Är det någon som vet om man, så här i efterhand, kan manipulera bort hamstergenen? Och då ska man veta att det finns andra i familjen som har en ännu mer välutvecklad sådan och inte gärna slänger något förrän man hotar med spöstraff – typ.

Det blev ingen ridhusträning ikväll, av flera olika skäl. Dock var INTE ett av skälen att jag skulle göra några mer allvarligt menade husröjningar, men så blev det. De här spontana röjningarna är faktiskt bästa sorten. Man hinner liksom inte gruva sig, och inte heller hitta på en massa bortförklaringar. De liksom bara … händer?!

Den här gången började det med att jag skulle rensa en pappers- och tidningshög i ett hörn av köksbordet. Sen gick jag vidare till mellanlagringsstationen för tidningar som ska sparas, i köksskänken. Och så slutade det med att jag gjorde ett generalrens på slutförvaringsstationen. Det blev några tunga kassar, och då har jag ändå inte slängt allt, men ett stort antal gamla årgångar av hund-, inrednings- och resetidningar. Och här har vi ungefär samma syndrom som med böckerna. Varför i herrans namn ska det vara så svårt att sluta prenumerera på tidningar som jag ändå inte hinner läsa, för jag gör verkligen inte det? Bläddra lite förstrött under lunchen kanske, men läsa – nej… Nästa gång det är dags att förnya så … nä, då gör jag inte det! (Undrar om jag kommer ihåg det löftet om ett halvår eller ett år?)

Ett spännande fynd gjorde jag dock under tidningshögen i skänken.

En gedigen yxa, som jag faktiskt har vunnit – på bowling! Sug på den… 😛 Nu ligger den i bilen där jag misstänker att den kanske, eventuellt, möjligen kan göra någon nytta, någon gång. Det lär den ju definitivt inte göra i ett köksskåp i alla fall.

Ett annat fynd under resans gång var ett par slalombindningar, Tyrolia, årsmodell -96. Aldrig uttagna, körsträcka 0 (noll) mil. Våren -96 gick mina bindningar sönder. På hösten köpte jag nya på rean, och sen slutade jag åka slalom. Så kan det också gå… Bortskänkes mot avhämtning!

Det är bara att än en gång inse att man flyttar alldeles för sällan. Kanske skulle jag göra verklighet av min idé att flytta ut allt, och då menar jag verkligen ALLT, till lagården. Och sen hämta in det jag behöver efter hand. Det som inte är hämtat efter ett år slängs osett… Men det finns ett problem med den idén. Då måste jag ju städa lagården först…

…känns det inte som om vi måste åka till ridhuset ikväll.

En dryg timmes tokspringande och kampande blandat med seriös träning verkar ha tagit musten ur den lille, åtminstone tillfälligt. Det hindrade i och för sig inte att han jagade Iza runt köket några varv när vi kom hem, men sen … svimmade han. 🙂

Om andan faller på om några timmar kan vi ju alltid gå ut i vår egen lokal. Efter helgens pelargonflytt blev det ju lite mer plats där, och dessutom är det plusgrader!