Terriern talar ut, äntligen!

Ibland är matte verkligen onödigt skärpt men nu, äntligen, glömde hon att logga ut från bloggen och då passar jag på. Jag förstår faktiskt inte varför jag inte kan få lösenordet? Skärpt och snål skulle man nog kunna kalla henne.

Troligen är det väl ingen nyhet för er som läser här men om det ändå skulle han undgått någon så har jag fått (?) en lillebror, utan att ens be om det!

Inte nog med att de släpade runt mig på ohemult många campingplatser, i ohemult många mil, på semestern. När jag äntligen började känna vittringen av soffan hemma så … plockade de upp två liftare. Vafalls?! Nåja, de hade en egen kupé och sov större delen av resan så det kändes rätt lugnt. Det var något oklart vart de var på väg (de hade ingen skylt när vi plockade upp dem) men jag trodde att de kanske skulle till Skövde eller Falköping, typ.

DET. SKULLE. DE. INTE!

De åkte med ända hem!

– Hallå där, sa jag. Det här har vi inte haft någon MBL-förhandling om, faktiskt!

Varken matte eller husse lyssnade på det örat. Nåja, 50 procent av problemet löste sig rätt snabbt när den ena av dem liftade vidare men de andra 50 procenten stannade kvar. OK, det är inte jättemycket trafik på grusvägen här hemma men nu har det snart gått fem veckor och han har fortfarande inte fått lift?!

Tydligen ska han bo här, enligt både husse och matte, så nu gäller det väl att uppfostra honom så att jag får det som jag vill ha det. Tyvärr måste jag säga att jag är tveksam till om det kommer lyckas. Han är nämligen rätt värdelös på det mesta.

MOTORIKEN
Han har en usel motorik, men det blir sakta bättre – det får jag ge honom. När vi går i skogen så överskattar han sin förmåga å det grövsta. Han har lååångt kvar innan han är lika smidig och snabb som jag är men plötsligt, helt utan förvarning, så var han i soffan?! Jag tror inte han heller förstod hur det gick till men det har hänt flera gånger efteråt så jag är lite oroad (milt uttryckt).

Han kan inte gå i trappor heller! Alldeles nyligen fick han börja träna, men matte håller en stöttande hand i rumpan på honom när han går uppför och nedför blir han ofta buren. Pinsamt!

BC-WANNABE
Ibland lägger han sig platt ner och blänger på mig, som om jag vore nå’n sorts jäkla får, och han en bordercollie?! Ibland smyger han på mig också, som om jag inte skulle märka det? HA! Lite sorteringsförmåga borde man väl kunna kräva även av en liten slyngel, eller åtminstone att han ser skillnad på en borderterrier och en fårskalle?

GARANTIÄRENDE?
Ett annat problem är att han läcker! Vad hände med konsumentköplagen? Defekta varor lämnar man väl tillbaks till inköpsstället, har jag hört, antingen för reparation eller byte till en felfri vara. Matte påstår att han kommer sluta läcka och jag måste erkänna att det blir bättre och bättre, men hur lång tid ska det behöva ta – egentligen?

NÄRINGSDRIFTEN
Jag tror att han får för mycket mat. Han växer nämligen! Snart är han lika hög som jag och han är bara något kilo lättare. Hur ska man kunna ha en lillebror som är större än man själv? Är det någon som har funderat på det, va? VA!

Det där med maten är över huvud taget ett pinsamt kapitel. Han saknar uppenbarligen all form av värdighet och har ett synnerligen obalanserat förhållande till mat. När matte fixar till vår mat så är det show på köksgolvet. Han gör triple salchow, slår kullerbyttor och försöker välta matte. Rätt underhållande i och för sig men jag vet inte riktigt hur han tror att det ska göra att det går fortare? Han har i alla fall lärt sig att min mat är min mat och det är väl egentligen huvudsaken.

ALLT MITT ÄR MITT!
Något han inte har lärt sig är att alla leksaker är mina leksaker. Vi har haft ett par diskussioner om det men han fattar trögt. Å andra sidan är det ju faktiskt lite kul ibland, t ex när man hänger honom i andra änden av något så att man får till lite hederlig kamplek.

