It’s a jungle in here…

Idag är jag faktiskt stolt över mig själv. Det är inte bara solen som har lyst, utan även effektivitetens lampa har strålat.

Efter sedvanliga morgonrutiner gjorde jag ett ryck i arbetsrummet och rensade en hylla som tydligen belades med embargo (åtminston delvis) 2004. Det resulterade i att tre och ett halvt hyllplan (av sex) nu är helt tomma! Man kan ju undra vad jag ska fylla dem med? 😉 Jag är på ett fantastiskt släng- och geborttillnärmastelopparknadshumör just nu, och önskar att jag kunde ta en vecka ledig och verkligen utnyttja detta välsignade tillstånd. Men jag ser även röjandet som uppvärmning inför vårens och sommarens projekt med att rensa mammas lägenhet efter att hon flyttat. När det väl är gjort lär jag väl inte orka flytta en pryl hemma, så det gäller att passa på nu…

När det projektet var klart belönade jag mig själv med att packa in terriern i bilen och åka till jobbet, för ett träningspass på parkeringen. Tyvärr var jag nog aningen ofokuserad, och det var lite isigare än jag trodde, men det blev ändå en dryg timmes träning, med varierande resultat.

Inga actionbilder idag, bara en urtråkig poseringsbild.
Men ovanför hans huvud ungefär jobbar jag ett par dagar i veckan,
resten jobbar jag ju hemifrån.

Efter hemkomsten har jag ägnat mig åt att klippa. Hundklor och pelargoner. Lite same same but different, liksom. Pelargonerna sprattlar dock inte lika mycket under behandlingen.

Till vänster ser man större delen av de övervintrade pelargonerna, som tronar mitt i vårt lilla vardagsrum. *suck* Och till höger ser man bevis på att det faktiskt spritter av liv i de flesta av dem. Två veckor i värmen inomhus, med sparsam vattning ungefär varannan dag har väckt de flesta. Som vanligt gör det ganska ont i mig när jag är tvungen att klippa i växter som lever och frodas. Och precis som vanligt vet jag inte var och hur jag ska klippa, utan det går lite på halvchans. De är ju dock ett härdigt släkte så jag tror inte någon av dem har tagit särskilt illa upp. Förutom Lord Bute, som jag betraktar som död men inte vågar slänga riktigt än, så är det egentligen bara ett par hängpelargoner som oroar mig. Men under har skett förr i den här branschen. När jag ändå var igång passade jag på att nacka de långa och rangliga sticklingarna också. Om ett par veckor ska de ner i nya, större, krukor har jag tänkt mig.

Nu är det bara ett måste kvar på dagens schema; matlagning! Sen ska jag inte göra någon som helst mer nytta idag, så det så!