Myror i huvudet. Och under tassarna.

Jag återkommer till ämnet i rubriken. Lite senare.

Dagen har huvudsakligen bestått av trädgårdsrensning av en dignitet som hittills inte skådats på de 17 år vi bott här. Fram med stora grensaxen och så jämnades bl a två brudspireor jäms med fotknölarna. Diverse annat, bl a jasminer/schersminer (?) har gallrats rejält + ett antal buskar som jag inte har en aning om vad det är.

Att sätta ett avverkningsredskap i händerna på husse är dock likvärdigt med att släppa in en elefant i en porslinsbutik. Det mesta ryker! Så det gäller att hänga med i svängarna och peka, dämpa och avleda annars är snart allt jämnat med marken.

Hur som helst har vi nu ris så det skulle räcka till en valborgsmässoeld av dignitet. Nu har vi inte för avsikt att arrangera någon sådan utan husse ska köra iväg det med lastbilen. Någonstans.

Facit av dagen är, förutom riset, att jag varit på platser på vår tomt som jag tidigare inte besökt under våra 17 år. Dessutom har jag upptäckt muskler i min högra arm som jag inte mindes att jag hade, och uppenbarligen inte har använt på … länge. Jag undrar hur den mår imorgon?

Mitt i alltihop tassade jag iväg och la ett skogsspår till K. Sen rusade jag hem och rev, slet och klippte i en vildväxande kaprifol under tiden spåret låg till sig. Det hade nog legat närmare 1,5 timme innan vi kom iväg. Det visade sig att K:s elaka matte lagt påsläppet (och påselningspunkten) mitt på en myrstig! (Jo, dom har tydligen vaknat nu.) K stod och sprätte med tassarna som en ilsken höna medan jag selade på och var lite ofokuserad precis i starten. Men sen kom han igång och jösses vad fint han spårade, åtminstone nästan hela tiden. Han fick också sitt livs första ”loop” och det var där myrorna i huvudet kom in i bilden. 🙂 När vi korsade spåret första gången var det ingen tvekan och han tassade runt loopen, som inte var särskilt stor, om än med viss tvekan. När vi kom tillbaks till korset bestämde han sig för att ta ett varv till. 🙂 Jag lät honom hållas med tanken att; alltid lär han sig nå’t.  Det syntes på honom vad han funderade på andra varvet. Han letade febrilt efter ett utgångsspår för att inte komma tillbaks till samma punkt en gång till. Men hur som helst så landade vi ju på samma plats en gång till och då ville han hemskt gärna ta bakspåret, där vi kom från början. Jag höll dock emot i linan och stod still och ganska snabbt hittade han den korrekta fortsättningen på spåret och – vips – där låg en apport. 🙂

Apporterna klippte han kanonfint idag, utan tvekan, och återgången jag också gjort löste han fint. Den var dock betydligt ”snällare” än sist, så det var nog inte så konstigt. Det verkar som om motivationen ökar för varje gång, tempot blir bättre och barkätandet och andra bestyr minskar. Skönt! Men nu MÅSTE jag fixa lite andra spårläggare, och annan terräng. Det här börjar bli tjatigt, minst sagt.

Efter ytterligare en del trädgårdsröj och en stunds slappande mitt i solskenet var det dags för Izas simning. Snacka om att det kändes smått perverst att åka och simma, inomhus, en dag som denna?! Tiden var dock bokad så det var inte mycket att be för. Idag körde vi 20 minuter, som på den gamla goda tiden, och det var inget problem.

Ja just det; bilarna har fått på sommardäcken idag också. Snöskyffeln har vid dock inte vågat plocka in ännu. 😉

Nu tror jag ärligt talat inte att vi ska göra så mycket mer idag… mer än möjligen en god (men lättlagad) middag.