Bör jag ge upp?

Alla pellisar som ska övervintra är ju flyttade in i vinterförvaringen sedan ett bra tag tillbaks. De växter som INTE ska övervintras (några ”lådor” med bondpelargoner och två lobelior) utsätts för konstant konstgjord andning. De nätter när det hotas med frost på yr.no flyttas de in till husväggen och täcks med dubbla lager fiberduk, och hittills har det funkat. OK, de börjar bli lite matta i pälsen, men jag har ändå svårt att slita mig från sommarkänslan de trots allt ger. Frågan är; när bör jag ge upp?

091028A

091028B

One down, four to go…

Eftersom min kropp (och knopp) inte riktigt har greppat det här med ”normaltid” så tyckte den att det var lagom att kliva ur sängen redan vid andra klockradioattacken i morse (istället för vid den fjärde…). Detta resulterade i att jag var på jobbet redan 07.00 mot normala 07.30. Följden av detta blev att jag kunde glida ut genom dörren redan 16.00 och efter en racerfärd hemåt, med mellanlandning och racershopping på ICA, slängde jag av mig jobbarkläderna i hallen, slängde på mig skogsmullekläderna (och reflexerna) och traskade i rask takt runt djävulsrundan med Iza. De terrängkritiska partierna (rötter, stenar, lera etc.) hann vi klara av medan det fanns en del ljus kvar, och när det började mörkna rejält hade vi fast mark (=grusväg) under fötterna. Vi hann faktiskt ända hem innan det var kolmörkt. För ovanlighetens skull har det varit klart väder på eftermiddagen, annars hade det aldrig gått.

Nu har jag tillbringat en stund med att limma speglar på spånskivor, och en skiva (av fem) är klar. Återstår att se hur lång tid det behöver på sig för att härda, för det är inte särskilt varmt i lokalen. I morgon får jag mer lim levererat av min hovleverantör (=granne).

Husse håller på att åka på en rejäl förkylning. Själv går jag på en mix av Esberitox och tzatziki (med mycket vitlök) så får vi se hur långt det räcker? Men det blir väl som vanligt; att han smittar mig. Det är banne mig inte ofta jag blir sjuk först. Det är alltid han som ”börjar”… Å andra sidan är vi ytterst sällan sjuka samtidigt, utan går lite om lott, vilket underlättar när man är hundägare.

För övrigt är jag sugen på en ny design på bloggen, men hittar inget tema jag gillar. Hur gör man då?

Invigning!

Ikväll har jag jag och Karlsson invigt träningslokalen här hemma. Pukorna och trumpeterna lyste med sin frånvaro, liksom den röda mattan, men en grå matta på ca 3×8 meter har vi i alla fall. Speglarna är inte på plats ännu, men det gick alldeles utmärkt att träna ändå och där ska vi nog kunna tillbringa många roliga timmar under vintern.

Exempel på saker vi kan träna där:

  • Positioner
  • Fritt följ
  • Vändningar på stället
  • Stegförflyttningar
  • Fjärrdirigering
  • Stadga i stå, sitt och ligg
  • Sättande under marsch
  • Dumrutan, inte på rätt avstånd naturligtvis, men ändå
  • Vittringsapportering (när vi nu kommer igång med det)
  • Hopp – apport (tror jag faktiskt kan funka också)
  • Kryp, och krypvinklar
  • Gripande och ingångar med apport
  • Att inte tugga på apport

…och säkert en del annat som jag inte kommit på ännu

Exempel på saker vi INTE kan träna där:

  • Framåtsändande
  • Inkallning med ställande (och läggande)
  • Rutan
  • Apporteringar med rätt avstånd

Det blir nog bra det här! 🙂

Vilket Vedervärdigt Väder!

Det är dagar som denna man till fullo köper konceptet med innekatt! Veckans stabila och kompakta grå molnighet kulminerade idag i heldagsregn, kombinerat med en lagom portion blåst. OK, det kunde varit både regnigare och blåsigare, men det var ändå inte särskilt kul.

Men … eftersom man valt bort innekatterna till förmån för hundar så var det bara att sätta på sig ”the hat”, den nya ”texmex”-jackan och lite andra kläder och ge sig iväg på en promenad med Karlsson runt djävulsrundan. En promenad med inslag av träning. De enda levande varelser vi stötte på idag var fem blöta hästar! Italienska hundar tål tydligen inte regn och grannskapets alla utekatter hade för en dag konverterat till innekatter. Det är så skönt att bara gå med en hund ibland, och när man väl tagit sig ut i regnet är det ju faktiskt inte så farligt.

Sen var det bara att byta om till torra kläder för att åka med Iza till simmet. Och bli blöt igen. 🙂

Nåväl, båda djuren verkar ganska nöjda nu.

