Insnöat!

Nej, jag menar inte bokstavligen, i meteorologisk bemärkelse (även om det fortfarande är vitt på marken). Men jag har snöat in på youtube och gamla idoler från 70- och 80-talet. Här kommer en till av mina absoluta favoriter och hittills har jag hittat ALLT jag sökt. Fascinerande!

Men snart, i en blogg nära dig, kommer vi att förflytta oss till innevarande decennium. Kanske. 🙂

Blankt!

Kan någon förklara för mig hur en terrierhjärna fungerar? Skulle bra gärna vilja veta det. För två veckor sedan kändes det verkligen som att NU har vi fått koll på rutan! NU har han fattat vad det går ut på!

Men hej vad jag bedrog mig.

Numera fattar han ingenting. Den lilla terrierhjärnan är helt blank och har ingen aning om varför det helt plötsligt står fyra koner på garageinfarten. Eller på appellplan, eller på Elfsborgs BK. Tillbaks till ruta (!) ett alltså. Håller tummarna för att vår planerade date med pt:n verkligen blir av på söndag för det känns som om vi behöver det.

***

Glömde berätta om vad min lilla schäfertussa gjorde på Blå Stjärnan. När det var dags för röntgen tyckte jag att hon kunde hjälpa till genom att ställa framtassarna på bordet så kunde vi lyfta bakänden. Men det tyckte inte schäfertussan. Röntenbordet är, uppskattningsvis, 110-120 cm högt men när jag sa ”hopp upp” (vilket iofs kanske var fel ordval?) så tog hon mig på orden för en gångs  skull och – hoppade upp. Från stillastående! Att hon snart fyller nio verkar hon inte bry sig om, och inte heller om att hon förväntas ha ont i en baktass. Eller också är det ett tecken på begynnande nioårskris? Hon kanske vill bevisa hur ungdomlig hon är? Hon kan ju liksom inte gå och köpa sig en Harley Davidson. Tänk om hon kunde var lika lyhörd och lydig på appellplan… *suck*

***

För övrigt har nu vägverksänkesäsongen inletts. Husse är ute och saltar och beräknas komma hem någon gång typ – mitt i natten. Fredagsmiddagen fick jag alltså laga och äta alldeles själv. Hade jag vetat det hade jag förberett något med gorgonzola, men problemet är ju att man aldrig vet det på förhand.

Besök 101!

Då har Iza varit på besök 101 (etthundraett) på Blå Stjärnan! Det låter ”imponerande” men då ska man veta att varje gång hon frisksimmar räknas som ett besök, och det kanske är runt 60 gånger nu? Kastreringen med komplikationer föranledde ett stort antal återbesök, och så har hon opererat bort ett antal aterom, skadat tassarna ett par gånger, opererat tonsillerna (efter ett antal undersökningar med påföljande antibiotikakurer som inte hjälpte). Så var det den misstänkta juvertumören i vintras och provtagningarna i samband med att jag tyckte att hon drack mycket vatten och njurvärdena var lite knas men rättade till sig. De flesta operationer har också föranlett minst ett återbesök för stygnborttagning…

Som tur var fick vi en av våra ”simfröknar” som sköterska idag så jag kunde koncentrera mig på henne och slapp kommunicera med veterinären i någon större omfattning, vilket nog var tur. Veterinären kunde hur som helst inte hitta något under huden när hon klämde och kände. Hon såg det lilla såret som jag också hittat men där och då reagerade inte Iza nämnvärt. Åtminstone inte mer än den traditionella schäfer-klagovisan. Hon kan vara väldigt pratsam när hon sätter den sidan till. 🙂 Det togs även en röntgenplåt för säkerhets skull, under visst rabalder. Hon var ju vaken och då är hon inte direkt den stillsamma typen. Jag frågade ”simfröken” om hon var säker på att hon ville röntga en vaken Iza och det var hon. Hon känner ju Iza ganska väl och visste ungefär vad hon gav sig in på. Efter visst mekande fick vi till det och resultatet blev en fin plåt utan rörelseoskärpa. Inget kunde upptäckas där heller, men om det skulle vara en träflisa syns den ju inte på röntgen.

Nåväl, nu får vi avvakta och hålla koll så får vi se hur det utvecklas.

Tassbandage på G?

