Spårsnö och snöspår

Om jag räknat rätt så är detta inlägg nr 19 under januari månad! Både jag och bloggen är djupt chockerade. 😛 Känns som om jag fått upp farten igen men farten kan ta slut plötsligt och oväntat. Troligen inträffar det ganska snart, när högsäsongen på jobbet börjar, men vi tar den smällen när/om den kommer. Hur som helst räcker det med åtta inlägg till i år för att slå förra årets bottenrekord. 😛

I natt kom det några centimeter snö igen, helt i onödan. Jag har ju varit skeptisk till att spåra i snö med den orutinerade chokladtomten. Inte för att det skulle vara svårare, snarare tvärt om, men för att inte riskera att han börjar gå på synintryck. Med så lite snö tror jag dock inte det är någon större risk. Det är när det börjar bli 20 cm djupa hål i snön, eller en upptrampad korridor (om matte inte orkar lyfta på fötterna) jag tycker det är mindre lyckat… Med bara lite snö blir det ju extra intressant för mig också, att se hur exakt han följer spåret. 🙂

Idag lyckades jag montera Fånen med Dog Track på spårselen, med avstängt ljud. Tror inte det varit så lyckat om Maro hade fått SMS eller telefonsamtal mitt i spårarbetet. 😉 Igår försökte jag inte ens använda appen eftersom vi var i skogen och satellitkontakten var … sådär.

På öppna fält funkar den ju faktiskt rätt bra. Den har t o m fångat ”snurret” i vinklarna.

Förutom snön (satellitbilden ljuger!) så var det ganska kraftig blåst, framför allt när jag la spåret, och liggtiden var en dryg timme.

160131_1
Något jag måste komma ihåg (och som jag glömmer nästan jämt) är att lägga en apport tidigt. Alltså efter 5-10 meter till att börja med och sen utöka successivt. När han väl hittat en apport så blir han mycket mer fokuserad på spåret. Jag glömde att markera första apporten, som låg mitt på fjärde sträckan, men den tog han. Innan apporten, förvirrat och snurrigt (syns tydligt). Efter apporten – betydligt mindre snurr och tveksamheter. Den näst sista apporten missade han dock men den är markerad som hittad så helt pålitlig är inte appen, ens på öppna fält. 😛

Att leka med slutapporten var inte sååå intressant idag så det fick bli den medhavda läderleksaken istället, och som vanligt var det snöret som var mest intressant. 🙂

160131_3
160131_2

Throwback sunday

Det kom en kommentar till det ena av gårdagens blogginlägg som fick mig att börja titta på bilderna från Karlsson valptid. Eftersom bloggen som dokumenterade den tiden är ”försvunnen”, bloggportalen lades ner utan förvarning, så kan jag väl unna mig ett inlägg som fullständigt dryper av nostalgi. 🙂

Första månaderna var kalla och mycket snörika. Jag hade ständigt en frottéhandduk som hängde på elementet och så fort vi varit ute (vilket ju var ofta den första tiden) lindade jag in honom i handduken för att han skulle få upp värmen. Kylan ledde dock till att han blev rumsren väldigt fort, paradoxalt nog. Jag tror han insåg att så fort han gjort sina behov ute så fick han gå in i värmen. 😛

Kylan gjorde också att det blev mycket inomhusbilder, med kameran som var av en helt annan (och sämre) kvalité än den jag har idag.

160131A

En av de första kvällarna hemma. Valpen skulle fortfarande inte få ligga i soffan enligt husse men om han låg i knät, eller på kuddarna, så låg han ju inte i soffan?! 😀

 

160131B

Usel bild men säger en del om storleksskillnaden, och då var Iza inte en stor schäfer.

 

 

160131C

Som sagt, mycket snö och kallt under hans första månader. Detta är nog dagen efter hemkomsten.

 

160131D

Jag hade en ambition att ta en porträttbild en gång i veckan under den första tiden (ambitionen höll inte hela vägen) och enda sättet var att husse höll i valpen. Stora händer – liten valp. 🙂

 

160131E

Busiga blicken, och det enda leopardfärgade som någonsin funnits i mitt hem. Mycket billig bädd som inte blev särskilt långlivad, precis som jag misstänkte. 🙂

 

160131F

Liten valp kunde gå på snön och han trodde nog att det var så världen skulle vara – vit och kall.

