Terriern talar ut, äntligen!

Ibland är matte verkligen onödigt skärpt men nu, äntligen, glömde hon att logga ut från bloggen och då passar jag på. Jag förstår faktiskt inte varför jag inte kan få lösenordet? Skärpt och snål skulle man nog kunna kalla henne.

Troligen är det väl ingen nyhet för er som läser här men om det ändå skulle han undgått någon så har jag fått (?) en lillebror, utan att ens be om det!

Inte nog med att de släpade runt mig på ohemult många campingplatser, i ohemult många mil, på semestern. När jag äntligen började känna vittringen av soffan hemma så … plockade de upp två liftare. Vafalls?! Nåja, de hade en egen kupé och sov större delen av resan så det kändes rätt lugnt. Det var något oklart vart de var på väg (de hade ingen skylt när vi plockade upp dem) men jag trodde att de kanske skulle till Skövde eller Falköping, typ.

DET. SKULLE. DE. INTE!

De åkte med ända hem!

– Hallå där, sa jag. Det här har vi inte haft någon MBL-förhandling om, faktiskt!

Varken matte eller husse lyssnade på det örat. Nåja, 50 procent av problemet löste sig rätt snabbt när den ena av dem liftade vidare men de andra 50 procenten stannade kvar. OK, det är inte jättemycket trafik på grusvägen här hemma men nu har det snart gått fem veckor och han har fortfarande inte fått lift?!

Tydligen ska han bo här, enligt både husse och matte, så nu gäller det väl att uppfostra honom så att jag får det som jag vill ha det. Tyvärr måste jag säga att jag är tveksam till om det kommer lyckas. Han är nämligen rätt värdelös på det mesta.

MOTORIKEN
Han har en usel motorik, men det blir sakta bättre – det får jag ge honom. När vi går i skogen så överskattar han sin förmåga å det grövsta. Han har lååångt kvar innan han är lika smidig och snabb som jag är men plötsligt, helt utan förvarning, så var han i soffan?! Jag tror inte han heller förstod hur det gick till men det har hänt flera gånger efteråt så jag är lite oroad (milt uttryckt).

Han kan inte gå i trappor heller! Alldeles nyligen fick han börja träna, men matte håller en stöttande hand i rumpan på honom när han går uppför och nedför blir han ofta buren. Pinsamt!

BC-WANNABE
Ibland lägger han sig platt ner och blänger på mig, som om jag vore nå’n sorts jäkla får, och han en bordercollie?! Ibland smyger han på mig också, som om jag inte skulle märka det? HA! Lite sorteringsförmåga borde man väl kunna kräva även av en liten slyngel, eller åtminstone att han ser skillnad på en borderterrier och en fårskalle?

GARANTIÄRENDE?
Ett annat problem är att han läcker! Vad hände med konsumentköplagen? Defekta varor lämnar man väl tillbaks till inköpsstället, har jag hört, antingen för reparation eller byte till en felfri vara. Matte påstår att han kommer sluta läcka och jag måste erkänna att det blir bättre och bättre, men hur lång tid ska det behöva ta – egentligen?

NÄRINGSDRIFTEN
Jag tror att han får för mycket mat. Han växer nämligen! Snart är han lika hög som jag och han är bara något kilo lättare. Hur ska man kunna ha en lillebror som är större än man själv? Är det någon som har funderat på det, va? VA!

Det där med maten är över huvud taget ett pinsamt kapitel. Han saknar uppenbarligen all form av värdighet och har ett synnerligen obalanserat förhållande till mat. När matte fixar till vår mat så är det show på köksgolvet. Han gör triple salchow, slår kullerbyttor och försöker välta matte. Rätt underhållande i och för sig men jag vet inte riktigt hur han tror att det ska göra att det går fortare? Han har i alla fall lärt sig att min mat är min mat och det är väl egentligen huvudsaken.

