Jag och Mona Lisa…

Stort tack för alla gratulationer i förra inlägget. Det värmer! 🙂 Som jämförelse kan jag berätta att husse var mer exalterad över att Kalmar (Elfsborgs konkurrent om SM-guldet) fick en halvtimmes förlängning i finalen av Svenska Cupen (tror jag det var?) i söndags eftermiddag, än över Karlssons uppflyttning?! Hans slutsats var att den halvtimmen skulle resultera i trötta ben en vecka senare när de båda lagen möts? Jag vet inte jag… och liiite mer entusiasm över våra bravader hade kanske varit önskvärt? Men man lär sig leva med det också.

I söndags eftermiddag gjorde jag en utflykt till den lokala ICA-butiken. Helt plötsligt kom jag på mig själv på att gå omkring och fån-flina. Om man vill vara lite mer ”elegant” kan man kalla det för ett outgrundligt leende, à la Mona Lisa.  🙂 Den där uppflyttningen kom, helt ärligt, så fullständigt oväntat så jag har nog fån-flinat till och från ända sedan i söndags.

Nu börjar dock det chockrosa molnet landa, och jag inser hur mycket jobb vi har framför oss. Klivet upp till högre klass är stooort. Rent lydnadsmässigt är även klivet från lydnadsklass I till II ganska rejält, åtminstone större än mellan appellen och lägre, där ligger ju svårigheten i specialen, dvs att spåret är betydligt mer avancerat. Ni kan alltså slappna av, vi lär inte tävla på de närmaste veckorna, eller månaderna, eller kanske året? OK, vi har ett par klubbmästerskap att klara av men där får vi köra de klasser vi precis blivit uppflyttade ur.

Höstens, vinterns och vårens Att göra-lista:

Inkallande med ställande: där har vi börjat, men det är långt kvar till 10:an.

Framåtsändande: Vi har väl gjort några försiktiga första-övningar, men här finns det oerhört mycket att jobba på!

Skall: Skäller gör han ju ofta och gärna, men att göra det på kommando, samtidigt som man sitter still, och framför allt att vara tyst på kommando? Det kan ta ett tag…

Tungapport: Momentet är väl poängmässigt, men behöver putsas åtskilligt.

Dold platsliggning: har vi inte tränat särskilt mycket. Dock tror jag att han ligger ”bättre” om han inte ser mig, men det är bara vad jag tror.

Spårupptag: Där måste vi jobba på tempot och riktningen ut i rutan. Senast han fick ett upptag tog han sitt livs första bakspår. Vi får väl se hur det utvecklas?

Spårkondition: ja just det, långa spår… Många spår…

Uppletande: Det kanonuppletande han hade som valp/unghund har jag på något (okänt) sätt lyckats förstöra så där kommer vi att kunna lägga oceaner av tid.

Rutan: Påbörjat, men massor kvar innan det är tävlingsmässigt.

Fjärrdirigering: Där har han börjat hoppa pyttelite framåt när han sätter sig upp från liggande, så det jobbar vi vidare med. (Inte framåthoppen alltså, utan att han ska hålla sin position. 😉 )

Nu är bara frågan; var börjar jag? Får jag nog fundera på en liten stund. 🙂

Igår kväll åkte jag till klubben. Inte för att bjuda på uppflyttningstårta för gårdagen var redan bokad på tårtfronten och jag hade fått ”order” om att vänta till nästa måndag. Vad det gällde träningen var jag lagom ostrukturerad, luften går ju gärna ur så där direkt efter en uppflyttning, men vi körde en hel del läggande under marsch, där vi backade i träningen, för det momentet hänger ju med ett bra tag till och jag känner att han tappat lite i snabbheten. Lite inkallning med ställande körde vi också samt kryp och lf/ff, delvis med kommendering.

Iza fick ett rejält simpass efter det, och efteråt lyckades jag faktiskt åstadkomma något som kan kallas massage. Hon tittade på mig med skräckblandad förtjusning men bestämde sig till sist för att det nog var ganska skönt och låg still flera sekunder i taget. 🙂