Någonstans i höjd med 10-årsdagen, som firades med prinsesstårta, bestämdes det att alla födelsedagar från 10 och framåt ska firas med tårta. Så det så! Pantertanten verkar inte ha något emot det i alla fall. 🙂

Men nästa år blir det nog servering medelst sked, för tårtan hamnade lite på tvären och ett tag trodde jag den skulle komma upp igen. Men nu verkar hon ha svalt klart. Förra året tror jag faktiskt hon fick i sig den ännu fortare. Då gav hon nämligen blanka f-n i såna små detaljer som att tugga, och bar sööög i sig tårtbiten. 😀

Den lilla terriern fick naturligtvis också tårta, är det kalas så är det, men bara en halv bit, som han åt något mer stillsamt och städat. Det är också filmat, men inte lika actionfyllt. 😉

Filmen är, btw, tagen med dvärgkameran. Hade nästan förträngt att den faktiskt filmar också, och det blev ju faktiskt rätt OK.

Nu – mot ridhuset!

…bilder på pantertanten, eftersom matte faktiskt kom ihåg att ta med dvärgkameran på vår födelsedagspromenad.

När man går med henne ensam, som jag gör mycket sällan numera, kan man nog faktiskt märka att hon blivit äldre. När hon inte har konkurrens av Karlsson går tempot ner lite, och hon beter sig nästan som en vanlig hund – ibland. 😛 Men hörseln funkar perfekt (om hon vill, men så har det alltid varit), och hon ser fortfarande på tok för bra för sitt eget bästa (hon jagar ju på synintryck, så med lite sämre syn kanske man skulle våga släppa henne lös ibland?) och näsan är det naturligtvis inget fel på.

På spaning efter … typ … vad som helst. 🙂

Den sammetsmjuka grånäsan.

Den spänningen! Det kan ju tänkas att hästarna rör på sig när vi passerar andra
gången, även om de inte gjorde det vid första tillfället?

Här har hon fått grannens katt i näsan, och jag hade fullt sjå att få med henne sista biten hem.
Dock såg hon den aldrig eftersom den maskerat sig rätt väl. I de lägena är man glad att
man har koppel på henne…

Idag firar vi födelsedag här i huset. OK, firandet har väl än så länge inte varit särskilt avancerat (förutom att min mamma har sjungit för henne i telefonen då), men det kommer nog. 🙂

Schäferpantertanten fyller 11 år! Det är ju ganska jättemycket faktiskt. Visst märker man ibland att hon börjar bli gammal, men i det stora hela är hon störtpigg. Och galen, och barnslig, och… härlig. Och jobbig. 🙂 Det man främst ser av ålderstecken är när hon sover djupt, då faller ansiktsdragen liksom ihop lite, men det gör det nog på de flesta gamla tanter (och gubbar). 😛 Och så den grå nosen då… Och tassarna som börjar ljusna.

Nu ska vi snart starta upp firandet med en promenad i solskenet. Om min plan går i lås blir det bara hon och jag, och det händer inte ofta så jag misstänker att det kommer bli uppskattat?

Avslutningsvis ett par bilder från nyårsdagen.

GRATTIS IZA!