Skall igen

Jag höll nästan mitt löfte om vilodag för hundarna. Men lite skallträning med K kunde jag inte låta bli efter gårdagens framgång. Och det fortsätter framåt med stormsteg. 🙂

Nu kan det komma 5-6 skällanden utan upprepat kommando ibland. Och han sitter still!!! Jag har sett/hört elithundar med sämre skall, så det här ska nog bli bra. Tystkommandot har jag också börjat på. Inte för att avbryta skällandet, där slänger jag ner favoritpipen på backen när han skäller som bäst, men däremellan lägger jag in ”tyst”-pass, och det köper han verkar det som. Återstår att se hur det går när jag ska kombinera ihop de två?

Tror att jag kanske någon gång berättat historien om Iza och skallet. Om så är fallet så får ni stå ut med att den kommer här igen.

Ett av skälen till att jag valde just henne (bland fyra tikvalpar) var att hon var tyst! Och självständig! Den första egenskapen har jag för det mesta varit nöjd med. Den andra har väl ibland varit lite väl bra…

Redan första gången vi tittade på valparna, vid fyra veckors ålder, gick Iza sina egna vägar. Stod det en vägg i vägen så klurade hon, under tystnad, ut hur man skulle ta sig runt den. Hennes tre systrar tassade omkring som Knatte, Fnatte och Tjatte och stod det något i vägen så skällde dom unisont. När det inte hjälpte gjorde de något annat.

Med tanke på min första rabiata schäfer kändes tystnaden som en bra egenskap och vägde tungt vid valet. Och hon fortsatte att vara tyst. Jättetyst.

När de gjorde MH vid 15 månaders ålder höll det i sig. Iza sa inte ett ljud på hela banan medan hennes systrar skällde hej vilt på både dumpe, spöken och annat.

Iza har aldrig skällt i vakt, inte i rädsla, inte i aggressivitet. Hon skäller inte på andra hundar. Hon är helt enkelt … tyst. (Eller var åtminstone tyst, till lillebror lärde henne hur man använder stämbanden.) OK, dammsugaren har hon väl skällt på, men det har varit det enda. Att detta skulle bli problem med momentet ”ljudgivning” förstod jag ju, men det var ändå så skönt med en tyst hund att jag lät det hela bero.

Till sist var vi tvungna att ta tag i detta och den som till sist lyckades få henne att skälla på kommando var faktiskt – tro det eller ej – husse. Genom att blåsa i hennes ansikte?!

Då inträffade nästa problem.

Hon, som inte rädd för något, blev rädd för sitt eget skall!? T ex. om man körde det inomhus så skällde hon en gång och sen sprang hon och ”gömde” sig under köksbordet. Så småningom övergick detta i att hon skällde samtidigt som hon hoppade på mig. Utan att tänka mig för nämnvärt berömde jag detta. Hon skällde ju! Att det skulle bli så svårt att omforma detta till ett stillasittande skall kunde jag inte i min vildaste fantasi tro, men i hennes värld betydde ”skall” – skäll och hoppa upp i mattes famn. *suck*

Numera har hon ett kanonbra skall, rent ljudmässigt. Folk som bara har hört henne på avstånd har ibland trott att det varit en skyddhund under bevakning! Dock finns en hel del att önska av rörelsmönstret. Vid första skallet är hon alltid på väg att nypa av mig nästippen alt. knocka mig. Sen sjunker hon ner en liten bit men det är fortfarande ”rörligt”. Det blir bättre efter en fyra-fem försök, men det har man ju inte på sig på tävling och därför har poängen blivit som den blivit.

Vad sensmoralen blev av detta vet jag inte, mer än att man ska vara noga med vilka beteenden man förstärker. 🙂

Det är tur att hon är söt i alla fall. 🙂

12 reaktioner på ”Skall igen

  1. Hahaha, skulle gärna velat vara en fluga hos dig när Iza sprang och gömde sig för sitt eget skall!! 😀 😀

    Och som sagt – söt så det förslår är hon och trevlig också. Förutom när hon försöker äta upp en liten aussiepojke, då… 😉

    Ha det gott!

    PS. Ring, så sjunger jag! 😀 DS.

  2. Lille Iza då! Lukas har ju som sig bör inte normalt lätt till skall och vet du hur jag lärde in det? Jo jag ritshcade med en korlek *drog fingrarna på sidan av den så det lät ritsch* Han blir helt tokig och skäller som f*n då. Ordet skall lärde vi snabbt in med hjälp av kortleken. Dock kan han inte sitta still, han studsar oxå som Iza men dock inte lika högt som i nästippshöjd.
    Jätte fint kort på Iza!

  3. Min första wheatenterrier Peggy skällde i tid och otid, för en terrier finns som bekant alltid en anledning att skälla. Utom på kommando då. Jag försökte med alla tänkbara trix, men hon bara tittade dumt på mig… Tills barnen en dag undrade om jag kunde rövarspråket, och kommenderade mig att säga olika saker: bord, saft, mamma osv. Och Pop-e-gog-gog-y visade sig vara lösenordet, det fungerade tvärsäkert! Dock hittade jag aldrig något lösen för att få stopp på skallet….

  4. Söt-Iza 😀 låter precis som Soya, en osedvanligt tyst briard. Inte ett pip under sitt MH heller. Märkligt när man sen har en som Chili som låter konstant!

  5. Agnetha; jag gissar: JA! Du skulle haft med dig lite visitkort och delat ut så kanske du hade fått några uppdrag. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s