 

160131G

Ny porträttbild, ett par veckor senare.

 

160131I

Här hade vi kommit fram till början av mars. Valpen hade växt till sig, så även snödjupet!

 

160131J

Karlsson var nog inte så insatt i det där med karma, och att han en dag skulle bli storebror. Iza var dock oändligt tålmodig. 🙂

 

160131K

Här började regleverket luckras upp lite eller så märkte inte husse att en liten del av valpen faktiskt låg i soffan, utan kudde emellan. 😛

 

 

160131H

Ca tre månader gammal.

 

160131L

A perfect match!

 

160131M

Date med Bamse. Det roliga är att Bamse även har medverkat i Maros uppfostran men nu som äldre gentleman med mycket tydligt hundspråk. 😛

 

160131N

Gräskontakt av tredje graden, för första gången (utom möjligen i några korta sekvenser hos uppfödaren, innan leveransen). Han var mycket fundersam och tyckte nog det kittlade under tassarna. Snön föll dock snart igen så det där med gräs gick över…

 

160131O

Minst 50 cm snö under tassarna!

 

160131P

Det gick t o m att springa på skaren!

 

160131R

Dags att börja träna på att gå i trapport. -Är du säker på att det där är en bra idé, tycks Iza tänka. 🙂

 

160131S

A perfect match, som sagt. Iza var verkligen världens bästa storasyster och har nog i hög grad bidragit till att Karlsson är den coola, trygga hund han är.

 

160131T

En sista porträttbild, exakt på fyramånadersdagen. 🙂

Dubbelspår!

Nej, jag tänker inte blogga om dubbelspåriga järnvägar, men jag återkommer till det.

Idag blev det en dag som nästan enbart varit hundig. Det började med morgonens blogginlägg – om hundar. Sen fortsatte det med trimning av skeptisk terrier. Inte för att han var särskilt rufsig men jag måste försöka hålla efter någorlunda regelbundet så det inte blir för jobbigt för min onda axel. Karlsson kollade kalendern och blev om möjligt ännu mer skeptisk när han insåg att det bara är januari… 😛
160130F

När det var avklarat, inkl klippning av klor på alla de två fyrbenta i familjen, gick jag ut och la spår. Inget långt spår, men en smula klurigt. En av klurigheterna var att det gick parallellt med vägen första biten. Inte helt okomplicerat för liten lättstörd kelpie.

Tanken var att Karlsson skulle få gå samma spår efteråt och jag tänkte säkert 10 gånger att ”jag MÅSTE komma ihåg att lägga tillbaka pinnarna!” Är det någon som tror att jag kom ihåg att lägga tillbaka pinnarna? Den där ryggmärgsreflexen, att pinnarna ska ner i midjeväskan, är inte att leka med. 😛 Nåja, efter ungefär halva spåret kom jag på mig och lyckades hålla ryggmärgen i styr…

Medan spåret låg till sig tog vi en promenad med ett litet gympass.

160130G

Karlsson gick och betade fjolårsgräs men kom plötsligt på att det kanske serverades godsaker (i det här fallet Royal Canins magdietfoder!) och slängde sig upp framför Maro, på den högre delen av stocken – och på tvären! 😀

160130K

Även matte fick gymma lite när vi blev tvungna att gå över ett Egon-hygge för att inte trampa runt i det utlagda spåret.

Sen var det dags för Maros spår. Det gick ganska hyfsat även om han var en smula störd av vägen, i synnerhet när husse kom och sprang (!) förbi. 😛 Jag missade husse fullständigt och trodde det var hantverkarna hos grannen som tog hans uppmärksamhet. 😀 Om man dessutom betänker att det nog fanns ganska många förledningsspår, ett par timmar äldre, av grannens stövare så får han faktiskt med beröm godkänt.

