Check!

Husvagn urstädad och iordningställd för vinterförvaring – check!

Ytterligare en spegelskiva limmad – check!

Hundar promenerade – check!

Liten hund tränad i uppletande – check!

Fötter ompysslade – check!

Lite annat smått och gott har jag också hunnit med. Förkylningen håller fortfarande en låg profil. Vi får väl se vart den tar vägen?

Vill du ha lösenordet till nedanstående inlägg får du maila mig, så får vi se om jag delar med mig.

Tur att man flyttade i tid!

För ett par veckor sedan pratades det en hel del på nyheterna om den här bostadsaffären.

Lågkonjunktur och finanskris? När 45 kvadratmeter säljs för 4,5 miljoner?! När man hör sådant är man rätt glad att man lämnade den stora staden i tid.

Satt och bläddrade i ett annonsblad från en mäklare här i stan. Även här har ju huspriserna rasat i höjden (hur kan något ”rasa i höjden” förresten?) sedan vi köpte för 18 år sedan. Med tanke på vad vi har i lån på vårt lilla hus så känns det mesta snuskigt dyrt idag. Men hur som helst; kan man tänka sig att bo i den här delen av världen, istället för i centrala Stockholm, så kan man t ex få dessa 240 kvadrat med sjöutsikt för 5,4 miljoner (eller högstbjudande).

Om jag nu bollade runt med en summa i den storleksordningen skulle inte jag ha några problem att välja i alla fall. 🙂

Here we go again!

Höst, frost, morgon, sol på uppgång– då går jag igång med kameran. Nu är det ju väldigt sparsamt med frost mot hur det kan vara, men tillräckligt för att t o m ogräsen i trädgården ska fylla en funktion. 🙂

091031A

091031B

091031C

091031D

091031E

091031F

Min förkylningen håller sig förhållandevis lugn än så länge, medan husses dito går på högvarv. Kan det möjligen bero på mina kvinnliga gener och hans manliga? 😉 Nä, den kommentaren kanske jag får äta upp? Nåväl, nu är det husvagnsröjning som gäller, så får vi se sen vad jag orkar hitta på med hundarna.

Dagens lärdomar

Idag har jag lärt mig att:

  • åka till bilprovningen för efterkontroll sen fredag eftermiddag dagen innan alla helgons dag är smart. Folktomt, snabbt, effektivt!
  • åka och handla helgmat sen fredag eftermiddag dagen innan alla helgons dag är osmart. Folkfullt, långsamt, ineffektivt.

Matshoppingen var egentligen tänkt att göras i morgon, men eftersom husses förkylning nu har nått även mina luftvägar kändes det trots allt som ett smart drag att göra det idag. Han är inne på sin fjärde dag nu, och fortfarande i en nedåtgående spiral, så det är ingen som vet hur jag mår i morgon. Nu har vi i alla fall mat så att vi slipper svälta, och apoteket sprang jag igenom också för att slippa köa på jourapoteket under helgen för nässpray och andra förnödenheter. Än så länge är jag inte alls illa däran, men det kommer troligen.

Huvudsaken är att jag är frisk till nästa helg, för då ska vi på brukslydnadskurs, jag och den lille terriern. Har insett att jag nog är en kursknarkare?! Det är så kul att gå kurs med den lille. Nu behöver jag inte längre skämmas, som jag ofta gjorde med Iza eftersom vi sällan var på samma våglängd (eller planet).

Årets kurser:

  • Januari, helgkurs för Maria Hagström
  • April, lydnadslydnadsdag på klubben
  • Maj – augusti, brukslydnadsmoment”kurs” på Kinds BK
  • Juli, Kindslägret, en hel vecka för Maria Umaerus
  • September, lydnadsdag för Frida Sundberg
  • November, brukslydnadshelg för Benny Steen och Göran Hagberg

Med tanke på årstiden lär vi väl inte hinna så mycket mer i år, mer än möjligtvis någon privatträning.

Hur mycket hundträning det blir i helgen får vi däremot se. Det beror på hur jag mår. Husvagnen ska dock städas ur och köras iväg på vinterförvaring, och speglarna till träningslokalen ska jag försöka få klara. I övrigt  får helgen vara ett oskrivet kort, med virusvarning.

1,5 hund, me, myself och pannlampan

Idag kom jag hem till två gravt understimulerade hundar. Eftersom husse fortfarande  är krasslig har han varit hemma idag vilket inneburit att inte ens Karlsson fått stimulans i form av promenader med svärmor.

