Det är ju den tiden på året när människor plockar in granar i sina hem och hänger upp kulor i dem. Jag har inte (i år heller) lyckats bestämma mig för om jag ska Våga Vägra Gran? Som vanligt kroknar jag väl på söndag eller nå’t och så får vi åka och köpa en gran, trots allt.
I väntan på detta ångestfyllda beslut kan man ägna sig åt att dekorera granarna i skogen istället.
För ett par veckor sedan köpte jag en sådan här boll. Lagom storlek för den lilla hunden, en ”konsistens” som jag trodde han skulle uppskatta och det var möjligt att applicera snöre genom bollen vilket jag gjorde direkt när jag kom hem. Ett mjukt och fint men ändå starkt snöre. Bollen inhandlades när stormen Sven var på ingång, med snö och hela paketet. Ljus boll (självlysande i mörker men inte i snö!) gick bort i någon vecka efter det men nu, när det åter är barmark, skulle den invigas och fick därför följa med på lunchpromenaden.
För att göra en lång historia (någorlunda) kort; jag vet fortfarande inte om den lilla hunden uppskattar ”konsistensen”…?
Där, 7-8 meter upp i granen, hänger den fiiina bollen. Där lyckades jag, med stor precision, placera den redan i första kastet. Hur gööör jag?! Exakt hur klantig får man bli utan att låsas in?
Karlsson letade länge och väl på marken, i alla möjliga väderstreck, innan han lät sig övertygas om att bollen inte längre fanns ibland oss utan lämnat oss för en högre sfär.
Det är inte första gången det händer men senast bollen blev kvar, ”på riktigt”, är nog 15-16 år sedan. Den bollen spanade vi in, jag och dåvarande hunden, varje gång vi gick förbi. Efter ganska många månader var den helt plötsligt borta, och gick inte att återfinna på marken nedanför. Vart den tog vägen undrar jag fortfarande…
Normalt brukar jag avhålla mig från bollar med snöre i skogsmiljö. Jag vet ju hur kass jag är på att kasta. Men ibland blir man lite övermodig… Oddsen att den ska ramla ner är nog dessutom rätt dåliga. Det mjuka, sköna snöret verkar ha trasslat in sig rejält. 😦 Är det någon som har tillgång till en tam och väldresserad ekorre? Eller dito kråka/skata? Katt kan också funka men då blir väl den kvar där istället…
vallterrier.com 
Efter att ha kastat upp fem bollar i träd på tre dagar, varav hussen lyckades rädda två så fick jag förbud att kasta annat än bollar utan snöre bland träd av hussen. Några gånger till har jag lyckats när jag bedömt att träden inte vara inom räckhåll för mig och haft fel. Och så alla leksaker hussen får hämta ner från hustaken här hemma med jämna mellanrum då… 😉
Du vinner Sandra! 😉
Tja, kan man tävla i att kasta illa så vinner jag nog. Eller min kära mor. Två gånger har tävlingsledaren på tävling gått fnissandes och hämtat apporten som jag inte lyckats kasta ens nästan i rätt riktning. En gång hamnade den två meter vänster om hunden. Fast jag kastade med höger…
Nä det är ingen gren som är bra att vinna tror jag. 😉
Då slår du mig även i apportbockskastning faktiskt. Tungen har sina fördelar. 🙂
Jamen herregud, kvinna, vilka idrottsliga talanger du sitter inne med! Kasta bollen så HÖGT och med sån PRECISION! Varför ska inte du vara med i OS undrar jag. Precisionskast med liten boll, det vore väl något?
…och då känner du ändå inte till alla gånger jag lyckats kasta en boll rakt i ”röven” på lille Karlsson, när tanken var att kasta över (och framför) honom när han springer ifrån mig i vissa moment. 😉
Hahaha!!