Det här husröjningsprojektet börjar anta lätt maniska former. I onsdags, när det var planerat ridhusträning på kvällen, övervägde jag på fullt allvar att stanna hemma och slänga saker istället?! Två-tre timmar liksom, hur mycket hinner man inte slänga på den tiden? Husse, som nog börjar bli lite trött på att jag fram genom huset som om jag vore besatt, och producerar fyllda sopsäckar på löpande band, övertalade mig dock att åka till träningen. 🙂
Jag ångrar att jag inte tog en ”före-bild” på arbetsrummet, som nu är i stort sett färdigröjt. Inte en bild att publicera här, men en bild för min egen skull, för att hålla motivationen uppe och inte börja samla igen.
En del saker som dyker upp är det mycket enkelt att göra sig av med. Igår t ex uppenbarade sig ca 200 kassettband – bort! Diverse halvfärdiga stickprojekt – bort! And so on…
Men … så dök det upp några saker som jag inte riktigt klarar av att skiljas ifrån. T ex två ”hästpärmar”. Mycket välarbetade (och välfyllda) pärmar med diverse hästrelaterade papper och bilder. Fördjupade mig inte nämnvärt i dem, men de får bo kvar ett tag till, av rent nostalgiska skäl.
Och så hittade jag några exempel på mina första trevande försök i reklambranschen. Klubbtidning för ridklubben i Rättvik, från 1976. Omslagbilden, som föreställer min älsklingshäst, har inte jag tecknat. Men jag har en känsla av att jag hackat ihop resten av innehållet i ”tryckbar” form. Här hade vi i alla fall avancerat till kopieringsstadiet. De första årgångarna producerade i stencileringsapparat, där allt kom ut i – lila. På äckligt papper. Hur många minns stencilerna?
Sen ser man en något senare produktion, från min tid som manisk slalomåkare där jag (med hjälp av ”gnuggisar”?) tagit ansvar för marknadsföringen av Stockholmspolisens årliga (under 3-4 år) återkommande skidresor till Kittelfjäll. Färgläggningen är gjord för hand – på alla exemplar som distribuerades. Det var tider det. 🙂
vallterrier.com 