Honey, honey, honey!

160103EHär om dagen skulle jag till hälsokostaffären och när jag ändå var där tänkte jag att jag kunde passa på att kolla om de hade något stärkande/uppiggande/immunförsvarshöjande. När man är inne på sjätte veckan med en envis förkylning är man beredd att prova nästan vad som helst.

I ett försök att vara lite rolig så frågade jag om de hade någon ”dunderhonung”, inte alls med tanken att jag skulle gå därifrån med en burk … honung. En svindlade dyr burk med honung. Misstänkte att jag var grundlurad men nu har jag nästan börjat tro – på honung.

1 tesked tre gånger om dagen sedan i onsdags och nu är hostan nästan borta, snuvan har lugnat sig nästan helt och igår gick jag min första ”normala” promenad med hundarna utan att känna ett akut behov av syrgas vid hemkomsten.

Det var ju synd jag inte kom på detta tidigare så kanske jullovet, som nu är slut, kunde ha fått ett lite bättre innehåll än att ligga på soffan i fosterställning? Nåja, så illa har det ju inte varit hela tiden men jag har varit fruktansvärt trött och inte orkat göra särskilt mycket.

Som vanligt gnager det ju lite tvivel längst bak i huvudet. ”Vad hade hänt om jag INTE käkat den där honungen? Jag kanske hade blivit frisk ändå?” Men fan tro’t, efter sex veckor?

Googlar man på manukahonung hittar man diverse forskning som bekräftar att detta verkligen är dunderhonung så jag kanske inte blev grundlurad, trots allt. 🙂

Idag har jag och Maro unnat oss en timme i en riktig inomhushall. Karlsson Arena i all ära men den har sina begränsningar och ibland behöver man lite mer yta. Det fick vi idag och det var riktigt roligt. Så roligt att vi bokat en timme på onsdag också. Because we’re worth it! Vi får göra vad vi kan för att kompensera för all utebliven jullovsaktivitet och utomhus är det inget vidare träningsunderlag med blandat skarsnö och blankis.

160103G
Min söta lilla kelpie kan se rätt ”grym” ut ibland. 😛 Vad blicken säger är ”sluta fota, ta den förb…de apporten och ge mig belöningen!” 🙂
160103D
Avslutningsvis dagens ”liggbild”. Maro påstod att Karlsson behövde värme och kärlek så då försökte han tillhandahålla båda delarna. 😀 Att Karlsson höll på att ramla ur soffan på kuppen var inget som bekymrade honom.

160103F
Sådär, fyra blogginlägg på tre dagar är väl en ok start på nya året? Bara 23 kvar för att slå förra årets bottenrekord. Vi får se hur det går…

I morgon återgår vi till ordinarie program; dvs jobb. Hade nog kunnat vara ledig ett tag till utan problem…

 

Kodak moments 2.0

Igår var det liggande hundar. Idag kör vi sittande. Att en kelpie, eller åtminstone min kelpie, kan sitta på så många märkliga sätt stod inte i rasstandarden. 😛 Det är dock en ständig källa till skratt och en anledning att slita fram mobilen och ta en bild eller två. Samma toleranta och godmodiga lillebror är ganska ofta inblandad. 🙂

160102L

160102I

160102E

160102F

160102H
150716V

 

Kodak moments 1.0

Att sovande hundar kan vara så roliga, mysiga och hjärtevärmande?! Allt som oftast hittar jag de två filurerna sovande/liggande i de mest underbara positioner och det värmer mattehjärtat att storebror är så tålmodig mot sin klängiga och mer än dubbelt så stora lillebror. Det är alltid Maro som lägger sig hos Karlsson, aldrig tvärt om så vitt jag vet. Likadant var det med Iza och Karlsson; det var alltid den yngre som sökte upp den äldre men inga sura miner alls utan bara värme, trygghet och mys.

Här kommer ett axplock av vad som finns i mobilkameran. Att börja krångla med finkameran är aldrig aktuellt för då har förmodligen ögonblicket passerat innan den är skjutklar. Fotoförhållandena är ju oftast väldigt dåliga så jag ber om ursäkt för mörker, märkliga färger och allmänt dålig bildkvalité men det får det vara värt.

160102C

160102A

160102B

160102D

160102G

 

 

160102J
160102K

Grattis bloggen, 10 år idag!

För exakt 10 år sen skrev jag mitt första blogginlägg. Tanken hade väl grott ett tag men när det började ”osa” valp tog jag tag i saken. Skrivklåda har jag ju alltid haft så…

Att valpen skulle bli Karlsson visste jag dock inte då, även om han ungefär två veckor senare var ett alldeles bedårande faktum på sex veckor och efter ytterligare två veckor flyttade in. 🙂

Ett drygt år tillbringade vi på Blogsome, ett annat bloggverktyg som sedan helt plötsligt, och utan förvarning, lades ned. När jag bytte till WordPress försökte jag förtvivlat importera inläggen från den gamla bloggen, utan framgång. På hösten 2006 fick jag dock den briljanta idén (?) att jag skulle skriva ut allt (hej, det papperslösa samhället!) men det projektet somnade snart. Utan den briljanta idén hade dock dokumentationen av Karlssons valptid varit helt borta så även om jag  sällan (aldrig!) läser mina utskrifter så finns de i alla fall.

Det första inlägget såg ut så här. Headern är, av naturliga orsaker, den som fanns när jag påbörjade utskriftsprojektet.
Vill man läsa kan man klicka på bilden för en större variant.

 

160101B
Nu är bloggandet något som sker mycket oregelbundet och väldigt sällan, tyvärr. Som jag flera gånger tidigare konstaterat så är det till stor del Facebooks fel, men även motviljan mot att tillbringa tid vid datorn när jag är ledig. Jag vågar inte lova bättring men jag ska försöka. Borde väl kunna göra en liten uppryckning från 2015 i alla fall?

Kvällen igår tillbringades i lugn och ro med husse och hundar på hemmaplan. Vi var bortbjudna, till ett icke hundvänligt ställe som dessutom är beläget i en tätort med allt vad det innebär en nyårsafton. Tack men nej tack! Ingen av hundarna har upplevt fyrverkerier på riktigt nära håll och det klarar de sig bra utan. De avlägsna smällar som hörs här på berget är inget som bekommer dem och våra närmaste grannar låg även i år lågt med fyrverkerierna.

Nytt år innebär att man ska ha en massa mål, helst nedskrivna. Det har jag inte. Några tankar och idéer om hunderiet finns dock.

• Jag vill prova vallningen med Maro
• Jag vill gärna tävla med Maro, appellen och/eller lydnadsettan men … då krävs det mer tid och ork än vad jag haft 2015 för, framför allt, träning av gruppmoment (platsliggning). Resten känns ganska ok även om det är en del kvar att slipa på, men platsen…?
• Starta avancerad klass i rallyn med Karlsson, men då krävs det mer träning.
• Rosta av Karlssons nosework. Tävling känns inte nödvändigt men NW är perfekt och enkel aktivering till den pigga pensionären.

Dessutom ska jag försöka hålla mig på benen för att undvika skador. Vad det gäller jobbet kan jag inte påverka så mycket men jag hoppas verkligen att arbetsbelastningen blir lägre så att jag kan vara ledig när man ska vara ledig. ALLT blir så mycket lättare då…

Sådär, det var ett blogginlägg. Bara 26 kvar för att slå antalet 2015. 😛

God fortsättning!