För ovanlighetens skull hade jag en regelmässig slutapport som … slutapport. Det visade sig att kamplek med den var en kul belöning. Det ska vi komma ihåg, fast kanske ligga lite lågt med på tävling. 😉

Sen var det dags för Karlsson att ta samma spår som nu var ett dubbelspår. Eller snarare trippelspår. Jag hade ju då gått det två gånger och Maro en. Pensionärsterriern tuffade på riktigt bra. Vi har gjort så några gånger tidigare när jag varit lite lat och faktum är att han köper konceptet riktigt bra. I början kollar han av Maros små utvikningar men ganska snart rationaliserar han bort dem (varför bry sig om en förvirrad kelpie?) och går på mitt spår. Jag lyckades även med konststycket att slänga iväg en spårapport framåt i spåret, utan att han märkte det, så att han fick lite ”cred” på ett tidigt stadium.

160130I

Kokt kycklingfilé (Maros dietgodis) funkade utmärkt som betalning för pinnarna sa Karlsson. 🙂

160130J
Nu tror jag att vi ska kunna få en hyfsat lugn lördagkväll, och i morgon ska vi spåra igen har jag tänkt. Det gäller att passa på innan vintern kommer tillbaka på riktigt, för inte ens jag är så naiv att jag tror att den är över…

Pappa hit och pappa dit…

Det har varit mycket prat om pappor de senaste dagarna.

Först och främst; igår var det sex år sedan min pappa lämnade oss. Saknaden är fortfarande oerhört stor men impulsen att ringa till honom har lagt sig.

För övrigt har det mest handlat om hundpappor i olika former.

Jag har ju fått ett fåtal parningsförfrågningar på Karlsson under åren. Att de varit så få beror väl till stor del på hans brist på utställningsmeriter och jaktprovsmeriter. Hans pappa (och farfar) är dessutom hundar som använts ganska mycket i aveln så hans stamtavla kolliderar nog med rätt många tikars. De som frågat har sett till hans andra kvalitéer men av olika anledningar har det runnit ut i sanden.

Före jul fick jag en förfrågan från Norge men det verkade som om det också rann ut i sanden, tills i förrgår, då tikägaren tog förnyad kontakt. Jag fick då stamtavlan på tiken och tyvärr visade det sig att även den stamtavlan ”kolliderade”, via Karlssons farfar. Rent tekniskt var det en inavelsprocent som var väl inom ramarna men efter ett långt och givande snack med med den mycket kunniga person som ägt farfar så blev vi överens om att man, av olika anledningar, inte borde dubblera det anlaget. Jag vill inte medverka till något som riskerar att inte blir bra så jag tackade nej till förfrågan. Det verkar alltså som om Karlsson inte kommer bli pappa utan får förbli oskuld. Tiden rinner ju iväg. Det finns nog öht inte så många som är intresserade av att para med en 10-åring. Jag vet inte ens om Karlsson skulle ställa upp? Han är ju en rätt ”artig” hund så han kanske inte skulle våga? Jag förvarnade tikägaren om detta och rekommenderade henne på ett tidigt stadium att ha en backup. 😛 Men det är kanske lika bra att det inte blir något för hur jag skulle kunna låta bli att ta en av valparna har jag ingen aning om och tre hundar är definitivt en för mycket…

I samband med gårdagens samtal fick jag även rapport om Karlssons fina pappa som mår alldeles utmärkt och är i fin kondition. Han är nu 12 år och det är ju egentligen ingen ålder på en bt men det kändes ändå bra att höra det. 🙂

En dagsfärsk bild på pappa Diezel dök upp på FB igår och den snodde jag utan att tveka från Anneli Andersson. 😉

160130B

Om man då övergår till Maros pappa så är han ju importsperma från Australien, om man nu kan säga så. 😉 Jag har därför inte hyst några förhoppningar om att få träffa honom men saker kan uppenbarligen ändra sig. Igår landade hela hunden, inte bara hans gener, på Arlanda och han ska nu bo resten av sitt liv i Sverige. Så kan det gå, och chansen att få träffa honom har ju ökat dramatiskt. Eftersom alla som träffat honom (i Australien) lovprisar denna jycke så vore det trevligt att se honom live. 🙂