Om ett par timmar ska Iza (och jag) till veterinären. Igår kväll upptäckte jag att hon låg och slickade på vänster baktass. När jag tittade efter var det rött och irriterat mellan mittentårna (långtån och ringtån?) och jag kunde se ett litet sår. Jag tvättade med klorhexidin två gånger under kvällen och hon protesterade inte nämnvärt.

I morse såg det bra mycket bättre ut på ytan. När jag har försökt titta lite mer ordentligt har hon dock inte varit överdrivet förtjust vilket hon talat om med några dova morrningar. Från morrning till bett har hon troligen väldigt långt, men bara reaktionen i sig, att hon öht morrar, fick mig att bli skeptisk. Dessutom tycker jag mig se en viss svullnad men det kan vara en hallucination.

Hon haltar inte, men det gjorde hon å andra sidan inte när hon för ett antal år sedan hade en 2 cm lång pinne inkörd i ”simhuden”, eller när hon skar upp sig rejält mellan tårna, så uteblivet haltande är ingen som helst garanti. Min bruksschäfer sjåpar sig inte i onödan liksom, man får vara vaksam för de små signalerna.

Nu är jag rädd att hon fått in något skit, pinne eller annat, som kapslats in. Första tanken var; jag bokar en veterinärtid på måndag och avvaktar helgen. Tiden går ju att avboka om det blir bättre. Sagt och gjort, ringde och bokade. Men, som den hönsmorsa jag är, fick jag ganska snabbt kalla fötter och ringde och bokade en tid idag istället. Om ett par timmar ska vi vara där. Men nu kommer vi till det stora problemet; de enda lediga tiderna idag var till den veterinären som jag lovat mig själv ALDRIG skulle få ta i någon av mina hundar. Den veterinär som nästan lyckades ta livet av Iza i samband med kastreringen, och som sedan, för att rädda sitt eget skinn, hävdade att min hund hade blödarsjuka i form av von Willebrands sjukdom (vilket senare tester visade att hon INTE har). Samma veterinär som, utan att veta något om sjukdomen, i princip utfärdade en dödsdom i form av ”slår hon sig så förblöder hon”.

Så nu sitter jag här, hyfsat ångestladdad. Å ena sidan kan det ju vara lite ”roligt” att visa upp den dödsdömda hunden för henne, sex år senare? Å andra sidan…

***

För övrigt ligger snön vit på taken. Undrar om tomten är vaken?

Enligt husse (som varit utanför tomtgränsen) går snögränsen ungefär 200 meter härifrån, ner mot ”låglandet”. Det är förvisso bara ett par centimeter, det har smält i samma takt som det snöat, men ändå…! Varför bosatte jag mig just här? EXAKT där sydsvenska höglandet tydligen börjar… *suck*

I löööv självscanning!

Jag har just varit och handlat. Med scanner naturligtvis. Jag har självscanning på fyra butiker här i stan och det är sååå smidigt. Man scannar, stoppar ner i påsen, och checkar ut på egen tass med hjälp av lite knapptryckande och kortdragningar. I löööv it!

Nästa steg borde väl vara självscanning på systembolaget?

Nähä.

Kanske inte…

Synd!

Och precis som väntat så har nu ostkustovädret nått även oss, sex mil från västkusten! Det snöar för fulla muggar och skiten har även börjat lägga sig… *suck*

Som tur var hann husse montera på vinterhjulen på min bil, i ett glapp mellan passen i saltbilen. Det tackar vi för!

För att lätta upp stämningen lite i snöoväder kommer här en gammal favorit, som också håller än. Den håller faktiskt så bra att jag har den som ringsignal i telefonen. Tredje telefonen i rad! Ibland får det ringa länge… 😉

Någon är emot oss!

Just nu skulle jag, med chefens goda minne, ha ”skolkat” från jobbet och lekt lyxhustru (=tränat hund mitt på blanka vardagen) för en stund.  Tiden skulle jag jobba igen ikväll för just nu är det inte läge att bara vara ledig. Jag och K hade bokat in en date med vår pt, eftersom träningspasset i söndags regnade bort. Men uppenbarligen är det någon där uppe som inte tycker att vi ska träffa vår pt. Hon ringde nämligen för ett par timmar sedan och meddelade att hon drabbats av maginfluensa… Värst för henne naturligtvis, och mitt problem (utebliven träning) är ju peanuts i sammanhanget.

Nu har vi bokat en ny date på söndag. Väntar med spänning på vad  som ska inträffa då? Snökaos? DET har hänt förr…