Skall igen

Jag höll nästan mitt löfte om vilodag för hundarna. Men lite skallträning med K kunde jag inte låta bli efter gårdagens framgång. Och det fortsätter framåt med stormsteg. 🙂

Nu kan det komma 5-6 skällanden utan upprepat kommando ibland. Och han sitter still!!! Jag har sett/hört elithundar med sämre skall, så det här ska nog bli bra. Tystkommandot har jag också börjat på. Inte för att avbryta skällandet, där slänger jag ner favoritpipen på backen när han skäller som bäst, men däremellan lägger jag in ”tyst”-pass, och det köper han verkar det som. Återstår att se hur det går när jag ska kombinera ihop de två?

Tror att jag kanske någon gång berättat historien om Iza och skallet. Om så är fallet så får ni stå ut med att den kommer här igen.

Ett av skälen till att jag valde just henne (bland fyra tikvalpar) var att hon var tyst! Och självständig! Den första egenskapen har jag för det mesta varit nöjd med. Den andra har väl ibland varit lite väl bra…

Redan första gången vi tittade på valparna, vid fyra veckors ålder, gick Iza sina egna vägar. Stod det en vägg i vägen så klurade hon, under tystnad, ut hur man skulle ta sig runt den. Hennes tre systrar tassade omkring som Knatte, Fnatte och Tjatte och stod det något i vägen så skällde dom unisont. När det inte hjälpte gjorde de något annat.

Med tanke på min första rabiata schäfer kändes tystnaden som en bra egenskap och vägde tungt vid valet. Och hon fortsatte att vara tyst. Jättetyst.

När de gjorde MH vid 15 månaders ålder höll det i sig. Iza sa inte ett ljud på hela banan medan hennes systrar skällde hej vilt på både dumpe, spöken och annat.

Iza har aldrig skällt i vakt, inte i rädsla, inte i aggressivitet. Hon skäller inte på andra hundar. Hon är helt enkelt … tyst. (Eller var åtminstone tyst, till lillebror lärde henne hur man använder stämbanden.) OK, dammsugaren har hon väl skällt på, men det har varit det enda. Att detta skulle bli problem med momentet ”ljudgivning” förstod jag ju, men det var ändå så skönt med en tyst hund att jag lät det hela bero.

Till sist var vi tvungna att ta tag i detta och den som till sist lyckades få henne att skälla på kommando var faktiskt – tro det eller ej – husse. Genom att blåsa i hennes ansikte?!

Då inträffade nästa problem.

Hon, som inte rädd för något, blev rädd för sitt eget skall!? T ex. om man körde det inomhus så skällde hon en gång och sen sprang hon och ”gömde” sig under köksbordet. Så småningom övergick detta i att hon skällde samtidigt som hon hoppade på mig. Utan att tänka mig för nämnvärt berömde jag detta. Hon skällde ju! Att det skulle bli så svårt att omforma detta till ett stillasittande skall kunde jag inte i min vildaste fantasi tro, men i hennes värld betydde ”skall” – skäll och hoppa upp i mattes famn. *suck*

Numera har hon ett kanonbra skall, rent ljudmässigt. Folk som bara har hört henne på avstånd har ibland trott att det varit en skyddhund under bevakning! Dock finns en hel del att önska av rörelsmönstret. Vid första skallet är hon alltid på väg att nypa av mig nästippen alt. knocka mig. Sen sjunker hon ner en liten bit men det är fortfarande ”rörligt”. Det blir bättre efter en fyra-fem försök, men det har man ju inte på sig på tävling och därför har poängen blivit som den blivit.

Vad sensmoralen blev av detta vet jag inte, mer än att man ska vara noga med vilka beteenden man förstärker. 🙂

Det är tur att hon är söt i alla fall. 🙂

Att bita i det sura äpplet…

Eftersom förra veckans ljuvliga brittsommarväder, föga överraskande, har gått över och regnet öser ner fick jag idag bita i det sura äpplet och ta på mig den här:

Den kändes som en oerhört god idé då, för 3,5 år sedan.

I Brasilien.

I 35° värme.

En av de sista kvällarna och efter ett antal caipirinha…

Nu kostade den förvisso typ 35 svenska pengar eller nå’t, så det var inte så mycket att bråka om. Tanken var att ha den på regniga hundpromenader för att skydda såväl glasögon som nacke. Keps funkar utmärkt för glasögonen, men inte för nacken…

Sedan har den … eh … mognat? Eller vad den nu har ägnat sig åt där den legat på hatthyllan år efter år som ett monument över onödiga/oövertänkta inköp. Men nu har den fått komma ut i ljuset. Åtminstone en gång.