I övrigt har helgen ägnats åt jobb, ett par timmar igår och förmiddagen idag. Det är inte ofta jag tvingas jobba på helgerna numera, men nu kände jag att det behövdes. Det går dock an när man kan göra det hemma.

Igår fick vi för oss att bjuda in familjen J till middag på kvällen, vilket i sin tur ledde till att ett akut städbehov uppstod. Kvällen blev trevlig och opretantiös, om än något kortare än vanligt eftersom de numera är hundägare och inte kan vara borta så länge. Karlsson försökte hångla ihjäl större delen av familjen, och lyckades ganska bra. 🙂

091025A

Iza och T den yngre (som även är på bilden ovan) hade det också mysigt ihop, dock på ett något mer civiliserat sätt, så som dom alltid har haft. T den yngre har ju alltid drömt om en egen hund, och trots att de numera har en egen så tror jag att Iza alltid kommer ha en speciell plats i hans hjärta. Det är något speciellt med de där två. 🙂

För övrigt funderar jag på att starta en Facebook-grupp: Våga Vägra Vintertid!

Ja jag vet att det egentligen heter ”normaltid”, men det skiter jag i. Det blir en snärtiga slogan med ”vintertid”. Jag bara hatar den här omställningen av klockan, vilket jag förmodligen redogjort för i min blogg varje år vid den här årstiden.  Och till råga på allt är det måndag i morgon, igen. Wow liksom…

Fast i vampyrträsket?!

Jag hade ju hört talas om serien True Blood, och att den fått bra kritik. Men att jag skulle titta på en TV-serie om vampyrer? Nej, det fanns inte på kartan.

Men.

En kväll såg jag en trailer där det framgick att serien var ”skapad” av Alan Ball. Samme Alan Ball som ”skapat” Six Feet Under. Det är ju inte så länge sedan jag ”knarkade” den via dvd, och bara älskade den. Beslutade mig, med en viss portion sund skepticism, för att åtminstone titta på första avsnittet av True Blood. Och sen var jag fast…

Upplägget är minsta sagt skumt (se ovan länk), liksom handlingen, men visst är det litet rart t.ex. när den omtänksamma huvudvampyren Bill talar om för sin mänskliga flickvän att det nog är lämpligt att hon börjar äta B12-vitaminer (för blodvärdet), efter att han tagit sin första ”slurk”?

Något annat jag fastnat rejält för är signaturen, och efter lite googlande hittade jag låten och artisten på Spotify. Texten är kanske inte så ”trevlig” men har man överseende med det så tycker jag låten är störtskön. Introt till varje avsnitt är milt uttryckt surrealistiskt, men det lever jag med bara för att höra låten.

För övrigt så är det fredag igen, och till min stora bedrövelse är jag tvungen att  jobba ett antal timmar i helgen. men lite hundträning ska väl också hinnas med, i en eller annan form. Några andra spikade planer finns inte, förutom sim med Iza på söndag eftermiddag. Skönt!

Vad ska du göra i helgen?

Hunduppfostran?!

Har just kommit hem efter en promenad runt djävulsrundan tillsammans med Iza, och idag gjorde den verkligen skäl för sitt namn på vissa delar. Dessutom fick jag se ett strålande DÅLIGT exempel på hunduppfostran.

I djävulshuset finns det nu ännu fler hundar än tidigare, skulle tippa på uppemot 30 inkl. (minst) en kull valpar. Har inte ens försökt räkna på länge. Vi går ju inte där så ofta numera heller. Idag möttes vi en bra bit ifrån huset av två löslöpande hundar av halvstor variant. Den ena kom väl på ett avstånd av 3-4 meter innan den insåg att Izas blickar faktiskt kan döda. Båda hundarna sprang hem och kröp in genom något av alla hålen i staketet, och fortsatte gapa från insidan. Då kom husse ut och försökte styra upp situationen. Det gick … sådär. Men en av hundarna hörsammade faktiskt hans ”lockrop”, slutade skälla och sprang fram till honom. Och vad händer? Jo, DEN får stryk?!

Stryk kanske var att ta i, det var väl inte direkt sparkar och slag, men ändå? Den enda i hela högen som faktiskt lydde! Även om den kort dessförinnan betett sig som en komplett idiot så lyssnade den ju faktiskt just då?! Lysande metod, eller…? Undrar om den kommer nästa gång han ropar? *suck*

Igår kväll tränade jag en stund med Karlsson innan jag ansvarade för den gemensamma träningen. Han skötte sig faktiskt bra, och minnesluckan från i förrgår, vad det gällde rutan, var hyfsat lagad.

Och till sist; säga vad man vill om vädret, men det är åtminstone … stabilt.

091022A