Gör om! Gör rätt!

På Iza (och även på min första schäfer) har jag ett väl fungerande ”fel håll”-kommando. Dvs när de kopplade hamnat på fel sida av ett träd eller en lyktstolpe så har jag sagt ”fel håll” vilket har betydelsen ”gör om, gör rätt”och de har backat och gått på samma sida av stolpen/trädet som jag. Detta lärde de sig nog någon gång under sitt första år; via trial & error-metoden. Numera behöver man inte ens säga något till Iza, hon fixar det ändå.

Det lilla träsktrollet lever dock i tron att han har en curling-matte (vilket han uppenbarligen också har i vissa fall) för ännu, vid 2,5 års ålder, har han inte förstått detta vilket blev uppenbart på lunchpromenaden (igen). 🙂

Engagemangs-död

Är det något jag INTE känner för just nu så är det att engagera mig i klubb-arbetet. Den lusten har styrelsen effektivt lyckats ta död på genom sitt agerande under våren. (Ni som läser här regelbundet vet ungefär vad det rör sig om.)  Och det är inte det att jag ”surar”, utan både kropp och hjärna skriker ”NEJ”. Jag orkar inte bry mig, skiter i allt – liksom. Det är väldigt olikt mig och känns onekligen konstigt och förvirrande. Jag som verkligen är en ”engagerad” person och ALLTID går på alla medlemsmöten, deltar i vårstädningar, går på alla andra möten, funktionärar här och funktionärar där, osv. men nu har luften verkligen gått ur. Det får nog bli en riktigt rejäl time-out, där jag, som så många andra, bara bryr mig om mina egna hundar. Eller ett klubbyte? Den tanken har jag fortfarande inte släppt.

Nåväl, igår var det alltså dags för det månatliga medlemsmötet. Jag funderade länge på om jag alls skulle åka till klubben men bestämde mig för att göra det trots allt. På grund av kort om tid tog jag bara med Karlsson. Iza fick vara hemma och gå promenad med husse istället. Skulle båda hundarna åkt med hade det varken blivit hackat eller malet, och Iza hade fått tillbringa den mesta tiden i bilen. När jag väl kom upp på plan så rann fantasin all världens väg. Visste knappt vad vi gjorde där, eller varför. Träningen blev därmed inte så där värst strukturerad men vi tragglade på med linförigheten och fritt följ. Fick även lite kommenderingshjälp av L. En platsliggning blev det också. På ena sidan fick K en ung och livlig schäferhane som tyckte att Karlsson såg ut som en lattjo liten pryl och tittade mycket intensivt på honom. Hussen är rutinerad och stod kvar nära så jag var inte särskilt orolig. Men det roliga var att K hanterade den andra hundens ”blängande” på samma sätt som på tävlingen, dvs genom att INTE titta tillbaks. K låg ganska oroligt men tittade på allt utom schäfern. Han kastade bara ett snabbt öga ibland och noterade att han fortfarande blängde och tittade bort. Mycket taktiskt.

Mötet orkade jag dock inte bevista till slutet. När två av medlemmarna var djupt invecklade i en ganska hätsk diskussion om huruvida ugnen fungerade eller inte (!) beslutade jag mig för att det var färdigmötat och åkte hem. Tror dom får klara sig utan mig nästa gång…