ALLT MITT ÄR MITT!
Något han inte har lärt sig är att alla leksaker är mina leksaker. Vi har haft ett par diskussioner om det men han fattar trögt. Å andra sidan är det ju faktiskt lite kul ibland, t ex när man hänger honom i andra änden av något så att man får till lite hederlig kamplek.

TUGGA – BITA – SLITA
Han har inga som helst begrepp om vad man får tugga på och inte. När matte eller husse säger ”nej” ger jag dem mitt fulla stöd genom att skälla allt jag kan och då säger de åt mig att vara tyst. Något jag förvisso inte tar någon större notis om men fattar de verkligen inte att jag bara vill hjälpa till?

Förutom att bita på diverse slumpmässigt utvalda saker (träningscyklar, möbler, mattor, bia-bäddar, köksinredning, fleecefiltar … jag skulle kunna hålla på hur länge som helst) så har han en märklig hobby; pappersstrimling! Något sådant har väl jag aaaldrig ägnat mig åt! Men för att ta igen det, det kan ju  kanske vara roligt, så har jag också provat. Och jodå, det var väl lite kul, men största fördelen var att han bet och slet i papperen istället för i mig.

140830H

Jag blev dock en aning oroad när jag såg vilket kaos det var på golvet i arbetsrummet?! Matte påstår att det inte är någon idé att röja upp eftersom det ser lika illa ut strax efteråt igen. Ibland gör hon det i och för sig ändå, och hon har nog rätt – det varar inte så länge.

WRESTLING
Han är lite kul när vi ägnar oss åt wrestling också. Vi låter ganska mycket, både han och jag, men det ingår väl i konceptet har jag fått för mig?

140830A

MINA ÖRON OCH LILLEBRORS ÖRON
Jag försöker förgäves förklara för honom att en av de största fördelarna med att ha en bror, eller syster för den delen, är att man kan få öronen regelbundet tvättade. Jag har visat, jag har förklarat, jag har visat igen och nu börjar det nog ramla ner en polett. Det är nog inga dyra poletter dock för de tar snabbt slut.

140830J
Hans öron är f ö en ganska pinsam historia. När han kom hit såg det ut ungefär så här. Varken hackat eller malet liksom.

140731G
Sen fick han fart även på det vänstra örat och men så sackade det igen. Efter mycket jobb har han nu fått det att stå upp helt och hållet också, men är inte ståöron sååå 2011? VA! Hängöron känns så mycket mer 2014 men han kanske gillar retro…?

SÖMN
Efter wrestling och pappersstrimling brukar han bli lite pömsig. Då lägger jag mig och sover räv och se på f…n, då somnar han också och jag kan gå och lägga mig på något mer komfortabelt ställe, typ soffan. Men jag funderar fortfarande på om det är en bra idé att sova sked och agera huvudkudde? Han ska ju tydligen bli dubbelt som stor som jag (?!) innan det är klart.

140830K

Han ser ju dessutom ut som en gremlin, i synnerhet när han sover. Matte påstår att han är söt men jag vete katten…? Och på tal om katter… jag kunde väl ha fått en sån istället?

Det där med mina välförtjänta sovmorgnar är ett minne blott. Jag kan ju inte riskera att missa något viktigt (mat!) så jag är ju tvungen att gå upp samtidigt som matte och det lilla odugliga krypet. En dag i veckan får jag i alla fall åka på vilohem hos dagmatte. Då blir jag bara insläppt i huset av husse och går raka spåret upp till hennes säng och sover vidare. Det går ju inte att rucka hur mycket som helst på reglerna för skönhetssömnen liksom. Det är dessutom rätt mysigt att vara världens medelpunkt någon dag då och då, och få allas odelade uppmärksamhet.

