Spårsnö och snöspår

Om jag räknat rätt så är detta inlägg nr 19 under januari månad! Både jag och bloggen är djupt chockerade. 😛 Känns som om jag fått upp farten igen men farten kan ta slut plötsligt och oväntat. Troligen inträffar det ganska snart, när högsäsongen på jobbet börjar, men vi tar den smällen när/om den kommer. Hur som helst räcker det med åtta inlägg till i år för att slå förra årets bottenrekord. 😛

I natt kom det några centimeter snö igen, helt i onödan. Jag har ju varit skeptisk till att spåra i snö med den orutinerade chokladtomten. Inte för att det skulle vara svårare, snarare tvärt om, men för att inte riskera att han börjar gå på synintryck. Med så lite snö tror jag dock inte det är någon större risk. Det är när det börjar bli 20 cm djupa hål i snön, eller en upptrampad korridor (om matte inte orkar lyfta på fötterna) jag tycker det är mindre lyckat… Med bara lite snö blir det ju extra intressant för mig också, att se hur exakt han följer spåret. 🙂

Idag lyckades jag montera Fånen med Dog Track på spårselen, med avstängt ljud. Tror inte det varit så lyckat om Maro hade fått SMS eller telefonsamtal mitt i spårarbetet. 😉 Igår försökte jag inte ens använda appen eftersom vi var i skogen och satellitkontakten var … sådär.

På öppna fält funkar den ju faktiskt rätt bra. Den har t o m fångat ”snurret” i vinklarna.

Förutom snön (satellitbilden ljuger!) så var det ganska kraftig blåst, framför allt när jag la spåret, och liggtiden var en dryg timme.

160131_1
Något jag måste komma ihåg (och som jag glömmer nästan jämt) är att lägga en apport tidigt. Alltså efter 5-10 meter till att börja med och sen utöka successivt. När han väl hittat en apport så blir han mycket mer fokuserad på spåret. Jag glömde att markera första apporten, som låg mitt på fjärde sträckan, men den tog han. Innan apporten, förvirrat och snurrigt (syns tydligt). Efter apporten – betydligt mindre snurr och tveksamheter. Den näst sista apporten missade han dock men den är markerad som hittad så helt pålitlig är inte appen, ens på öppna fält. 😛

Att leka med slutapporten var inte sååå intressant idag så det fick bli den medhavda läderleksaken istället, och som vanligt var det snöret som var mest intressant. 🙂

160131_3
160131_2

Throwback sunday

Det kom en kommentar till det ena av gårdagens blogginlägg som fick mig att börja titta på bilderna från Karlsson valptid. Eftersom bloggen som dokumenterade den tiden är ”försvunnen”, bloggportalen lades ner utan förvarning, så kan jag väl unna mig ett inlägg som fullständigt dryper av nostalgi. 🙂

Första månaderna var kalla och mycket snörika. Jag hade ständigt en frottéhandduk som hängde på elementet och så fort vi varit ute (vilket ju var ofta den första tiden) lindade jag in honom i handduken för att han skulle få upp värmen. Kylan ledde dock till att han blev rumsren väldigt fort, paradoxalt nog. Jag tror han insåg att så fort han gjort sina behov ute så fick han gå in i värmen. 😛

Kylan gjorde också att det blev mycket inomhusbilder, med kameran som var av en helt annan (och sämre) kvalité än den jag har idag.

160131A

En av de första kvällarna hemma. Valpen skulle fortfarande inte få ligga i soffan enligt husse men om han låg i knät, eller på kuddarna, så låg han ju inte i soffan?! 😀

 

160131B

Usel bild men säger en del om storleksskillnaden, och då var Iza inte en stor schäfer.

 

 

160131C

Som sagt, mycket snö och kallt under hans första månader. Detta är nog dagen efter hemkomsten.

 

160131D

Jag hade en ambition att ta en porträttbild en gång i veckan under den första tiden (ambitionen höll inte hela vägen) och enda sättet var att husse höll i valpen. Stora händer – liten valp. 🙂

 

160131E

Busiga blicken, och det enda leopardfärgade som någonsin funnits i mitt hem. Mycket billig bädd som inte blev särskilt långlivad, precis som jag misstänkte. 🙂

 

160131F

Liten valp kunde gå på snön och han trodde nog att det var så världen skulle vara – vit och kall.

 

160131G

Ny porträttbild, ett par veckor senare.

 

160131I

Här hade vi kommit fram till början av mars. Valpen hade växt till sig, så även snödjupet!

 

160131J

Karlsson var nog inte så insatt i det där med karma, och att han en dag skulle bli storebror. Iza var dock oändligt tålmodig. 🙂

 

160131K

Här började regleverket luckras upp lite eller så märkte inte husse att en liten del av valpen faktiskt låg i soffan, utan kudde emellan. 😛

 

 

160131H

Ca tre månader gammal.

 

160131L

A perfect match!

 

160131M

Date med Bamse. Det roliga är att Bamse även har medverkat i Maros uppfostran men nu som äldre gentleman med mycket tydligt hundspråk. 😛

 

160131N

Gräskontakt av tredje graden, för första gången (utom möjligen i några korta sekvenser hos uppfödaren, innan leveransen). Han var mycket fundersam och tyckte nog det kittlade under tassarna. Snön föll dock snart igen så det där med gräs gick över…

 

160131O

Minst 50 cm snö under tassarna!

 

160131P

Det gick t o m att springa på skaren!

 

160131R

Dags att börja träna på att gå i trapport. -Är du säker på att det där är en bra idé, tycks Iza tänka. 🙂

 

160131S

A perfect match, som sagt. Iza var verkligen världens bästa storasyster och har nog i hög grad bidragit till att Karlsson är den coola, trygga hund han är.

 

160131T

En sista porträttbild, exakt på fyramånadersdagen. 🙂