Igår kväll startade vi om med Izas simning. Av olika anledningar (bl a min skada) har hon inte simmat sedan den 1/12. Min nioåriga schäfertant busade loss fullständigt innan hon kom i vattnet. Hon lekte kurragömma och tafatt med matte runt bassängen till de andra ”gästernas” stora förtjusning. De skulle passera ut från massagerummet, genom simhallen, med en foxterrier men stod glatt och väntade och tittade ut genom fönstret i dörren medan jag försökte fånga in vilddjuret. Alla utom jag hade nog roligt. Eller… jag hade nog också roligt egentligen, för hon ser för härlig ut när hon rusar runt, men jag försökte åtminstone dölja det. 😉
Simningen gick galant och hon tyckte nog det var roligt, både att simma och att rå om matte på tu man hand. Det som var mindre roligt var att hon lyckats gå upp nästan ett kilo sedan sist, något oklart varför, men det får vi åtgärda. Brukar inte vara så svårt att reglera hennes vikt. Hon är ju inte överviktig på något sätt, men matchvikten på 27 kilo bör hon hålla, framför allt nu när hon börjar bli till åren.
Utanför fönstret faller nu snön intensivt, och har så gjort både natten till igår och natten till idag. Hundpromenad känns måttligt lockande eftersom skogsvägarna bitvis består av fullkomliga skridskobanor. Under snön! När det var snöfritt var det ju enkelt att undvika dom, men nu? Förhoppningsvis har väl den förhållandevis blöta snön luckrat upp isen och gjort den mindre hal men det vet man inte förrän man landar hemma igen med hela armar och ben. Eller inte? Och med någon dm snö ovanpå isen hjälper det tyvärr inte ens med Icebug.
vallterrier.com 