Plats med regn, skott och åska!

Åkte till klubben igår med båda hundarna. Började med Karlsson och en solo-platsliggning på 10 minuter i rejält blött gräs. Efter halva tiden började det regna. Inte särskilt kraftigt regn men ändå, och han låg kvar. Sen körde vi ett antal krypstarter och han startade på första kommandot ALLA gånger! En gång testade jag t o m att stå kvar och efter någon sekunds betänketid började han krypa alldeles själv. Uppenbarligen är kommandot äntligen är befäst. Lite tönt-apportering med klubbens normalstora apport blev det också, och det vete sjutton om det inte funkar bättre med den stora? Några framförgåenden körde vi också, och de var ovanligt ”vingliga”, åtminstone åt ena hållet. Möjligen kan det ha berott på att en hund tidigare lekt rejält med en pipleksak i ett hörn av planen, medan K låg plats, och att han ville kolla om den fanns kvar? Det var hela tiden det hörnet han ”drog” mot.

Precis när jag skulle gå ner och byta hund kom det upp ett gäng som skulle köra platsliggning med skott, och det kunde jag ju inte motstå. La honom lite offside, framför allt för att jag inte litade riktigt på de andra hundarna  och inte ville ha något strul. Avståndet till skytten var dock helt enligt regelboken. Precis när vi lämnat hundarna (innan första skottet) var det tydligen en loppa eller nå’t 😉 som högg ojämnt i skägget så att han var tvungen att klia sig, och blev sedan kvar i sittande ställning. Jag fick gå tillbaks så att jag var ca två meter framför och lägga om, och sedan låg han. Vid första skottet vred han på huvudet men sen låg han som en klippa. Det fladdrade lite i öronlapparna när skotten kom men inte en tendens till att gå upp. Hunden närmast honom, där husse stod kvar i kopplet, reste sig dessutom flera gånger och fick läggas om men det bekom honom inte heller. Skönt!

För att krydda det hela lite extra så mullrade åskan på avstånd under platsliggningen. Och när vi var klara kom skyfallet! Jag, som inte hade regnkläder på mig, försökte springa till stugan men se det funkade inte. Karlssons manliga kromosom-uppsättning lade hinder i vägen. Han hade fått en liten tuggpinne som avslutning på platsen och inte hunnit tugga färdigt. Att tugga och springa samtidigt är tydligen fullständigt omöjligt (om det inte gäller en apportbock!) och jag fick släpa det lilla trollet efter mig. Rejält blöt hann jag bli så någon träning med Iza blev det inte. Valde att åka hem och byta till torra kläder och ta en promenad på hemmaplan med henne i stället.