Månad: september 2014

Idag har den lilla vildråttan tillbringat exakt halva sitt liv hos oss. Med andra ord så fyller han 16 veckor idag. 🙂

Det firade vi lite i förskott genom att gå på lydnadskurs hela helgen. Lillemor Edström var inbjuden till klubben för att hålla kurs. När jag bokade henne, tidigt i våras, visste jag inte ens om jag skulle ha någon valp att gå med. Annars var tanken att gå med Karlsson men eftersom han lydnadskarriär är nedlagd och jag blev med valp så la vi beslag på en halv plats. En hel plats kändes lite overkill. Det finns ju ändå gränser för vad en valphjärna orkar med. 🙂

Eftersom jag bestämt att bo i husvagnen på klubben (välbehövlig husmorssemester) så blev det premiär även där för lillebror, samt en hel del liggande i bilen. Han har fixat det galant och det enda som tagit (lite) skada är liggunderlaget i bilen. Det kan jag leva med.

Den lilla valpen, inte ens fyra månader, har imponerat stort på såväl matte som instruktör och publik. Även om vi ”bara” kört grundövningar; kontakt, position, tasstarget, valpinkallning och annat ”basic”, i totalt tre tiominuterspass under helgen så har det varit oerhört givande och kul. Man lär sig ju oerhört mycket genom att titta och lyssna också.

Det roligaste var ändå att han faktiskt höll ihop den lilla hjärnan och verkligen gjorde sitt bästa. Ibland såg man hur han tänkte så att det nästan slog blixtar ur de stora öronen. Han har (faktiskt) en rätt enastående koncentrationsförmåga trots sin ringa ålder och kunde fokusera på uppgifterna trots både människor och hundar som publik, ganska nära. Nu är han ganska dyr… 😉

I lördags var det strålande väder (när morgondimman lättat) och det blev en hel del fotat. Här nöjer jag mig med bilderna som Annelie Nilsson tog med min kamera när vi körde. De andra 638 bilderna ska jag rensa i någon annan dag och lägga ut det som blir kvar på FB för de närmast sörjande.

Han har verkligen förstått det där med ögonkontakt. 🙂

Valpinkallning på gång, men först måste man pussa fröken.

 

Vi får nog jobba lite på det där med ingångarna… Han har (tydligen) en intressant teknik som jag inte visste om innan jag såg bilderna. 😀

Sen tyckte han att vi lika gärna kunde köra budföring – och sprang tillbaka.

Avslutningsvis tränade han lite platsliggning, helt oombedd.

 

Allra sist konverterade han till fransk bulldog. Lite spetsiga öron kanske, men so what? 🙂

Igår kom hösten med buller och bång så då blev det inget fotat men han skötte sig fint då också. Jag tror nog han får bo kvar. 🙂

Jösses… här har man en blogg man försöker hålla liv i, med blandat resultat och blandad respons. Så lyckas terriern i huset få tag på datorn när jag glömt logga ut från bloggen och vad händer?

All time high i besöksstatistiken!

Nästan 500 visningar, på två dagar?!
(Ja jag vet att det borde ha stått ”mattes inlägg” till vänster men jag orkar banne mig inte göra om bildmontaget…)

Det är mycket möjligt att detta blir det sista inlägget från mig och att jag sen lämnar över bloggen i terrierns tassar för gott. Om vi lägger in lite reklam också så kanske han rent av kan bli självförsörjande?

Han må vara duktig på att blogga den där lilla strävhåriga saken som bor här, men han har fortfarande inte lyckats skaffa något konto på Blocket, och mitt kort får han inte låna, så hans lillebror bor faktiskt kvar – på gott och ont (enligt terriern). Även om lillebror nu växt om storebror både på längden, höjden, bredden och i matchvikt så är gammal ändå äldst, och snabbast. 🙂 Lillebrors motorik har fortfarande vissa brister…

Sen sist har den lilla spjuvern som sagt växt en del men även lärt sig en del nytt, både bra och obra saker.

Han har t ex gått ett par spår som mycket överraskande ledde fram till … mat?! Lycklig och förvånad valp!

Vi har tränat en del och det känns på det stora hela väldigt bra. Vi kör enbart positiv förstärkning och belönar det han gör rätt. Gör han fel så gör vi om. 🙂

Han har fin kontakt och är följsam. Han börjar fatta att mattes vänstra sida är en bra sida och han har fått hyfsad kläm på det där med tasstarget.

Han har sprungit sina första budföringar, även till helt ”nya” människor och vi har kört några uppletanden (på bebisnivå) med bra resultat. Han har bra intensitet i letandet, har förstått vad det går ut på och använder näsan på ett fint sätt. 🙂

Han har också varit med om skotträning, på långt håll, på klubbens spårtävling i söndags, och det gick fint. Han avbröt leken vid de första skotten men tog genast upp den igen och efter några skott brydde han sig inte alls.

I samband med tävlingen fick han också träffa sin första kelpie sedan han flyttade hemifrån. Busligans Chinook var en trevlig herre tyckte både Maro och jag. Det kunde dessutom ha varit hans halvbror, eller … äh? Hade det fötts en hane till mig i den kullen där jag bokat valp så hade Chinook varit hans halvbror, men nu blev det ju inte så.

Annars tillbringar han sin tid med att terrorisera terriern, strimla papper (och hoppas på att jag ska glömma att städa), äta och sova.

Idag fick i alla fall Karlsson några timmar på tu man hand med matte när vi representerade klubben på ett föreningsarrangemang i Svenljunga. Som vanligt skötte han sig finfint. Han är verkligen den optimala ”monter-hunden”, och stubbhunden. 🙂

Då får vi se vem som sitter vid tangenterna nästa gång det blir något skrivet här; jag eller terriern? 😉