Den lilla australiensaren hade ju haft en tuff resa på egen tass men verkade ändå cool när han kom fram enligt rapporterna. Han ser ju inte överlycklig ut över klimatet men då förstår han kanske inte hur glad han borde vara över att han inte landade en vecka tidigare. 😉

Lorroy On The Run – Nitro!
Bilden stulen av Ann-Sofie Lindgren. 😉

160130A

Eftersom inlägget började med uppmärksammande av en årsdag så kan vi sluta på samma sätt. I förrgår var det exakt 10 år sedan Karlsson flyttade hem till oss. 10 år?! Vad hände? Uttrycket ”tiden går fort när man har roligt” stämmer på pricken.

Vem kunde ana vad jag och den ”aktiva sällskapshunden” skulle uppleva tillsammans? Älskade lilla djur och min ”once in a life time”-hund, för det tror jag faktiskt att han är. Förlåt Iza och Maro, men Karlsson ÄR speciell och tårarna rinner bara vid tanken på att han en dag inte kommer finnas mer…

Så här såg det ut när han träffade Iza första gången. Jodå, det var snö och svinkallt t o m i Malmö och han fick inte grus, gräs och mossa under tassarna förrän i april. 😛

160130C
Så här såg det ut dagen efter hemkomsten. Så söt, och så långa ben. 😀 Men så blev han en ”racy upstanding dog” också, som en utställningsdomare uttryckte det en gång. 🙂

160129A
Husses idéer om att den lilla hunden inte skulle vara i soffan raserades ganska snabbt. Vem kunde motstå liksom? 😉

160130D
Att ett impulsköp, för det var det på sätt och vis, kunde bli så bra! Byte av både tänkt ras och kön, och valpleverans inom loppet av tre veckor. Ibland ska man ha tur. 🙂

Metamorfos de luxe!

 

För en vecka såg det ut så här.

160121J
Idag såg det ut så här.

160128A
Samma åker, samma hund, samma sol men bra mycket trevligare enligt mig. Ingen mössa, inga vantar, inga långkallingar, inga Icebugs – då trivs jag. Jag lyckades till och med hitta något positivt i kulingvindarna; blåser det så torkar det upp snabbare. 😛

Jag är djupt fascinerad över att snön faktiskt försvann så snabbt. I söndags morse var snödjupet detsamma som i torsdags. Under dagen slog det över till plusgrader men när jag lämnade stan och reste mot Norge var det ingen påtaglig skillnad, mer än att det var lite slaskigare, framför allt i stan. Jag hoppades ju på att de utlovade plusgraderna skulle göra underverk men trodde väl inte att det skulle gå så fort. 🙂

Ikväll blev det till att koka kycklingfilé som träningsgodis till Maro, som får gå på ”snällmat” några dagar till innan vi helt vågar lita på att magen är stabil. Ett träningspass med lycklig kelpie i Karlsson Arena fick det bli och vissa bitar var riktigt fina.

Sen var det Karlssons tur! Vet inte när vi tränade seriöst senast, och med facit i hand blev det nog inte så seriöst ikväll heller. Det var 9 kg dynamit!

Matte: fot
Karlsson: JAAAAAA!
Karlsson: vad sa du?
Matte: fot
Karlsson: JAAAAAA!
Karlsson: höger eller vänster eller framför?
Matte: när gick du senast fot framför?
Karlsson: ingen aning men vi kan prova!
Karlsson: sa du nåt?
Karlsson: jag hör inte för det är någon som piper och skriker.
Matte: mmm…

Vi kan väl konstatera att vi behöver träna liiite oftare om det ska finnas skuggan av en chans att det även ska vara seriöst, samtidigt. Men roligt hade vi och trött blev han. 😛

Han blev även en smula luddig i kanten. Normalt sett har jag ett ”stillakommando” som gör att han ”fryser” tillräckligt länge för att t o m Fånen ska hinna med men ikväll lyssnade han inte särskilt mycket på det örat. 😛

160128B

160128C

160128D

160128E

Lika långt tillbaka?!