Men det bästa av allt är nog egentligen när det förhållandevis odugliga lilla kräket går och lägger sig samtidigt som husse så att jag och matte får lite kvalitetstid tillsammans – bara hon och jag. 🙂

TÄNDER
Efter den här summeringen vet jag inte om plus- eller minussidan vinner? Han ÄR rätt kul ibland, trots sina många och synålsvassa tänder. Eftersom jag har bättre motorik och fysik så lyckas jag i alla fall undvika dem för det mesta, åtminstone utomhus där jag har lite mer spelrum.

140830B

140830CIbland räknar vi varandras tänder men vi hinner liksom aldrig riktigt färdigt…

 

140830D 140830E 140830F

Men bra karl reder sig själv, nästan. Nästa steg är att fixa ett konto på Blocket och sno mattes bankkort sen är det väl bara att annonsera ut honom. I avvaktan på att detta blir klart fortsätter jag att uppfostra honom, med visst bistånd av matte och husse. Om vi lägger ner lite jobb alla tre borde vi kunna få åtminstone 45 spänn för honom på Blocket om tre-fyra månader, eller vad tror ni?

 

Tour de Polcirkeln, kapitel 8 – Östersund

Från Tärnaby blev det en ganska rejäl dagstur, till Östersund, där vi stannade två nätter. När vi rullade in i stan hoppade bilens termometer upp i 31°. Nytt rekord, även om det varit varmt tidigare.

I Östersund råkade vi ut för vår första fullbelagda camping (förutom Pite då, men där hade vi bokat). Det slutade med att vi hamnade på Frösön istället. Same, same but different. En lutande camping utan tillstymmelse till skugga. Nåja, efter lite planering och kontroll av väderstreck fick vi i alla fall kvällsskugga på rätt sida av vagnen. Det är väl iofs ett lyxproblem. En normal sommar hade man försökt hitta platser med kvällssol…

Frösöns camping bjöd i alla fall på vackra vyer från kvällspromenaderna, något som säkert inte varit detsamma från campingen i stan.

Sem2014_8_2 Sem2014_8_4

Den dagen vi tillbringade där kunde man säkert ha gjort en massa intressanta saker, men som sagt; värmen… Vi åkte i alla fall till Frösöns kyrka där mamma och pappa gifte sig en gång i tiden. Varför de hamnade där (släkten har ingen som helst anknytning i de trakterna) är en lång historia, som jag inte ens är säker på att jag kan till fullo, men jag kan tänka mig att en av orsakerna var den bedårande vackra utsikten från kyrkporten.

Sem2014_8_8 Sem2014_8_7 Sem2014_8_6

Vi tog också en avstickare till Wilhelm Peterson-Bergers Sommarhagen. Vi orkade dock inte gå in utan nöjde oss med att fota några blommor utanför… (Sa jag att det var varmt?)

Sem2014_8_10 Sem2014_8_9

Vi tog även en tur in till Östersund för att uträtta diverse ärenden men vi tillbringade mesta tiden med att softa på en uteservering, i skuggan. 😉 Det verkade i alla fall vara en himla mysig och trevlig stad, om man bara orkat ta sig för att titta ordentligt.

Så här trött blir man om man är terrier och tvingas hänga med på allt matte och husse hittar på, även om det faktiskt inte var hitta på-väder.

Sem2014_8_5

Tour de Polcirkeln, kapitel 7 – Tärnaby

Nästa mål på resan var Tärnaby. Jag kände att vi var tvungna att åtminstone få nosa lite på fjällvärlden när vi ändå var i närheten liksom. Egentligen borde man väl ha dragit upp till Sarek eller nå’t men det finns gränser för vad man orkar med.

Värmen höll i sig så någon dagstur på något fjäll var inte att tänka på. Jakten på skuggan fortsatte men vi hade i alla fall hyfsad utsikt från campingen…

Sem2014_7_5

…och precis nedanför campingen gick Tärnaforsen som var populär bland de fiskeintresserade. Där fick Karlsson nöja sig med kopplat fotbad i strandkanten, annars kunde det ha slutat hur som helst.

