En skåning i sitt rätta element

Idag var det alltså dags för klubbmästerskap i bruks. På grund av älgjakten var det planerat fältspår även för lägre-, högre- och elitekipagen. Så sent som i måndags sades det att det skulle bli upptagsruta, enligt regelboken, och detta är alltså vad vi ägnat en del av veckan åt; spårupptag på fält. Igår fick jag reda på att det skulle bli direktpåsläpp…

Nåväl, dagen började med platsliggning i -2° och det tyckte den lilla terriern var en usel idé. När jag kom tillbaks låg han fint, men tydligen hade han satt sig upp och lagt sig ner igen?! De som såg det (jag var ju gömd) sa att det såg ut som en reaktion på kylan, och jag kan faktiskt förstå honom. Nåväl, vi fick några poäng i alla fall.

Sen bar det iväg ut på spåren där vi fick en påsläppspunkt och en riktning anvisad och sen fick vi sköta oss själva. Det där med direktpåsläpp hade inte liten terrier någon som helst förståelse för. Han gick några meter och började sedan leta spår i sidled, för så har hans matte sagt att man ska göra. 🙂 Nåja, jag tog några kliv åt sidan och släppte på vinkelrätt mot spåret och se då gick det bättre. Sen ångade han på bra och vi hade med oss alla pinnarna i mål. Spåret var långt ifrån fullängd (1200 meter) för sådana fält är sällsynta i våra trakter, men alla spåren var ungefär likvärdiga i alla fall. Min skånska terrier verkar trivas rätt bra med fältspår så vi kanske ska tävla i Skåne i fortsättningen? Det är ju ganska bekvämt för matte också, om man räknar bort bilresan. 😉

Tillbaks på klubben presterade vi en ganska medioker lydnad. Det positiva var fria följet, där jag faktiskt lyckades gå ganska ”bra” som omväxling och det resulterade i 8/8,5 i protokollet. Det är nog rekord…?! Vi presterade även en dubbeltia på tungapporten men annars var det ganska tätt mellan dubbelkommandona och poängavdragen, för han var inte riktigt med på noterna.

Avslutningsvis var det uppletande och då gick ridån ner. Fullständigt! Det blev en oerhört förvirrad tillställning som resulterade i noll poäng. Han gick ut fint på första skicket och hittade ett föremål. Av någon suspekt anledning tog han en lång omväg när han var på väg in och då hittade han naturligtvis en stubbe han var tvungen att kissa på, ungefär 3-4 meter från baslinjen. I samband med detta släppte han föremålet, och sen var det kört. Jag skickade rakt mot föremålet (som jag såg) flera gånger men han VÄGRADE låtsas om att det fanns. Däremot hittade han ett annat föremål som han levererade men det hjälpte liksom inte. Nollan var ett faktum.

Hur som helst; dagen slutade med en fjärdeplacering av tio startande, så rent placeringsmässigt var det väl … OK. Men det är bara att inse att vi har rejäla problem med uppletandet, och nu får jag försöka lägga upp någon form av strategi för att komma tillrätta med det under vintern. Tävlingskalendern för nästa år ligger nämligen ute på nätet nu…

Avdelningen: skumma drömmar

Nattens dröm innehöll;

Griskultingar i trälåda

Mopedister

Korrumperade tulltjänstemän

Vatten i olika former

Björkar

Överbetalda allmänlydnadsinstruktörer

Katter

F. d. arbetskamrater (som jag inte träffat på 20 år)

Mallar (malinoier alltså, eller vad de nu heter i pluralis?)

… och mycket, mycket mer, i en och samma dröm. Men be mig inte förklara!

Nu åker vi snart och tävlar i klubbmästerskap i bruks. Platsliggning i minusgrader och ängsspår i smältande frost blir troligen två av ingredienserna. Kan bli en spännande dag…