All den här snön var ju onekligen lite fascinerande tyckte kelpien. Den här videon tog jag förra veckan. Att studsa iväg, i bästa kängurustil, var inga problem men när han upptäckte att det var lika långt åt andra hållet funderade han en stund på alternativa vägar tillbaka. Eftersom han inte hittade någon enklare väg fick det bli samma stil tillbaka men det krävdes att jag plockade fram en död skunk (nåja, ganska syntetisk skunk) ur fickan för att han skulle få riktig fart. 😀

Nu hoppas vi att snön snart är helt borta, efter en vecka med plusgrader, så att vi kan komma igång med spårträningen igen.

När det klickar… :)

Många kurser har jag gått under mina år med hund. Oftast för mycket duktiga instruktörer. Men … ibland hittar man en instruktör som har det där lilla extra och det har vi gjort nu. 🙂

Kursen vi går under hösten och vintern, för Game On Puppy, är riktigt bra. Game On Puppy består av två duktiga instruktörer som tar olika delar. Tredje kurshelgen, av fyra, var nu i helgen. Redan förra gången fick vi riktigt bra tips ang fotgåendet. Maro har ju en tendens att börja ”noppa” i mina kläder under fria följet. Frustration över utebliven belöning, osäkerhet, en känsla av att något blivit fel? Troligen en kombination… Han är en känslig liten figur, chokladtomten. 🙂

När jag fick höra att Pia, som kom med riktigt bra och konkreta tips förra kurshelgen, skulle komma till stan och hålla privatlektioner i samband med den här helgen bokade jag in en timme i fredags och det blev riktigt, riktigt bra! Hon har en förmåga att läsa av hunden som jag knappt upplevt hos någon lydnadsinstruktör tidigare, och dessutom förmågan att kombinera dessa iakttagelser med mycket konkreta tips och åtgärder.

Hon konstaterade t ex att Maro inte var nöjd med mitt sätt att göra helt om. Då gäspade han nämligen, precis i svängen, och slickade sig runt munnen. Efter justering av hur jag satte mina fötter blev han en helt annan, säkrare och ”tightare”, hund. 🙂 Mycket pill med mina fötter blev det och det tar nog ett tag, och mycket ”torrgående”, innan det sitter i ryggmärgen men jag ska verkligen försöka för det var otroligt vilken skillnad det gjorde!

Förhoppningsvis kommer vi få möjlighet att följa upp med ytterligare privatlektioner för Pia då och då. 🙂

I slutet av vår fredagstimme kroknade han lite. 🙂

160126A
Sen var det ”vanlig” kurs lördag och söndag med ovanligt mycket kurstid/ekipage pga flera sjuka hundar och/eller mattar). På lördagen fortsatte vi pyssla med fotgåendet och kom ytterligare en bit på väg. 🙂

Någon var väldigt trött på lördag kväll och var måttligt imponerad av att jag tände lampan och började stöka i hallen där han sussade gott. 😛

160126B
På söndagen stod annat än fotgående på schemat. Tyvärr blev Maro dålig i magen och det blev ett väldans springande ut och in för att det inte skulle hända några olyckor inne i träningshallen. Lite fick vi i alla gjort även om kelpiens koncentrationsförmåga ibland brast en smula, av förklarliga orsaker.

Vi fick bryta lite tidigare på söndagen eftersom jag skulle kasta mig iväg till Norge på tjänsteresa men det var nog lika bra det med tanke på den oroliga magen (som lugnade sig redan igår enligt husse).

Och där, i Norge, befinner jag mig nu. Funderar på om jag ska ge mig iväg ut i hotellkorridoren och öva på helt-om-marsch, eller kanske lite höger- och vänstersvängar nere i receptionen? 😛

Detta är sista kvällen här och i  morgon vid den här tiden är jag hemma om allt flyter på. Då hoppas jag att Maro bearbetat all information från helgen och är träningssugen men vi kanske väntar till torsdag med träningen. 😛

Till sist ytterligare ett exempel på vilken tolerant storebror Karlsson är, och vilken otroligt ”bufflig” lillebror Maro är. 😀

160126D

160126E