Sem2014_7_2 Sem2014_7_1

På andra sidan vägen fanns det lite lugnare vatten med vacker utsikt.

Sem2014_7_6

Dagen efter förärade jag Tärnaby vårdcentral ett besök. Det kändes som om jag behövde ett proffsutlåtande om min brännskada. Jag fick mycket beröm av distriktssköterskan för att jag skött om såret så bra (!) och det såg tydligen jättefint ut. Själv hade jag ju som sagt inget att relatera till och kunde inte bedöma om det var bra eller dåligt men det kändes lite lugnare efter det betyget.

Detta firade vi med en utflykt till Hemavan och en god lunch. Det ÄR vackert i fjällvärlden, något annat kan man inte säga. Synd bara att man inte fick uppleva den på riktigt nära håll, men värmen som sagt… 😦

Sem2014_7_11

Sem2014_7_8 Sem2014_7_7

På vägen hem till campingen fick det bli ett bad för Karlsson i lite lugnare vatten.

Sem2014_7_10 Sem2014_7_9

Efter två nätter i Tärnaby drog vi vidare. Först österut, åter till E45, och så vidare söderut. Och som sagt; norrländska vägar kan bli lite småtråkiga… 😉

Sem2014_7_4

 

 

Tour de Polcirkeln, kapitel 6 – Arvidsjaur

Jokkmokk var alltså vändpunkten på vår turné och därifrån styrde vi söderut. Jag började redan bli en smula mätt på norrländska vägar, även om det ibland bjöds på vackra molnformationer.

Sem2014_6_1
Vi orkade bara till Arvidsjaur innan vi bestämde oss för nattstopp. Där hann vi inte se så mycket mer än ICA och campingen. Den lilla kvällspromenaden runt campingplatsen bjöd i alla fall på den här vyn. Inte så tokigt. 🙂

Sem2014_6_3

Campingen låg rätt centralt i byn men vad hjälpte det. På morgonen när vi åt frukost hörde jag ”klövklapper” på vägen utanför och jodå, fem-sex renar passerade. Fortfarande lite exotiskt, och tydligen rätt ovanligt att de var så nära enligt personalen på campingen.

Vi drog sedan vidare söderut på E45 men hann inte långa biten utanför Arvidsjaur innan det här gänget stod mitt på vägen. Nu började de hyfsat korkade kreaturen vara mer irriterande än exotiska. 😉

Sem2014_6_2

Efter detta lyckades husse missa någon skylt och efter några mil insåg jag att vi inte alls var på väg E45 söderut längre utan istället på god väg mot Arjeplog! Som kartläsare (!) kan man tydligen aldrig slappna av. Som om vi inte hade nog många mil att åka ändå liksom…

Tour de Polcirkeln kapitel 5 – Jokkmokk

Den här rekapitulationen av årets semester (den nya tidens fotoalbum?) går ju … sådär. Snart har jag väl glömt helt vad vi gjorde och då är det inte mycket att ha när jag och husse om några år börjar diskutera vad vi gjorde på semestern 2014.

Nåja, vi kör väl ett kapitel till och nu är vi framme vid vändpunkten så sen går det bara nedför, typ… 😉

Från Piteå drog vi till Jokkmokk. Det ingick inte i den ursprungliga planen men när ”internetkompisen” Erik påpekade att vi väl inte kunde åka så långt norrut utan att passera polcirkeln insåg vi ju att han hade rätt. Dessutom lyckades vi pricka in besöket precis innan han åkte på semester. Ytterligare en bekant som jag fick träffa för första gången IRL efter många års kontakt via olika hundforum, bloggar och Facebook. Så; mission completed – nu har vi passerat Polcirkeln, och träffat Erik. 🙂

Sem2014_5_1

Pga ”raggarfestival” i Jokkmokk valde vi en liten camping några kilometer utanför byn – Skabram turism & gårdsmejeri. En liten mysig, lugn och välskött camping som tydligen var populär bland tyskar men så drivs den också av en tyska och hennes man som var av någon annan nationalitet. Detta var verkligen raka motsatsen till cirkusen på Pite Havsbad, och betydligt mer i min smak. 🙂 Tyvärr sålde man inte de egna ostarna på gården, men det fick vi väl leva med.

