Andra veckan med Maro |

Idag fyller Maro(dören) 10 veckor och det firar vi tydligen genom … att skicka mig till Norge på tjänsteresa?! Nåja, husse är hemma och är husseledig och första dagen på egen tass med de två fyrfotingarna har tydligen gått bra. Vi får väl hoppas att valphalvan känner igen mig när jag kommer hem? 😉

Han är en pigg liten krabat men när han sover gör han det ordentligt. Dock verkar han ha ett aktivt drömliv. En natt i förra veckan vaknade vi av att han skrek ett dödamigintedödamiginte-skrik. När han vaknade till och förstod var han var somnade han raskt om igen. Ett par dagar senare låg han innanför köksdörren, på favoritplatsen, och sov. Jag var utanför dörren, husse satt vid köksbordet och Karlsson var inte i närheten. Enligt husse sprattlade och muttrade Maro lite, som de brukar göra när de drömmer, men helt plötsligt flög han upp från sin plats i full fart, vilt skrikande. När han vaknade till ordentligt var allt lugnt…? Jag har aldrig varit med om något liknade. Iza drömde mycket och ofta, sprattlade med benen och ”kvittrade” men mer än så blev det aldrig.

Han är fortfarande rätt jobbig mot Karlsson, i våra ögon. Karlsson börjar dock tina upp och lägger sig ibland på rygg på golvet och inbjuder till lite brottningsmatch. Och kan man hänga det lilla djuret i andra ändan av en leksak och kampa lite så… Det ska nog bli bra det där. 🙂

I torsdags fick vi besök av Bamse med vidhängande matte. Bamse är en klok figur som även medverkade till att Karlsson blev en trevlig och förståndig figur. Den gången var Bamse, inte helt otippat, ganska mycket yngre och mer leksugen. Nu har han mognat och är en mycket tydlig hund som med mycket små medel framför sitt budskap; låt mig vara ifred. Karlsson gjorde två små framryckningar sen köpte han argumenten till fullo och hittade på några små egna projekt innan han gick och la sig. Perfekt!

Vi har börjat gå små promenader på lunchen. Ibland går vi nästan åt samma håll alla tre men det är många saker som måste kollas upp på sidan av stigen. 🙂

De brukar få gå lösa ungefär halva promenaden var och det utnyttjar de på olika sätt. Vissa är mest inriktade på att försöka äta upp storebror… 😉

Han har en ansvarsfull och krävande uppgift som dokumentförstörare i arbetsrummet som gör att han är mån om sina lagstadgade raster. Så länge han håller sig till dokumenten i pappersåtervinningen är det väl ok, även om man får städa lite extra mellan varven. 🙂

Favoritleksaken är inte någon av de dyra, fina och påkostade sakerna som finns i leksaksförrådet. Nej, favoriten är en liten pet-flaska med okokt penna (pasta) i och allt inneslutet i en strumpa. Den kan han fara runt med på egen hand en bra stund och har han tur fastnar storebror i andra änden. Och det gäller ju att ha koll även när man sover/vilar. 😉

Den gröna tasshandduken har förvandlats till kombinerad pläd/snuttefilt som han gärna vill ha med sig även på andra liggplatser så den plockar han helt sonika ner från kroken och släpar omkring i huset. Nu har jag gett upp – han får väl ha den då…

I fredags var det kvällstävling i lydnad på Borås BK så då tog vi tillfället i akt att kolla in ett par kompisar som tävlade samtidigt som vi fick bra både miljö- och social träning. Först tyckte han det var läskigt när vi skulle gå över parkeringen med massor av skällande hundar i bilar men när han upptäckte att det fanns en massa mysiga människor där som inte hade någon annan uppgift än att gulla med honom (trodde han) så var det inte så farligt med skällandet. 🙂 Alla hundar som var tysta och trevliga vållade inte heller några problem utan han var mest nyfiken.

Han kollade in två ekipage i klass III och jag hoppas han levde efter teorin ”se och lär”. Om han kan momenten i klass III borde ju inte klass I och II var något problem, eller…? 😉

Det fanns väl lite annat än lydnadsplanen som ådrog sig ett visst intresse också. Ljung till exempel. DET har vi inte hemma… Följande två bilder är tagna av Annelie Nilsson.

Sen minglade vi på altanen och efter en liten stund la han sig helt enkelt och sov.

Han är nog en trygg liten gosse även om han döljer det väl ibland. Han är nämligen ganska ”reaktiv”. När det händer något, eller framför allt hörs något som han inte ser/vet vad det är/har hört förr, så sprallar han gärna till det litegrann. Men … får han bara går närmare och kolla in vad det är så tar nyfikenheten över och han lugnar sig snabbt. Jag har ju varit bortskämd med två extremt framåt hundar. Izas nyfikenhet tog ju alltid över och jag har nog aldrig sett henne rädd. Karlsson levde väl till viss del på storasysters framåtanda men har i princip aldrig heller verkat vara rädd för något. Men … nu har jag fått en betydligt mer reaktiv hund och det har väl förmodligen med vallhundsegenskaperna att göra. Nu gäller det att ge honom mycket miljöträning (i ganska små portioner så att han hinner smälta intrycken), kombinerad med positiva upplevelser så tror jag att det blir bra det här.

Miljöträning ja. Igår, söndag, drog vi ner till stan. Förutom att han tyckte det var lite skumt att de hade kelpievalpar i nästan varenda (stängd) affär (?!) så tyckte han det var helt ok så länge människorna vi mötte gav honom någon sorts uppmärksamhet. När de bara gick förbi utan att ens heja på honom blev han lite besviken… 🙂 Ett café-besök, uteservering, hann vi också med. Han har även frågat om han inte kan få utbilda sig till fågelhund. Duvor, gråsparvar, måsar, änder, whatever… ALLA var lika spännande. 🙂

Vi fortsätter leka och han kampar bättre och bättre men bäst av allt; låter man honom vinna eller kastar iväg leksaken kommer han tillbaks på en gång för fortsatt lek. Det är sååå njutbart, som omväxling. 🙂