Pappa hit och pappa dit…

Det har varit mycket prat om pappor de senaste dagarna.

Först och främst; igår var det sex år sedan min pappa lämnade oss. Saknaden är fortfarande oerhört stor men impulsen att ringa till honom har lagt sig.

För övrigt har det mest handlat om hundpappor i olika former.

Jag har ju fått ett fåtal parningsförfrågningar på Karlsson under åren. Att de varit så få beror väl till stor del på hans brist på utställningsmeriter och jaktprovsmeriter. Hans pappa (och farfar) är dessutom hundar som använts ganska mycket i aveln så hans stamtavla kolliderar nog med rätt många tikars. De som frågat har sett till hans andra kvalitéer men av olika anledningar har det runnit ut i sanden.

Före jul fick jag en förfrågan från Norge men det verkade som om det också rann ut i sanden, tills i förrgår, då tikägaren tog förnyad kontakt. Jag fick då stamtavlan på tiken och tyvärr visade det sig att även den stamtavlan ”kolliderade”, via Karlssons farfar. Rent tekniskt var det en inavelsprocent som var väl inom ramarna men efter ett långt och givande snack med med den mycket kunniga person som ägt farfar så blev vi överens om att man, av olika anledningar, inte borde dubblera det anlaget. Jag vill inte medverka till något som riskerar att inte blir bra så jag tackade nej till förfrågan. Det verkar alltså som om Karlsson inte kommer bli pappa utan får förbli oskuld. Tiden rinner ju iväg. Det finns nog öht inte så många som är intresserade av att para med en 10-åring. Jag vet inte ens om Karlsson skulle ställa upp? Han är ju en rätt ”artig” hund så han kanske inte skulle våga? Jag förvarnade tikägaren om detta och rekommenderade henne på ett tidigt stadium att ha en backup. 😛 Men det är kanske lika bra att det inte blir något för hur jag skulle kunna låta bli att ta en av valparna har jag ingen aning om och tre hundar är definitivt en för mycket…

I samband med gårdagens samtal fick jag även rapport om Karlssons fina pappa som mår alldeles utmärkt och är i fin kondition. Han är nu 12 år och det är ju egentligen ingen ålder på en bt men det kändes ändå bra att höra det. 🙂

En dagsfärsk bild på pappa Diezel dök upp på FB igår och den snodde jag utan att tveka från Anneli Andersson. 😉

160130B

Om man då övergår till Maros pappa så är han ju importsperma från Australien, om man nu kan säga så. 😉 Jag har därför inte hyst några förhoppningar om att få träffa honom men saker kan uppenbarligen ändra sig. Igår landade hela hunden, inte bara hans gener, på Arlanda och han ska nu bo resten av sitt liv i Sverige. Så kan det gå, och chansen att få träffa honom har ju ökat dramatiskt. Eftersom alla som träffat honom (i Australien) lovprisar denna jycke så vore det trevligt att se honom live. 🙂

Den lilla australiensaren hade ju haft en tuff resa på egen tass men verkade ändå cool när han kom fram enligt rapporterna. Han ser ju inte överlycklig ut över klimatet men då förstår han kanske inte hur glad han borde vara över att han inte landade en vecka tidigare. 😉

Lorroy On The Run – Nitro!
Bilden stulen av Ann-Sofie Lindgren. 😉

160130A

Eftersom inlägget började med uppmärksammande av en årsdag så kan vi sluta på samma sätt. I förrgår var det exakt 10 år sedan Karlsson flyttade hem till oss. 10 år?! Vad hände? Uttrycket ”tiden går fort när man har roligt” stämmer på pricken.

Vem kunde ana vad jag och den ”aktiva sällskapshunden” skulle uppleva tillsammans? Älskade lilla djur och min ”once in a life time”-hund, för det tror jag faktiskt att han är. Förlåt Iza och Maro, men Karlsson ÄR speciell och tårarna rinner bara vid tanken på att han en dag inte kommer finnas mer…

Så här såg det ut när han träffade Iza första gången. Jodå, det var snö och svinkallt t o m i Malmö och han fick inte grus, gräs och mossa under tassarna förrän i april. 😛

160130C
Så här såg det ut dagen efter hemkomsten. Så söt, och så långa ben. 😀 Men så blev han en ”racy upstanding dog” också, som en utställningsdomare uttryckte det en gång. 🙂

160129A
Husses idéer om att den lilla hunden inte skulle vara i soffan raserades ganska snabbt. Vem kunde motstå liksom? 😉

160130D
Att ett impulsköp, för det var det på sätt och vis, kunde bli så bra! Byte av både tänkt ras och kön, och valpleverans inom loppet av tre veckor. Ibland ska man ha tur. 🙂

4 reaktioner på ”Pappa hit och pappa dit…

  1. Jobbigt med årsdag, spännande att du kommer att ha möjlighet att se Maros pappa ”IRL”, tänk vad fort tiden går, och tänk vad häftigt detta med once in a lifetime-hundar är, att man kan veta så stensäkert att det är just så. För att kort sammanfatta efter mina tankar efter att ha läst 🙂

    Like är ”Den” hunden för mig. Har inte haft och kommer aldrig att ha (ja, jag är säker på det, oavsett hur många som säger ”men det kan du ju inte veta”) så förstår verkligen din skräck inför dagen när Karlsson inte kommer vara med dig längre. Mitt hjärta går sönder bara jag tänker tanken, så det gör jag inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s