Sem2014_5_2

Strax intill campingen fanns en liten sjö där husse och Karlsson tog ett dopp så snart vi fått vagnen på plats. Vacker utsikt var det också. 🙂

Sem2014_5_8 Sem2014_5_9Sem2014_5_12 Sem2014_5_11 Sem2014_5_10

När man har badat måste man ju torka sig, eller vad det nu är han gör? Det är tur att husse har andra metoder… 🙂 Själv höll jag mig på stranden med kameran och det bandagerade benet.

Sem2014_5_3

Kl 23 på kvällen såg himlen ut så här. Även om vi var lite för sent ute för att uppleva midnattssolen var det ändå fascinerande ljust. 🙂

Sem2014_5_4

Dagen efter packade vi ihop vagnen och drog in till Jokkmokk igen där vi hade bestämt träff med Erik för en guidad tur.

Vi började med att åka några mil norrut till Messauredammen. På vägen dit var det ”renvarning” enligt Erik och vi hann inte långa biten innan det här gänget stod på vägen.

Sem2014_5_13

Sem2014_5

Exotiskt för sörlänningarna. Jag vet inte hur mycket Erik fick pröjsa för den här tillställningen men vi var rätt imponerade i alla fall. 😉 Efter den daten drog vi vidare mot Messauredammen som var ett imponerade och fascinerande bygge. Ordet ”damm” har en lite annorlunda betydelse norr om polcirkeln än här nere hos oss. 😉

Sem2014_5_16 Sem2014_5_15

Sen bar det åter till Jokkmokk för ett besök i Fjällträdgården. En vacker miljö som tydligen är byggd på en gammal brandövningsplats.

Sem2014_5_17 Sem2014_5_18 Sem2014_5_20

Förutom näckrosor och en massa andra växter träffade vi även ett tamt hjortron, i motsats till de vilda hjortron som någon skrev på Facebook att de träffat. 🙂

Sem2014_5_6

Det är ju lite märkligt, att jag som är uppväxt i Dalarna inte så många mil från Ornäs, ska behöva åka till Jokkmokk för att träffa en Ornäs-björk?!

Sem2014_5_21

Under Ornäsbjörken fick jag även till en bild på Erik och Karlsson tillsammans. De ser rätt nöjda ut bägge två med att äntligen ha fått träffas men mest imponerad var nog Erik. 😉

Sem2014_5_7

Efter en god lunch i Jokkmokk city sa vi hej då till Erik, en ny men ändå gammal bekant, på något vis. Det är rätt fantastiskt vilket kontaktnät man har numera, tack vare ”hunderiet” och internet. 🙂

 

Hallelujah moment(s)…

I torsdags hände det!

140822G

De somnade! I samma rum! Bredvid varandra!

Karlsson blev kanske så trött av att se alla pappersstrimlor på arbetsrumsgolvet (”lövblås/lövsug” står på mattes mentala inköpslista 😉 ) att han somnade av ren utmattning. 🙂 Nu ska det ju erkännas att Karlsson mestadels har fått tillbringa dagarna sovandes i favoritsoffan, på favoritfleecefilten, i favoritvardagsrummet för att inte helt tappa sans och vett. Maro har sovit med mig i arbetsrummet. Men när de hade brottats på ett vänskapligt och ganska ljudlöst sätt en stund efter lunchpromenaden bestämde jag mig för att det var dags. Och det funkade! Halleluja!

