Att kalla min trädgård för vanvårdad är förmodligen en grov underdrift. Det är massor av ”saker” som växer där, men mycket är oidentifierbart, åtminstone för en amatör. Väldigt mycket är kirskål och brännässlor men det finns även en och annan blomma. När vi flyttade hit hade jag ambitioner och jag handlade växter för ansenliga summor och planterade i rabatter. Men så kom vi till fas två – ogräsrensning, och där någonstans kroknade jag. Rabatterna har grävts upp och fyllts igen efter hand. Vem hinner påta i trädgården när man har en hund (eller två) att träna? Den eventuellt överblivna energin lägger jag på pelargonerna, men inte ens det verkar gå vidare bra i år.
Idag upptäckte jag helt plötsligt lila blommor som stormade omkring i den ytterst spontanplanterade och vildvuxna snöbärshäcken.
Lila blommor? I snöbärshäcken?
Vid en närmare kontroll visade det sig vara klematis!
Då uppkommer genast frågan; har någon attackplanterat en klematis i vår snöbärshäck? Eller kan klematis självså sig? För ett par år sedan planterade jag en klematis ungefär fyra meter därifrån, men av den blev det intet, av olika skäl. Den var dock vit, om jag inte minns fel. (Jag vill dock påpeka att klematis faktiskt är en växt jag brukar lyckas med, även om de jag haft med tiden stått på fel ställe och därför grävts upp, flyttats och aldrig återuppstått.)
Men – mystiken tätnar. Hur har det hamnat en klematis i snöbärshäcken?
Sen, när vi ändå är inne på ämnet trädgård, undrar jag – hur tänkte den nu, den lilla lönnen?
Den har alltså självsått sig, precis intill betonggrunden till den gamla altanen. Inte världens mest optimala växtplats om man med tiden har tänkt sig att bli ett stort träd. Det blir väl min grannlaga uppgift att dra/gräva upp den och avliva den. Eller går den kanske att flytta? Nåja, det värsta som kan hända är väl att den dör på sin nya post.
I framkant av bilden ser man även en riddarsporre. En riddarsporre som vi grävde upp och slängde på komposthögen tillsammans med resten av den vanskötta rabatten för några år sedan. Men se det tyckte riddarsporren var en usel idé, så den går igen, eller vad man nu gör om man hör till växtriket.
Jag borde nog bo i lägenhet med balkong trots allt…?
vallterrier.com 
Även min trädgård har gått i ”träda” i år, så välkommen i klubben. 😉
Vad gäller klematis (det är en alpin du har) så kan de självså sig. Men det behöver inte bli samma sort som moderplantan; de är ofta förädlade och många gånger baserade på just alpin, eftersom den är sällsynt härdig. Den ska också ha sämasta tänkbara jord och behöver inte beskäras. Gamla plantor blommar dessutom 2 ggr per år, utan att man gör nåt. En fiffig växt för folk med för lite tid, m a o.
Den där riddarsporren skulle jag vilja komma över. Jag har försökt med riddarsporre i min trädgård massor av gånger men de vill sig inte. 😦 Kanske jag skulle försöka slänga dem på komposter och göra dem förbannade? 😉
Mina pelargoner mår dock hyfsat bra i år, även om de är sena. Jag tror att även dina vaknar upp när den riktiga värmen kommer. 🙂
Må väl och njut av en ”naturträdgård”. 😉
Jag har haft en alpinklematis. För tio år sen… Den var härdig, men tålde inte omplacering, eller – jag minns ärligt talat inte om vi ens försökte? Och den stod dessutom en bra bit ifrån där den här växer…
Lika illa här, nästan… Tappade inspirationen nånstans i våras. Försöker så gott det går med akutinsatser. Och min ömma moder trodde jag skojade första året jag bodde här och jag berättade att jag hade rensat ogräs… De anfallen är dock ganska korta, jag satsar på marktäckande växter/barkmull för att hålla tillbaka…
Jag har satsat fullt ut på gräsmatta med gula blommor *läs maskrosor*, oranga tratthattar *läs koner* och fruktträd…..Det är min nivå, typ 😛
Jag ger mig inte på några gissningar om klematis och riddasporrar, däremot tror jag avlivning av lönnen kan vara en bra idé. Det värsta som kan hända annars är nog inte att den självdör, utan att den spränger betonggrunden. Om du nämner det för hussen kanske han kan ta på sig avlivingsuppdraget?