Mörkerorientering med en hund kan väl vara OK, men med två? Det har faktiskt aldrig hänt förr. Men eftersom allt som inte dödar härdar gjorde jag ett försök, och eftersom jag sitter här och skriver så gick det uppenbarligen inte alltför illa. Mitt motstånd mot att promenera i mörkret grundar sig i två saker; älgfobi och snubbelfobi. Och här på landet håller vi oss inte med sådan lyx som gator och gatubelysning så det blir verkligen kolsvart, om man inte är i närheten av något hus.

Jag valde dock att ta en ganska kort runda som består till 66% av grusväg och 34% skogsstig. En skogsstig som jag gått i snitt 250 gånger per år i de snart 17 år jag har haft hund. Med andra ord känner jag till fällorna (stenar och rötter) ganska väl. Och med hjälp av pannlampan så gick det över förväntan. Den förresten, pannlampan alltså, har jag inte använt så många gånger sedan jag köpte den för snart ett år sedan, men den kan varmt rekommenderas. Ljuset den ger är onekligen imponerande med tanke på storleken.Jag hade dessutom sådan tur att det var kampanjpris på den, så jag betalade nog bara hälften.

Lite ”gläns över sjö och strand” var det nog över oss där vi gick. Reflexväst på mig, och reflexselar och -halsband på fyrfotingarna. Det enda som saknades var sjön och stranden. En och annan vattenpöl passerade vi väl förbi, men that was it. Och inte en enda bil kom det så den enda som fick ”njuta” av alla reflexer var jag, i pannlampans sken.

När vi kom hem tränade jag. Med båda hundarna! Iza fick ett skojpass med bl a lite linförighet, framåt, bakåt och åt sidan, vändningar på stället och stegförflyttningar. Lite (racer)kryp och skall blev det också. Det är fantastisk vilket skall hon faktiskt har!? Ihållande och kraftfullt. Hade hon bara suttit still också hade det varit en klockren 10:a på tävling, men eftersom hon studsar som en hare på crack så blev det väl i bästa fall en 5:a när det begav sig.

Karlssons pass blev riktigt lyckat. Sättande under marsch blir nog 90% rätt nu. 10% av gångerna lägger han sig istället, men det är en klar förbättring på de sista veckorna. Inkallning med ställande var också riktigt bra, men det var förstås på ganska kort avstånd. Lustigt nog verkade det som om han skärpte sig när han inte såg mig så bra i mörkret? Det finns lampor på gården, men jag ställde mig skuggan, bara för att testa. Dessutom körde vi fjärrskiften ligg/stå och de börjar se riktigt prydliga ut nu. Ingen eller minimal förflyttning framåt trots att jag ibland var på 5-6 meters håll. Lång väg kvar till färdigt moment, men det finns hopp.

För övrigt verkar inte husses baciller ha bitit på mig. Än. Men min vana trogen blir jag troligen sjuk lagom till helgen. Vad gör man inte för att skona arbetsgivaren…

Bilen är hos verksta’n nu, och går allt som det ska kan jag både styra och bromsa i morgon eftermiddag. Det har jag iofs kunnat hela tiden, även om bilprovningen inte riktigt trodde på det. Sen blir det till att ställa sig i kön för ombesiktning på måndag morgon…

That’s me?

Att detta är en ego-blogg är ju ingen hemlighet. Det står ju till och med i varudeklarationen här till höger.

Igår dök det upp en rolig liten ”utmaning” på Facebook som jag inte kunde motstå. Eller förresten; att den skulle bli rolig var inte alls självklart. Det var helt beroende på vilka som svarade och hur brutalt ärliga de vågade vara. 😉

Utmaningen löd så här: Du som läser detta, skriv ett ord som beskriver mig. Bara ETT ord.

Svaren jag fick var:

  • Terrier!
  • Hundmänniskovänligbloggglädjespridare
  • Rejäl
  • Rolig
  • Äkta
  • Kunnig
  • Envis
  • Driven
  • Trofast
  • Noggrann
  • Skoberoende

Det var väl tur att A-K slängde in ett ”rolig” där, och det andra ordet uppifrån är ju inte heller att leka med, men för övrigt låter det fruktansvärt … präktigt. Men det kanske är det jag är – präktig!?

De flesta av de som svarat känner jag (mer eller mindre) IRL så de är väl inte helt ute och seglar. De jag INTE känner IRL är väl inte heller ute och seglar, hoppas jag. 🙂 Sen skulle man säkert kunna klistra på mig ett antal mindre smickrande etiketter också, är jag rädd.

Ni som inte hänger på FB har möjlighet att fylla på listan här, i kommentarerna. *hukar mig* 🙂