Första gången jag använde den var för några veckor sedan, men då var det nästan mörkt när vi gick ut – jag och min hatt. Ja Iza var också med. 🙂 Idag fick den gå på sin andra promenad, och för första gången i fullt dagsljus. Men vi höll oss mest i skogen där risken inte är så stor att möta någon. Hatten är dock riktigt skön, sitter bra på huvudet och fyller sin funktion så jag kanske lär mig att leva med den?

Vad jag egentligen vill ha är dock en rejält goretex-hatt. Med riktiga, stadiga brätten. Gärna svart, men jag kan i nödfall tänka mig även en jägargrön. Tips någon?

Ikväll är det proklamerat vilokväll för de fyrbenta. Jag får väl se om jag kan hålla mig?

Hur svårt kan det va’…

…att skynda sig?

Gårdagens tårtinköp (med anledning av uppflyttningen förra helgen)  förvandlades raskt till en veritabel magsårsframkallare.

Utanför disken: extremt obeslutsam mamma (med vidhängande pappa) som inte kunde bestämma sig för om hon skulle ha Nalle Puh eller Nalle Puh eller … Nalle Puh på motivtårtan. Och inte heller vilken fyllning hon skulle ha, trots att expediten förklarade att motivtårtor förmodligen (hon var nog ny på jobbet) bara görs med en sorts fyllning.

Innanför disken: Förmodligen nyanställd, valiumdopad 80-talist. Inget, jag säger INGET, kunde tydligen stressa henne. När jag (och 10 kunder till) stått och trampat luft i ca 20 minuter och åhört ovanstående fruktlösa diskussioner kom hon på att hon kanske kunde expediera någon annan kund (mig) medan paret ovan försökte fatta ett beslut (till vilket de fullständigt saknade underlag i brist på information). Jag ska inte ens försöka beskriva hur lång tid det tog för expediten att vika ihop en tårtkartong, för att inte tala om två… Hon måste dock leva ett mycket behagligt liv, och ligger sannolikt mycket långt ifrån riskgruppen för galopperande magsår.

***

…att komma ihåg att ta med sig datorn från jobbet när man ska jobba hemma dagen efter?

Mitt misstag insåg jag när jag packade ur bilen hemma. Detta resulterade i en extra resa till jobbet, som tack och lov ligger åt samma håll som klubben, men det blev ändå en omväg på ca en mil.

***

…att träna in skall?

Inte alls svårt visade det sig. 🙂 Att lille K har nära till skall kom ju inte som någon nyhet men att han skulle greppa kommandot så snabbt?! Det tog 4-5 minuter innan han satt snyggt och prydligt, med alla tassar i backen, vid min sida och skällde på kommando! På Iza tog det 4-5  ÅR, och hon sitter fortfarande inte snyggt och prydligt utan skjuter upp som en rymdfärja på första skallet och studsar sedan runt i största allmänhet.

Nu ska det erkännas att K har en bit kvar. Än så länge kommer det bara 2-3 ”gläfs” så lite uthållighet måste tränas, och … att vara tyst när så är önskvärt. Det kan bli ett spännande projekt. 🙂

***

…att träna in framåtsändande?

Det återstår att se. Nu har jag åtminstone inhandlat fyra 10-liters plasthinkar som kan användas som ”grupp”. Jag har ingen aning om huruvida det kommer att fungera, men instruktören på lägret i somras hade använt sig av det med gott resultat. De kostade 12:-/st. så det är värt ett försök.

***

…att förstå varför man får tårta?

Jag hade en lång och djup diskussion med K igår kväll där jag försökte förklara att tårtbiten han fick slicka i sig helt och hållet grundade sig i prestationen förra söndagen, och inte i lördags. Jag hoppas han förstod?!

***

…att låta bli att nosa under träning?

Även Iza fick ett litet lydnadspass igår kväll. Men hennes nosande gör mig skogstokig! Och varken muntliga kommandon eller den andra sorten hjälper, åtminstone inte mer än högst tillfälligt. Vi avslutade kvällen med simning och i bassängen nosar hon åtminstone inte… *suck*

***

Avslutningsvis några bilder som togs i mitten av augusti, men inte nått mig förrän nu. Bättre sent än aldrig. 🙂

Det framgår inte så tydligt på bilden i det här formatet, men på halsbandet står det faktiskt ”Krazy dog” (ja, med K). Det kanske är därför han är som han är ibland? Kanske dags för ett nytt halsband utan tryckt ”affärsidé”?

-Vad vill du matte?

Start på inkallning. Och vilken kamera kan fixa skärpa på en Karlsson i action?

Fortsättning på inkallningen, och lite bättre skärpa även om det gårt fort.