Upp som en sol, ned som en pannkaka…

Tja, då har vi landat igen, med en hård duns, efter förra helgens (och veckans) lyckorus. Någon klubbmästartitel kan vi INTE stoltsera med. Däremot en åttonde (och sista) placering.

Dagen började med att jag var figurant för en appellhund i söket och fick vänsterörat ”avskällt” av en skallmarkerande riesen. Det i sig är ju en upplevelse. 🙂 Efter det skulle högre- och elithunden köra sitt uppletande och då bistod jag som föremålsutläggare. Ingen särskilt betungande uppgift.

Efter det var det dags för spåren, och det började bra. Påsläppet, och de ca första 100-150 meterna gick på ett hygge vilket oroade mig lite innan start eftersom det börjat blåsa rätt kraftigt, men det var inget problem. K ångade på jättefint trots att jag hade vissa problem att ta mig fram. Hur mycket domarna såg, mer än mig och en lina som försvann ner i gräset på hygget, är oklart. Men det räckte tydligen för en 10-poängare i alla fall. Ganska snart apporterade han en pinne, och sedan en till. Duktig hund! Sen spårade han, och spårade, och spårade men – inga pinnar. Så småningom dök det upp en pinne till som även den apporterades helt korrekt. Sedan spårade han en lång bit utan pinnar och sen var vi vid slutet. Fyra pinnar har han alltså ”tappat bort”?! Inte alls bra… 😦 På några ställen var han av spåret men letade sig snabbt tillbaks igen, så jag vet inte om det berodde på det eller om han helt sonika sket i pinnarna? Vi kom dock runt på 20 minuter och det var ju glädjande. Jag kanske kan börja släppa min oro över tempot och fokusera på pinnarna istället?

Tillbaks till klubben och ganska direkt var det dags för lydnaden. Eftersom jag insett att vi var mycket långt ifrån klubbmästartiteln 😉 bestämde jag mig för att ”träna” på lydnadsplan. Dvs inte tillåta något trams utan hellre nolla momenten. Och det gjorde vi. Kort sagt, lydnaden bestod i princip av 0-poängare och 10-poängare, med något enstaka undantag. Och dagens strul kan jag inte ens skylla på att jag var nervös, för det var jag inte vid det laget. Jag bryr mig inte om domarkommentarerna, för de var många och långa.

Linförighetet: 6/0 (sexpoängar’n berodde enbart på att ena domarn hör dåligt och missade några av alla mina dubbelkommandon. Det var en klockren nolla.)

Framförgående: 7,5/8

Platsläggande: 0/0 (även idag krävdes det tre kommandon innan den lilla råttan damp i backen. Här verkar vi ha problem… En gång är en gång, två gånger är en … gong-gong, eller hur nu Agnetha uttryckte det för några veckor sedan.)

Inkallande: 10/9,5

Kryp: 0/0 (det krävdes dubbelkommando på ligg, på kryp och sen satte han sig inte upp utan jag fick dra upp honom i halsbandet?! Men själva krypet var jättefint enligt domarna!)

Apportering: 0/0 (här bestämde han sig för att springa förbi mig och kissa borta i gräskanten. Tyvärr fann jag mig inte och gav dubbelkommando när jag förstod vartåt det lutade. Han släppte dock aldrig apportbocken och kom sen in och lämnade av jättefint. *suck*)

Hopp: 10/10

Platsliggande med skott: 10/10

Påsläpp spår: 10/10

Spår: 6/6

Budföring: 10/10

Så kan det gå.

Helt klart var han trött efter spåret, och vilan däremellan blev inte lång. Vi måste träna upp framför allt den mentala konditionen, men även den fysiska. När han blir trött hamnar tydligen höger och vänster hjärncell i konflikt och försöker byta plats, och om de då stöter ihop på mitten och börjar slåss … så är det kört. Det var nog ungefär det som hände idag. 🙂 Men jag har åtminstone fått klart för mig vad vi behöver träna på.

I morgon tror jag Iza ska få ett spår som omväxling, det skulle säkert glädja henne enormt. Och möjligen får K ett uppletande för det MÅSTE vi ta tag i nu, men för övrigt ska han få vila åtminstone en dag. 😉