Fort och fel. Men ganska roligt. :)

Efter att jag klarat av diverse ”pyssel” inför resan, och lite annat, skulle Karlsson få sig ett lydnadspass. Idag siktade vi in oss på krypet. Vi har kört 2-3 gånger med target-stick, och det har gått bra. Små korta förflyttningar. Förra gången la jag på kommando och på slutet testade jag att ta bort target-sticken och föga överraskande så fattade han då – ingenting. Idag började jag alltså med targetsticken och kommando men tog ganska snabbt bort den. Visade med handen istället och se på sjutton, han kröp! Det hela slutade med att jag stod/gick upprätt i snudd på korrekt tävlingsposition – och han kröp!!! Från min vinkel ser det lågt, prydligt och samlat ut. Nu kör jag ju jättekorta bitar i taget, typ ett halvt normalsteg för mig, men jag är åter igen oerhört fascinerad av hur fort poletten ramlar ner i det lilla träsktrollshuvudet?! Det känns minst sagt lovande.

När vi körde stod Iza i fönstret och tittade på. Och laddade. Bestämde mig för att ta ett pass med henne också, och DET var som att ta ut en avställd iller ur garaget. Jösses vad fort allt gick. Och vad fel allt blev. Men vi hade trots allt ganska roligt på vägen. 😀 När jag sa ”ligg” för att köra kryp stämde hon upp i ett rungande skall. Så där lärde jag mig något. INTE använda ”ligg” när vi tränar liggande skall. Trodde det var nog tydligt att jag då befinner mig på huk framför henne, men tydligen inte… När hon väl förstod att hon inte skulle skälla så ålade hon iväg ett rekordkryp, utan kommando?! Långt kröp hon, snett kröp hon men tekniken var det inget större fel på. Man får väl glädja sig åt det lilla. 😉 Efter det la vi en stund på att träna ”tyst” och efter en stund flöt det upp någon väl fördold minnesbild av vad det ordet betyder.

Jag kan inte påstå att jag är förvånad över att hon var som en packe dynamit eftersom hon inte fått göra särskilt mycket sista tiden, mer än gå promenader. Det ska bli bättring på den fronten. Jag lovar! Eftersom hon inte är den typen som klättrar på väggarna av att inte få träna så tror man att hon klarar viloperioder bra, men när man väl kör igång så märker man att det kanske inte var så lyckat… Men eftersom jag har mig själv att skylla så valde jag att garva åt eländet, det kändes som den enklaste, och roligaste, utvägen.

5 reaktioner på ”Fort och fel. Men ganska roligt. :)

  1. Hahaha! Skulle gärna velat se den ”dynamitillern”. 😀 Och klart du ska skratta åt det – inget vidare att slita bort håret och skaffa sig både nya grå och ”surrynkor” i pannan nu när möss-säsongen är till ända. 😉

  2. Hihihi, gulliga Iza, det hade varit kul att se henne ila iväg:-)) Att dom får vila och bli lite sugna är nog inte fel…fast då tänker jag på dom aktiva tävlingshundarn;-))

  3. Hur gör man egentligen när man tränar in krypet? Vill träna in det på den lilla hunden, han tycker att ettan är dödstrist, och tvåan har ingen kurs som vi kan gå förrän i höst…

  4. Filippa; ska du tävla lydnad, dvs I:an, II:an osv så behöver du inget kryp. Det är endast i brukset det momentet finns. Hur man gör??? Tja, jag är definitivt ingen expert, det tog ett halvår med schäfern. *suck* Att det gått så fort (hittills) med den lilla är nog mer tur än skicklighet. De flesta gör väl så att de lägger hunden, helst utan regelrätt ligg-kommando, och sedan med hjälp av en godisbit lockar hunden att först sträcka på halsen, sedan flytta en framtass, nästa framtass, baktass osv. Det viktigaste är nog att ta det lugnt och och låta hunden förstå att den gör något, mer än ålar iväg efter godisbiten alltså. Schäfern t ex fattade inte det förrän jag tog bort godisbiten och använde klicker, men det är väldigt individuellt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s