Nästa mål på vår resa var Höga Kusten och dit kommer man ju inte utan att passera den berömda bron, åtminstone inte utan att åka en rejäl omväg.
Vi siktade på Norrfällsvikens camping och så blev det. En stor men väldigt mysig camping. Naturcamping med tallskog (=skugga!), lite elstolpar utslängda här och var, utan uppmärkta platser.
Hela udden där campingen ligger är naturreservat och alltså fanns det gott om mysiga promenadvägar, bl a ner till havet där det var ”next stop Finland”, typ. Nåja, det ligger någon irriterande ö innan Finland, men vi kan ju låtsas. 🙂
Nästa dag gav vi oss iväg ut för att titta närmare på detta fascinerande landskap. Mycket vackert! Vi åkte lite på vinst och förlust dit näsan pekade. Någon återvändsgränd blev det men vad gör det när det är vackert. 🙂 Så småningom blev det en fika i pittoreska Bönhamn och sen drog vi iväg mot Skuleskogens nationalpark. Vid det laget hade den mulna förmiddagen förbytts i gassande sol och när vi väl snirklat oss upp till entrén till nationalparken insåg vi att vi inte var riktigt rustade för några längre vandringar. Vi hade nämligen inte någon större tillgång på vatten, varken till oss själva eller Karlsson. Det blev en kortare tur in i trollskogen men sen fick vi vända. På vägen tillbaks träffade vi i alla fall två mysiga bt-tjejer (och Karlsson fick till sin stora lycka tvätta örat på den ena!) med vidhängande tvåfotingar.
Framåt sen eftermiddag gav jag och Karlsson oss ut på en promenad på ”hemmaplan” som blev lite mer äventyrlig än planerat. Matten kan ju få sådana där impulser ibland, att vika av från den planerade rutten och se vart vi hamnar. 🙂 Det blev lite stenigt stundtals (i ”rangliga” joggingskor!), vi inspekterade klapperstensfält och kollade utsikten. Vackert. Igen. Det ÄR vacker natur. Har man inte varit där bör man nog lägga in det på sin ”bucket list”.
När det var dags för kvällspromenaden orkade även den förkylda hussen hänga med och då gick vi ett litet varv vid den mysiga hamnen där det även fanns ett par restauranger.
Dagen efter drog vi vidare norröver. Jag hade gärna stannat lite till men vi hade ju den bokade platsen i Pite att ta hänsyn till och lite annat att klara av efter vägen.
Fortsättning följer…