Å andra sidan tyckte Karlsson att det var nödvändigt att låta som en grottbjörn när han hittat en skatt (?!) i form av en del av en demolerad tom toarulle igår kväll. Snacka om fynd, eller…? Att han har en stor portion resursförsvar kom ju inte som någon överraskning men jag ställer mig en smula frågande till hans val av resurser? När jag sträckte fram handen spottade han glatt ut den, men att släppa den till Maro var det inte tal om. Eller rättare sagt; rätt mycket tal…? Nåja, terrier … mycket snack och liten verkstad, förhoppningsvis.

Vid ett liknande scenario här om dagen gav Maro faktiskt upp, tog ett tuggben som Karlsson för tillfället inte brydde sig om och … gick och la sig. Förhoppningsvis tröttnar han väl i längden på Karlssons principer och demonstrationer men än så länge är det nog lite spännande. Det ska tilläggas att det mesta som jag tror Karlsson betraktar som ”resurser” är undanplockat men vem kunde ana? Toarulle liksom? De kan ju äta bredvid varandra utan konflikter trots att båda är matgalna så det finns nog hopp om övriga livet också.

140823A

I tisdags när vi var på klubben bestämde sig Maro för att han ska bli skyddshund. Såg ju jätteroligt ut, typ. 🙂

140822F

I onsdags var vi på klubben igen. Många hundar av olika varianter men det var väl egentligen inget som direkt förvånade honom, utom:

140822D

Hundar med kläder, tofsar och rosetter! Vafalls?

För övrigt lekte vi och tränade på koncentration och ögonkontakt och jodå, han får klart godkänt med tanke på sin ringa ålder. Karlsson var också med och fick köra lite lydnad. Dessutom fick han mingla på altanen och tigga hamburgare när träningen var slut. Det var nog dagens höjdpunkt tror jag. 🙂

Igår var Karlsson på retreat hos svärmor. Han kan nog behöva en vilodag ibland. Jag och Maro fick alltså gå ut i skogen på tu man tass och det var mysigt. Jag vågar ju inte släppa dem ihop än eftersom jag tror det kan bli lite väl vilt om Karlsson sätter fart så annars får de turas om att gå kopplade. Nu fick Maro vara lös nästan hela promenaden. Han är terränggående (ca 90% av den lilla rundan var ”off pist”) och snabb men lyhörd och följsam. När han satte full fart framåt så vände jag och gick åt andra hållet och det gick faktiskt inte att lura honom. Efter någon sekund märkte han det och sprang ikapp mig. Känns som ett bra utgångsläge. 🙂

140822C 140822B 140822A

En följetong i mitt facebookflöde nu är temat ”som man bäddar får man ligga”. Detta är ett exempel från veckan som gått…

140822E

Igår eftermiddag, när arbetstiden var slut, var det faktiskt ganska ok väder (=uppehåll, man har inte så stora krav efter sista tidens skyfall) så jag tog med mig kameran och valpen och gick ut på gräsmattan för lite fotning. Valpen är ju hyfsat vattentät men jag kan tyvärr inte säga detsamma om kameran… Det hade ju varit ännu bättre om jag inte överskattat ljuset och kört på inställningar som var generalknasiga. Men med lite photoshoppning gick det att rädda några bilder i alla fall.

Mattes senaste innovation i leksaksbyggarbranschen var uppskattad. Tyvärr lite otymplig för fickan på träningsvästen… 🙂

140823B 140823C 140823D 140823E

Köpesaker funkar också.

140823F 140823H 140823G

Avslutningsvis ett nytt hallelujah moment som utspelade sig precis när jag började skriva detta.

Först hjälptes de åt att strimla en tidning. Det blev så många bitar att inte ens Karlsson kunde bestämma sig för vilken som var värd att betrakta som resurs utan det blev ett ganska trevligt (nåja, kanske inte för städerskan = moi) grupparbete. Sen brottades de en stund och Karlsson försökte varva ner Maro genom att tvätta hans öra men det var inte helt enkelt. För övrigt är jag övertygad om att Karlsson kommer smälta som smör den dagen Maro kommer på att sådana tjänster bör återgäldas… 🙂

140823I

140823J
Och sen – hallelujah!

