det alltså simning som gäller igen. Problemet är ju att varken jag eller Iza tycker att det är särskilt roligt men det är väl bara att gilla läget. Som L sa; ju äldre de blir desto svårare är det att bygga upp musklerna. Sant, sant. Får väl köra varje vecka ett tag och sen kanske  man kan dra ner till varannan vecka för att bibehålla? Ska iaf ringa idag och boka tid.