Från Tärnaby blev det en ganska rejäl dagstur, till Östersund, där vi stannade två nätter. När vi rullade in i stan hoppade bilens termometer upp i 31°. Nytt rekord, även om det varit varmt tidigare.

I Östersund råkade vi ut för vår första fullbelagda camping (förutom Pite då, men där hade vi bokat). Det slutade med att vi hamnade på Frösön istället. Same, same but different. En lutande camping utan tillstymmelse till skugga. Nåja, efter lite planering och kontroll av väderstreck fick vi i alla fall kvällsskugga på rätt sida av vagnen. Det är väl iofs ett lyxproblem. En normal sommar hade man försökt hitta platser med kvällssol…

Frösöns camping bjöd i alla fall på vackra vyer från kvällspromenaderna, något som säkert inte varit detsamma från campingen i stan.

Den dagen vi tillbringade där kunde man säkert ha gjort en massa intressanta saker, men som sagt; värmen… Vi åkte i alla fall till Frösöns kyrka där mamma och pappa gifte sig en gång i tiden. Varför de hamnade där (släkten har ingen som helst anknytning i de trakterna) är en lång historia, som jag inte ens är säker på att jag kan till fullo, men jag kan tänka mig att en av orsakerna var den bedårande vackra utsikten från kyrkporten.

Vi tog också en avstickare till Wilhelm Peterson-Bergers Sommarhagen. Vi orkade dock inte gå in utan nöjde oss med att fota några blommor utanför… (Sa jag att det var varmt?)

Vi tog även en tur in till Östersund för att uträtta diverse ärenden men vi tillbringade mesta tiden med att softa på en uteservering, i skuggan. 😉 Det verkade i alla fall vara en himla mysig och trevlig stad, om man bara orkat ta sig för att titta ordentligt.

Så här trött blir man om man är terrier och tvingas hänga med på allt matte och husse hittar på, även om det faktiskt inte var hitta på-väder.