140823K

I’m too old for this shit… ;-)

Jag antar att det är samma förträngningsmekanism som får kvinnor att genomgå flera förlossningar som får folk att skaffa valp mer än en gång? Annars skulle det inte finnas några vuxna, förståndiga omplaceringshundar att uppbringa och ingen skulle ha mer än ett barn… 😉

Idag är det tre veckor sedan det lilla yrvädret flyttade in och … inget är som förut. 😉 Bloggandet är bara en av de saker som fått stryka på foten. Karlssons första tid dokumenterades flitigt, ofta med flera inlägg om dagen. Nu hinner jag med ett i veckan, och knappt det. Det säger ju en del… Tyvärr har Karlssons första år ”försvunnit” när den bloggtjänsten helt plötsligt lades ned, utan förvarning. 😦

Den här bloggen innehåller tyvärr mest iPhonebilder. Vädret utomhus de sista dagarna har inte  inbjudit till utomhusfotografering med finkameran.

Har någon av mina tidigare valpar varit så här jobbig? Inte vad jag kan minnas, men jag minns väl antagligen fel.

Dixie, den första schäfern, var jobbig men det var ju min första egna hund så jag hade inte så mycket att jämföra med. Hon urartade sedan till en äkta problemhund med mycket stress i kroppen så att valptiden var jobbig kanske inte var så konstigt.

Iza var ju ensam hund i huset och var väl antagligen också rätt jobbig men det har jag som sagt förträngt. 😉

När Karlsson kom tog ju Iza hand om en hel del jobb, som den kloka ”tant” hon då var. Om inte annat tvingades hon bli en klok tant i umgänget med honom. Hon hade ju också storleken på sin sida, med ett fysiskt övertag som hon mestadels använde sig av för att vara snäll, men ändå…

Maro är en ”pain in the ass” på Karlsson och när man släpper ihop dem är det som att släppa lös en atombomb i huset. Karlssons känslor är nog blandade men det viktigaste är han får ha sina sovmorgnar i fred, och det ser vi till att han får. Hans morgonhumör är inte riktigt kompatibelt med Maros glättiga dito. Det ”glättiga” är förvisso inte så kompatibelt med någon annan i familjen heller på morgonen. Det där med ”slow start” kan vi uppenbarligen glömma ett tag framöver men vi är evinnerligt glada att han sover hela nätterna och inte vaknar förrän vi gör det. Han sover sig till och med igenom mina snoozningar på morgonen. 🙂 Men när vi väl går upp är det fullt ös…

Delvis tycker Karlsson nog att det är riktigt roligt med en brottningsmatch då och då, eller att ha någon som hänger i andra änden av leksakerna men när han inte tycker det går inte budskapet fram riktigt. Eftersom han konstant, när de drar i samma leksaker, låter som en mycket stor och ilsken humla är skillnaden, åtminstone i våra öron, hårfin när han säger ifrån. Maro backar möjligen undan en sekund men sen är han ”på” det igen, som en… som en… terrier?!

140818P

Ibland kan vi dock uppföra oss riktigt bra. Vi tränar ihärdigt på att sitta snyggt innan vi går ut genom dörren och det börjar fungera riktigt bra. (Mina ”pissetofflor” är det dock ingen ordning på. De bor för det mesta utomhus också, sedan tre veckor tillbaka.)

140818O
Han har också snabbt lärt sig att vänta på ”varsågod” vid matskålen. Även om han är så ivrig att han skakar så väntar han.

Vi har också tränat lite omvänt lockande och det fattade han jättefort så bara han koncentrerar sig så sjunker lärdomarna in fort. Ögonkontakten utvecklas också snabbt, och snart har han kanske förstått att vänster sida av matte är mer lönsam än höger? 😉

Ibland kan de uppföra sig i andra sammanhang också, som t ex när jag uppehåller mig vid spisen eller köksbänken, men det går snabbt över.

