LP II Öresunds Onyx

Idag har vi då gjort det som skulle bli vårt sista försök i lydnadsklass 2. Tanken var att går det inte nu så skiter vi i det och går vidare till klass 3. Jag hade ju inga planer från början på att ens försöka ta ett LP (lydnadsdiplom) men när vi på de två första tävlingarna skrapade ihop två förstapris var det ju svårt att låta bli att försöka få ett tredje. Tredje tävlingen gick ju åt fanders, åtminstone poängmässigt sett, med en nolla på rutan, och idag var det alltså fjärde försöket, och det slutade lyckligt. Fjärde gången gillt liksom…

Känslan var väl ”sådär”. Lite flummigt och okoncentrerat mellan varven men det räckte till 170,5 poäng, ett förstapris och en andraplacering. Inga nollor i protokollet, men hyfsat glest mellan tiorna också, eller borde jag vara nöjd med fyra stycken?  😉

Poängen, moment för moment, blev följande:

Platsliggande: 10

Fritt följ: 7,5 (VP, DK, släpar språng)

Läggande: 10

Inkallande med ställande: 8,5 (sent ställande)

Rutan: 8 (extra kommando)

Apportering: 7 (tugg)

Hopp: 10

Fjärrdirigering: 6,5 (dk, gnäll)

Helhetsintryck: 10 (prydligt visad)

På fria följet ”glömde” han att sätta sig i en halt, och jag fräste till ordentligt vilket jag är stolt över att jag gjorde. Just där och då insåg han nog att det inte var någon frivilligverksamhet vi höll på med. Att han släpade på språngmarschen berodde nog delvis på att jag sprang oerhört ”försiktigt” för att skona vaden (som höll).

På rutan reagerade han inte tillräckligt snabbt på mitt kommando och hamnade utanför, på bortre sidan. Med ett försiktigt ”häråt” fick jag in honom i rutan och gav ett nytt stå-kommando.

På fjärren strejkade han i de två första skiftena så att jag fick ryta i en gång extra, men sen lossnade det.

Det sista betyget, och domarens kommentar, värmer onekligen lite extra. 🙂

Så, då har vi alltså vårt första lydnadsdiplom, och Karlsson (Lennart Å.) har fått sin första titel. Titeln ska vi ansöka om hos SKK (hur nu det går till?) men själva det fysiska pappersdiplomet, som kostar några hundra kronor,  tror jag de får behålla. 😉

Det ironiska med historien om vår lydnadskarriär är ju att vi behövde fyra tävlingar i klass I för att bli uppflyttade. Då svor jag och hävdade att ”i klass II kan vi harva ett tag, för att skaffa oss tävlingserfarenhet”. Att ett likvärdigt harvande (fyra gånger) skulle resultera i ett LP kunde jag inte drömma om. Han upphör inte att förvåna mig, lille Lennart. 🙂

Om man läser bruksreglerna riktigt noga så har han faktiskt en ”kompetensbeteckning” också, sph II = godkänd i högre klass spår. Men dessa beteckningar är det ingen vettig människa som använder och jag hade t.o.m glömt att de finns ända tills jag snubblade över det stycket här om dagen, när jag letade efter något helt annat.

Nu ska vi alltså ta tag i treans moment på allvar, och förhoppningsvis få till en start under nästa år (OBS: år – inte vår 😉 ).

Bilder från dagens tävling finns, men inte i min kamera. ”Hovfotografen” var dock på plats, och förhoppningsvis kommer det några bilder senare idag eller i morgon.

***

I morse, innan jag åkte, hade vi besök av en tjädertupp i trädgården. Hörde talas om, via en granne som husse pratat med, att det rörde sig en ”stor fågel” i området,  och i morse var den alltså i vår trädgård. En ganska mäktig fågel onekligen, och det gick att komma riktigt, riktigt nära. Nu visade den sig inte i sin mer spektakulära form, med utbredda stjärtfjädrar. Kan möjligen ha haft något att göra med att den verkar vara singel? Som den mycket bristfälliga ornitolog jag är tog det en stunds googlande innan jag hade artbestämt den, men tjädertupp it is!

***

Tillägg, en stund senare…

Inte vet jag om Iza försöker sola sig i glansen från sin duktiga lydnadslillebror, men det är inte ofta hon väljer att lägga sig i samma säng som han, om hon har alternativ. Eller hon kanske bara försöker fjäska till sig lite av levergodisarna (nästan 1 kg) som han fick i pris idag? Och jag tar inget som helst ansvar för bäddningen, den har dom fixat helt på egen tass. 🙂