Drömmar, dregel & lyx!

Det har varit en intensiv helg, så jag tar det i kronologisk ordning. 🙂

I fredags lyckades matte kamma hem en guldmedalj!

I minigolf!

Det var utgång med jobbet (födelsedagsuppvaktning) och det hela började med minigolf (inomhus, 18 hål), där jag hade förmånen att ingå i det vinnande laget. Ärligt talat gjorde jag ett ganska hyfsat resultat, även om mina manliga lagkamrater var ett (eller flera) strån vassare. Vann gjorde vi i alla fall och guldmedalj blev det. 🙂

Därefter intogs det en god middag på restaurang men jag bröt upp relativt tidigt och körde hem, med tanke på vad jag hade planerat för lördag morgon. 😉

Lydnadstävling

På lördagen var det tidigt revelj och samling kl 08.00. Vi drog startnummer 1 till min stora lycka. En ”kant” på platsliggningen är ju aldrig fel, och sen är det skönt att ha ”det” gjort tidigt. +6°, blött gräs och skugga gjorde mig dock lite fundersam; skulle han ligga?

Han låg… Som en klippa! En hund i mitten satt upp ett tag, men lade sig sen igen. Det var det mest dramatiska som hände. Något intressant var också att min teori, om att MIN tidsuppfattning skulle ändras, visade sig stämma. Om jag någon gång tagit min tävlingsplatsliggnings-puls så hade jag utan tvekan kunnat räkna ut tiden med hjälp av mina (extremt våldsamma) hjärtslag. Det har jag nu inte gjort så jag fick lita på tävlingsledaren. Och när hon sa ”återgå” trodde jag att det gått ca en minut och blev mycket glatt överraskad. Fler låååånga platsliggningar blir det alltså. Mycket nyttigt för både hund och matte uppenbarligen.

Efter platsliggningsgrupp nummer två var det alltså dags för oss att äntra lydnadsplanen. Han var inte riktigt med mig i linförigheten och gjorde saker som han aldrig gör på träning, t ex förbli stående i en halt (!), men sedan tog det sig. Åtminstone under momenten. Mellan momenten var han lite vimsig vilket även avspeglade sig i helhetsbetyget.

Så här såg protokollet ut:

Platsliggning: 10

Tandvisning: 10

Linförighet: 7,5 Sätter sig ej, SS, VP, vid sväng

Läggande: 9 Något sen

Inkallande: 10

Ställande: 8 Efter i start, & steg

Apportering: 8 Tuggar ngt

Hopp över hinder: 10

Helhetsintryck: 8 Lite tjafs mellan momenten

Huruvida han var sen i läggande och ställande såg jag ju inte, men det stämmer säkert. I övrigt är jag helt med på domarkommentarerna.

Totalsumman blev alltså 178, och det resulterade i en tredjeplacering av 14 hundar. 🙂 Jag undrar om jag inte kan se ett mönster här: Appellen tävlade vi på samma klubb i våras. Då blev vi också uppflyttade och tredjeplacerade. Kanske bara ska tävla där i fortsättningen? 😉

Jag vet ju att det finns en del icke hundnördar som läser här, och då kanske det är lite ”grekiska” med protokollet och poängen ovan? Det är alltså så att alla moment har en koefficient (j*kla ord!) som varierar med svårighetsgraden. I den här klassen har t ex linförigheten den högsta koefficienten (4), vilket innebär att poängen, 7,5, skall multipliceras med 4. Detta förklarar hur de futtiga siffrorna ovan kan bli 178. 🙂

Maxpoängen i klassen är 200, och för att bli uppflyttad ska man ha minst 160.

Blev ni klokare nu?

Prisbordet var väl dukat och när det var vår tur att välja fanns det en ”hög” som innehöll en taggig, gul pipapport, ett läderstryp i lagom storasysterstorlek och en ficklampa. Den gula pip-apporten kunde jag inte motstå så den ”högen” fick det bli. Hur klokt det var kan ju diskuteras? Den piper så fruktansvärt illa så har K den i mer än två minuter åt gången håller vi på att ”go nuts”, så det är strikt ransonering som gäller.

Halsbandet var perfekt i storlek till Iza och ficklampan liten, smidig och extremt ljusstark så det blev bra.

Pip-apporten var roooolig. Jätterooooolig!

Halsbandet var en aning stort till pristagaren, och ficklampan förstår han inte riktigt vitsen med. 🙂

Drömmar & dregel

Direkt efter prisutdelningen åkte jag hem och sen bar det vidare till Jönköping, Elmia och husvagns- och husbilsmässan där vi sammanstrålade med pappa & A.

Jag kan väl sammanfatta det hela med att; hade jag 324.000:- ”över” så skulle jag beställa en Cabby 620 L.

Det är snuskigt mycket pengar för en husvagn, och om jag hade 324.000 över skulle jag förhoppningsvis göra något vettigare för pengarna, men den var perfekt för våra behov. Längre och bredare sängar än vad vi har nu, och det är egentligen det enda jag begär. Om sisådär 10 år kanske årets modell har kommit ner i en mer rimlig prisklass?

Drömma och dregla lite kan man ju alltid göra. Många drömmer uppenbarligen om husbil också, men det blir så bökigt att ta sig ut i spårskogen när man är på läger så jag tror vi håller oss till husvagn. 😉

När vi dreglat färdigt åkte vi hem och efter kom pappa, A och Gino. Trodde att de båda unga herrarna skulle kunna umgås på ett vettigt sätt inomhus men det slutade med hysterisk jaktlek (inkl. drevskall) så det blev ett ganska kortvarigt äventyr. Försökte knäppa kort, och EN bild lyckades jag få, så fort gick det. 🙂 Det blev inte ens några dåliga bilder, utan helt enkelt bara EN!

Karlsson till vänster, Gino till höger.

Därefter intog vi en god middag bestående av plockmat (typ tapas) och rödvin. Kvällen blev inte särskilt sen…

Innan de åkte hemåt idag tog vi ut Gino och min kamera för att knäppa lite fina bilder. Resultatet blev ”sådär”, men några duger väl.

Hej vad det går!

Världens sötaste Gino.

Eftersom Gino funderar på att bli labrador när han blir stor har han börjat träna på fågelapportering. 🙂

Avlämnande var dock ”sådär”…

Världens sötaste Gino igen. Som för övrigt fyllde 10 månader igår.

Lyx

Ungefär när de gav sig av hemåt åkte jag och K ut i skogen och spårade. En klubbkompis hade lovat att gå ut ett av klubbens högre-spår åt oss. DET är lyx! Att bara kunna åka ut till ett utlagt spår, sela på och traska iväg. Själva spåret gick sådär, men klockan var eftermiddag och skogen ”kryllade” av svampplockare som vi både såg och hörde, och som sannolikt varit inne och tassat i spåret. K förstod nog inte varför han inte fick spåra de spår han tyckte passade bäst just då, men jag fick ju klart för mig vad vi behöver träna på.

Nu är uppflyttnings-äppelkakorna (som jag ska bjuda på på klubben i morgon) bakade och snart är det ”natta” efter en intensiv men rolig helg.

Och förresten; tack för alla grattisar i förra inlägget! 🙂

(Puh vad långt det blev. Var det någon som orkade läsa ända hit?)