Det kom en kommentar till det ena av gårdagens blogginlägg som fick mig att börja titta på bilderna från Karlsson valptid. Eftersom bloggen som dokumenterade den tiden är ”försvunnen”, bloggportalen lades ner utan förvarning, så kan jag väl unna mig ett inlägg som fullständigt dryper av nostalgi. 🙂
Första månaderna var kalla och mycket snörika. Jag hade ständigt en frottéhandduk som hängde på elementet och så fort vi varit ute (vilket ju var ofta den första tiden) lindade jag in honom i handduken för att han skulle få upp värmen. Kylan ledde dock till att han blev rumsren väldigt fort, paradoxalt nog. Jag tror han insåg att så fort han gjort sina behov ute så fick han gå in i värmen. 😛
Kylan gjorde också att det blev mycket inomhusbilder, med kameran som var av en helt annan (och sämre) kvalité än den jag har idag.
En av de första kvällarna hemma. Valpen skulle fortfarande inte få ligga i soffan enligt husse men om han låg i knät, eller på kuddarna, så låg han ju inte i soffan?! 😀
Usel bild men säger en del om storleksskillnaden, och då var Iza inte en stor schäfer.
Som sagt, mycket snö och kallt under hans första månader. Detta är nog dagen efter hemkomsten.
Jag hade en ambition att ta en porträttbild en gång i veckan under den första tiden (ambitionen höll inte hela vägen) och enda sättet var att husse höll i valpen. Stora händer – liten valp. 🙂
Busiga blicken, och det enda leopardfärgade som någonsin funnits i mitt hem. Mycket billig bädd som inte blev särskilt långlivad, precis som jag misstänkte. 🙂
Liten valp kunde gå på snön och han trodde nog att det var så världen skulle vara – vit och kall.
Ny porträttbild, ett par veckor senare.
Här hade vi kommit fram till början av mars. Valpen hade växt till sig, så även snödjupet!
Karlsson var nog inte så insatt i det där med karma, och att han en dag skulle bli storebror. Iza var dock oändligt tålmodig. 🙂
Här började regleverket luckras upp lite eller så märkte inte husse att en liten del av valpen faktiskt låg i soffan, utan kudde emellan. 😛
Ca tre månader gammal.
A perfect match!
Date med Bamse. Det roliga är att Bamse även har medverkat i Maros uppfostran men nu som äldre gentleman med mycket tydligt hundspråk. 😛
Gräskontakt av tredje graden, för första gången (utom möjligen i några korta sekvenser hos uppfödaren, innan leveransen). Han var mycket fundersam och tyckte nog det kittlade under tassarna. Snön föll dock snart igen så det där med gräs gick över…
Minst 50 cm snö under tassarna!
Det gick t o m att springa på skaren!
Dags att börja träna på att gå i trapport. -Är du säker på att det där är en bra idé, tycks Iza tänka. 🙂
A perfect match, som sagt. Iza var verkligen världens bästa storasyster och har nog i hög grad bidragit till att Karlsson är den coola, trygga hund han är.
En sista porträttbild, exakt på fyramånadersdagen. 🙂
vallterrier.com 
Galet söt!