Attitude!

I tisdags släppte jag lös terriern för första gången på fem dagar, och det var en upplevelse. Fyra dagar hos svärmor, med enbart koppelpromenader, och en dags dito med husse har en … uppiggande effekt. Kan man kalla det om man vill vara snäll. 😉 Liknelsen som låg närmast till hands var – förgiftad ekorre. Oj, vad han sprang! Vår träningsväg var förvånande ohal, så det kändes helt OK med några rejäla race. Vi tränade också en del, och roligt hade vi.

Igår kväll var det dags för ridhusträning igen, och jag tror faktiskt vi börjar få till något riktigt bra i fria följet. Vi har hittat en helt annan attityd, och långa stunder kändes det riktigt, riktigt bra!

Nu gäller det ”bara”:

  • att hitta den attityden varje gång
  • att matte inte blir statisk, tråkig och förutsägbar – igen
  • att behålla den attityden även på tävling

Hur svårt kan det va’ liksom? 😛