Från Höga Kusten/Norrfällsviken bar det av mot Umeå och ett stopp på tre nätter. På vägen mot Umeå passerar man detta ställe och det gick ju inte att motstå ett stopp.
Husse och Karlsson väntade tålmodigt i skuggan av husvagnen tills jag botaniserat klart. Det fanns mycket att dregla över men jag lyckades komma till sans och funderade ut vad jag behövde. Behovet stannade någonstans i höjd med ”Djungelolja i roll-on-modell” så det blev inte så dyrt. Några andra småsaker blev det också, men hålet i plånboken var försumbart. 🙂
Vi angjorde First Camp Umeå och här började vi bli omgivna av norrmän, på allvar. Herrejösses? Det var nog mer än 50% norska husvagns- och husbilsekipage på den campingen.
Värmen höll i sig och man satte sig inte i solen frivilligt. Det känns för övrigt som om hela semestern varit en jakt på skugga och Karlsson hanterade det ofta så här…
På lördagen gav vi oss iväg på en liten stadsvandring, med betoning på liten, pga värmen. När jag kom ut efter att ha botaniserat på en rolig skoaffär (och shoppat ett par skor som inte är ämnade för skogspromenader!) såg det ut så här.
Husse, som dagen innan gjort slag i saken och skaffat ett Facebook-konto var djupt engagerad i alla finesser. 🙂
Vi hittade en trevlig lunchrestaurang, i skuggan, och efter nitarna i Sundsvall frågade vi inte ens om det var ok med hund utan slank bara ner i utkanten. Jag tror knappt det var någon restaurang på hela resan som ens märkte att Karlsson fanns under bordet? Efter lunchen fick det bli en glass till Karlsson.
Under dagarna i Umeå träffade vi också på ett ganska skräckinjagande vilddjur.
Jag upptäckte det först när det var på väg in i min sko! Tändaren är alltså i normalstorlek så det var ett ganska rejält monster. Efter att ha konsulterat expertisen på FB kom vi fram till att det var en ”träddödare”, i larvformat. Jag bar ut vilddjuret i skogen, 10-15 meter från husvagnen. Det tog nog inte mer än en kvart så var eländet tillbaka och då döpte vi raskt om den till ”däckdödare”. Den skulle prompt käka hål på husvagnsdäcket! Ja det syntes verkligen märken på däcket där den varit och käkat. Jag petade ner den och den var genast där igen men efter att jag burit den ännu längre ut i skogen höll den sig borta, åtminstone från våra husvagnsdäck.
Söndagen veks åt en trevlig träff med Ewa och Kanel på Umeå Brukshundklubb. De andra två hundkompisarna jag hoppats på att få träffa var tyvärr bortresta.
Lite lydnadsträning blev det i hettan, men hundarna kroknade rätt fort, och efter en fantastiskt god fika som Ewa bjöd på fick Karlsson debutera på agilitybanan. Kontaktfälten satt som gjutna men slalom var det lite sämre med. 😉 Han fick prova på alla hinder (vippen med ”stötdämpare” naturligtvis) och det enda som kändes riktigt knepigt var slalomen, men det var å andra sidan ingen överraskning. Nu tror jag inte att vi tänker ta det här med agility på så stort allvar, men vi kanske kan träna lite på kul ibland iaf. Vi får se.
Umeåvistelsen avslutades med en pizza från Pizzeria Ängen. Jag blir aldrig sugen på pizza, normalt sett. De få gånger jag äter det är det som ren nödlösning men när jag såg den menyn, som de delade ut på campingen blev jag faktiskt sugen. Vi hoppade dock den här varianten (kolla priset!) :).
Vi nöjde oss med den här. 🙂 Synnerligen fräscht och gott för att vara pizza.
På kvällen var det VM-final i fotboll och den åskådades på campingens restaurang. Eller … jag och Karlsson var väl mest sällskap. Så där himla engagerade i fotbollen var vi nog inte. Emellanåt lämnade vi uteserveringen och körde några lydnadsmoment för att lätta upp det hela. Det är alltför sällan man har möjlighet att träna i nästan fullt dagsljus kl 23 på kvällen. 🙂 Här kör vi lite fjärrdirigering.
Morgonen efter åkte vi vidare mot Pite.
Fortsättning följer…
vallterrier.com 