TUGGA – BITA – SLITA
Han har inga som helst begrepp om vad man får tugga på och inte. När matte eller husse säger ”nej” ger jag dem mitt fulla stöd genom att skälla allt jag kan och då säger de åt mig att vara tyst. Något jag förvisso inte tar någon större notis om men fattar de verkligen inte att jag bara vill hjälpa till?

Förutom att bita på diverse slumpmässigt utvalda saker (träningscyklar, möbler, mattor, bia-bäddar, köksinredning, fleecefiltar … jag skulle kunna hålla på hur länge som helst) så har han en märklig hobby; pappersstrimling! Något sådant har väl jag aaaldrig ägnat mig åt! Men för att ta igen det, det kan ju  kanske vara roligt, så har jag också provat. Och jodå, det var väl lite kul, men största fördelen var att han bet och slet i papperen istället för i mig.

Jag blev dock en aning oroad när jag såg vilket kaos det var på golvet i arbetsrummet?! Matte påstår att det inte är någon idé att röja upp eftersom det ser lika illa ut strax efteråt igen. Ibland gör hon det i och för sig ändå, och hon har nog rätt – det varar inte så länge.

WRESTLING
Han är lite kul när vi ägnar oss åt wrestling också. Vi låter ganska mycket, både han och jag, men det ingår väl i konceptet har jag fått för mig?

MINA ÖRON OCH LILLEBRORS ÖRON
Jag försöker förgäves förklara för honom att en av de största fördelarna med att ha en bror, eller syster för den delen, är att man kan få öronen regelbundet tvättade. Jag har visat, jag har förklarat, jag har visat igen och nu börjar det nog ramla ner en polett. Det är nog inga dyra poletter dock för de tar snabbt slut.

Hans öron är f ö en ganska pinsam historia. När han kom hit såg det ut ungefär så här. Varken hackat eller malet liksom.

Sen fick han fart även på det vänstra örat och men så sackade det igen. Efter mycket jobb har han nu fått det att stå upp helt och hållet också, men är inte ståöron sååå 2011? VA! Hängöron känns så mycket mer 2014 men han kanske gillar retro…?

SÖMN
Efter wrestling och pappersstrimling brukar han bli lite pömsig. Då lägger jag mig och sover räv och se på f…n, då somnar han också och jag kan gå och lägga mig på något mer komfortabelt ställe, typ soffan. Men jag funderar fortfarande på om det är en bra idé att sova sked och agera huvudkudde? Han ska ju tydligen bli dubbelt som stor som jag (?!) innan det är klart.

Han ser ju dessutom ut som en gremlin, i synnerhet när han sover. Matte påstår att han är söt men jag vete katten…? Och på tal om katter… jag kunde väl ha fått en sån istället?

Det där med mina välförtjänta sovmorgnar är ett minne blott. Jag kan ju inte riskera att missa något viktigt (mat!) så jag är ju tvungen att gå upp samtidigt som matte och det lilla odugliga krypet. En dag i veckan får jag i alla fall åka på vilohem hos dagmatte. Då blir jag bara insläppt i huset av husse och går raka spåret upp till hennes säng och sover vidare. Det går ju inte att rucka hur mycket som helst på reglerna för skönhetssömnen liksom. Det är dessutom rätt mysigt att vara världens medelpunkt någon dag då och då, och få allas odelade uppmärksamhet.

Men det bästa av allt är nog egentligen när det förhållandevis odugliga lilla kräket går och lägger sig samtidigt som husse så att jag och matte får lite kvalitetstid tillsammans – bara hon och jag. 🙂

TÄNDER
Efter den här summeringen vet jag inte om plus- eller minussidan vinner? Han ÄR rätt kul ibland, trots sina många och synålsvassa tänder. Eftersom jag har bättre motorik och fysik så lyckas jag i alla fall undvika dem för det mesta, åtminstone utomhus där jag har lite mer spelrum.

Ibland räknar vi varandras tänder men vi hinner liksom aldrig riktigt färdigt…

 

Men bra karl reder sig själv, nästan. Nästa steg är att fixa ett konto på Blocket och sno mattes bankkort sen är det väl bara att annonsera ut honom. I avvaktan på att detta blir klart fortsätter jag att uppfostra honom, med visst bistånd av matte och husse. Om vi lägger ner lite jobb alla tre borde vi kunna få åtminstone 45 spänn för honom på Blocket om tre-fyra månader, eller vad tror ni?