Efter ett besök på Looboo Hundartiklar i Umeå, där jag bunkrade en del förnödenheter (ok då, leksaker) drog vi vidare mot husses huvudmål för resan – Pite Havsbad.

Mitt eget mål var väl egentligen Rättvik så man kan ju tycka att vi åkte en ganska rejäl omväg…

Själva Pite Havsbad var ett gigantiskt ”jippo” med rätt trånga husvagnsplatser och ganska ”stökigt”. Det fanns ett stationärt tivoli (jo, på riktigt!), vattenland, hotell, restauranger, butiker, kyrka (!) och kort sagt hade man väl inte behövt lämna campingen, framför allt inte om man hade varit en barnfamilj men vi platsar ju inte i den kategorin.

Mot slutet hittade vi lite mysiga promenadvägar utanför campingen men man tycker ju att de, med sin lååånga sandstrand, kunde ha vikt en liten bit till officiellt hundbad? När vi frågade fick vi info om att vi kunde gå så långt bort vi kunde på stranden, bortom naturistbadet, och där smyga i med hunden. Vafalls? Nåja, vi nappade på det och husse och Karlsson strövade en bra bit ut innan Karlsson ens blev blöt om magen. Långgrunt var bara förnamnet…

Största fördelen med själva campingen var väl att det var nära till servicehuset som även var utrustat med en riktig hunddusch vilket uppskattades av Karlsson.

För första, och enda, gången satte vi upp vårt nya reseförtält, vi skulle ju faktiskt stå still i fyra nätter, och det var rätt bra timat eftersom det blev åska en kväll och även en kortare regnskur en annan.

Mindre bra timat var att jag på andra kvällen försökte backa mig till en bra fotovinkel på den vackra kvällshimlen men bara lyckades backa på den varma grillen och fick en rejäl brännskada på vaden. Vi snackar alltså skinnflådd yta på ca 15×4 cm… Inte kul alls och något som gjorde att jag fick inspektera rätt många apotek under resen av semestern för inköp av förbandsmaterial. Att bada var inte att tänka på…

Pite var för övrigt en mysig stad som vi besökte flera gånger under våra dagar där. En dag gjorde vi en dagsutflykt till Storforsen. Mäktigt, häftigt och imponerande. Tyvärr lite gråmulet och på vägen ner kom det ett rejält regnväder vilket vi inte kalkylerat med och vi blev alltså lite blötare än tänkt… Många bilder blev det iaf, på vägen upp, innan regnet kom. Som tur var överlevde både kameran och telefonerna blötan.

           

 

Fick för mig att experimentera lite med slutartiderna när jag fotade och här nedanför är det två nästan likadana bilder, åtminstone är motivet detsamma. Den första tagen med slutaren på 2000 och den andra med slutare 125.

Och så här såg det ut nedifrån, när solen kom fram och vi satt och försökte torka upp en smula…

Den sista dagen hade vi ett uppdrag; att äta palt. Närmare bestämt på Paltzerian i Öjebyn. Nu är det gjort och tja, ja, njae? Ingen större sensation åt något håll faktiskt. Inte särskilt gott, inte äckligt utan ganska ”menlöst”. Sorry norrlänningar… 😉

Medan vi var i Pite fick jag även besked om att den lilla ”gröna” hanen skulle bli vår. Han som försökte fjäska in sig när jag hälsade på helgen efter midsommar. De övriga hade valt och han blev ”över”. Det kändes bra. 🙂

På fredagen åkte vi vidare och jag kan inte, utan att ljuga, säga att jag var särskilt ledsen över att lämna Pite Havsbad…