140818G 140818I

Nåväl, han skaffar sig nya erfarenheter och går från klarhet till klarhet. Han har ju tyckt att bilar varit lite läskiga men i samband med ett stadsbesök i lördags insåg han att det finns bussar också, och då var inte bilarna lika otäcka längre. Allt är ju liksom relativt. 😉 Nästa steg blir väl att ta med honom till Landvetter och visa honom flygplanen så kanske bussarna tappar i kraft? 😉 För övrigt tyckte han det var mycket märkligt att inte ALLA människor ville hälsa på honom när vi var i stan. 🙂

140818E

Något han inte har lärt sig är att brännässlor bränns. Jag har tappat räkningen på hur många gånger han smakat på dem för att sedan spotta och fräsa ilsket. Senaste taktiken är att hugga tillbaks när nässlorna är dumma. Tveksamt om det hjälper, men trägen kanske vinner? 😉

140818H
Högst upp på önskelistan verkar han ha en egen toarulle. Han har sneglat längtansfullt, och han kastar sig som en galen vithaj efter det papper man drar ut från hållaren för att själv använda. Nu har han växt till sig såpass att han når rullen på hållaren själv också. Lycka, åtminstone för honom…

140818F

När jag jobbar får han göra mig sällskap i arbetsrummet. Antingen dissekerar han Bia-bädden, leker dokumentförstörare, sliter tramporna på min träningscykel i flisor eller tuggar på något annat mindre lämpligt. Undantagsvis går han loss på något ”tillåtet” men dessa föremål har tydligen inte alls samma dragningskraft?

140818A 140818B

Ibland sover han också, faktiskt. Vi kan tillägga att golvet i rummet var städat ca en timme innan bilden togs, att bädden låg på ett helt annat ställe och att det på det hela taget såg ganska hyfsat ut på den lägre nivån. Högre upp är det desto rörigare, med allt som inte längre kan ”bo” på golvet…

140818C

Idag konstaterade jag också att man inte alltid kan vara söt, trots att man sover… 🙂 (Han är oskyldig till det slitna stolsbenet, än så länge. Gammal, välanvänd stol…)

140818D

Ibland ser det ut så här… och låter därefter. Den där stora ilskna humlan som sagt, som snart är mindre än sin lillebror. Ge det ett par veckor så… Man undrar ju lite hur han ska tackla det, den gode Karlsson?

140818J

Karlsson har i alla fall hittat ett ställe som inte illbattingen kommer åt, än… Där kan man lägga det man är rädd om. 🙂

140818N

För övrigt känner jag mig stundtals som en skild förälder med umgängesrätt som försöker kompensera sin frånvaro genom att köpa fina presenter. Igår inhandlade jag två slaktdjur på Biltema, enbart för att Karlsson skulle få slakta dem – helt utan Maro(dörens) medverkan. En höna och en gris blev det. Hönan slaktade han glatt igår. Grisen sparar vi ett par dagar. 😉 När vi får till promenader på tu man tass njuter vi också i allra högsta grad. Och ibland håller vi handen, min allra bästa vän och jag, bara för att vi kan! 🙂

140818L

… och efter den här sammanfattningen av den vilda Maro(dörens) liv och leverne har vi helt plötsligt en ovanligt lugn och civiliserad kväll?! Möjligen blev han så upprörd över promenaden i hällregn idag att han inte hämtat sig än. Han kanske tror att det var gudarnas hämnd för hans terror av terriern och önskar sig evigt solsken, och vem gör inte det? Möjligen har terriern haft ett utvecklingssamtal med honom som jag inte uppfattat eller så är han bara lite trött i mössan? Den som lever får se, och det gör vi ju, än… 😉