Komplettering

Efter ytterligare ett träningspass på trimbordet med fjärrdirigering måste jag komplettera med några bilder. Bilder tagna med mitt 50 mm-objektiv. Klart godkänt faktiskt, men det tog en stund innan Karlsson insåg att det inte skulle blixtra, och att han alltså kunde ha ögonen öppna. 😀

091001CStå!

091001DLigg!

091001BDen garanterat sötaste terriern i den här familjen!

Och under tiden vi höll på fick jag fem spånskivor levererade. Nu är det bara limmet som fattas, sen kan jag börja limma fast speglarna och sen är vår träningslokal komplett. Let it snow! Eller nä förresten, vi klarar oss utan snön. Det blir så knöligt att spåra då.

Och, btw, i helgen skall trimbordet användas till annat än fjärrdirigeringsträning. Då skall det trimmas, och det är troligen inte lika uppskattat…

Hm…?

091001AVafalls? Enligt detta så kan det ligga 4,5 cm snö på backen när jag slår upp de blå i morgon.

Husse började på eftermiddagen yra om att förbereda lastbilen för snöröjning/saltning och jag trodde nästan han drev med mig, men tydligen icke…

Förvisso påbörjas jouren alltid den 1:a oktober, men bara för det måste det ju inte snöa det första det gör!  Nåja, vi får väl se hur det blir. Det enda vi med säkerhet vet är att husses närvaro i hemmet kommer vara högst slumpartad i sju månader framöver.

För övrigt har jag just nu ett alldeles tvättäkta i-landsproblem att bry min hjärna med. 🙂

Ett annat problem, som inte alls är av i-landskaraktär, är att min pappa ligger på sjukhus igen. Riktigt vad felet är vet vi inte, och på femtio mils avstånd kan man inte göra mycket annat än hålla tummarna, vilket vi gör. Hårt!

Idag ringde min ”gamla” naprapat/läkare äntligen upp. Too late. Much too late. Behandlingen igår känns som om den gjort rejäl nytta. Nu gäller det bara att jag håller mig i skinnet och tar det sakta och försiktigt så att det får en chans att läka ordentligt.