Hur man rensar en åker!

Jag kunde självklart inte hålla mig. Liiite hundträning fick det bli efter att jag uträttat viss ”nytta”. Det var bara ett problem. På åkern bakom huset, strax utanför tomtgränsen, betade fyra rådjur. Dessa djur är halvtama och flyttar inte på sig i första taget.

Således tog jag ut Iza, på andra sidan huset, och tränade – skall! Tydligen lider rådjuren av viss självbevarelsedrift trots allt, för dom försvann. Som jag tidigare konstaterat, själva skallet är det inget som helst fel på. Mycket kraftfullt! Att Iza studsar upp och ned brydde sig inte rådjuren om (eftersom de inte ens såg henne, annars hade de nog dött av skratt), de tog det säkra före det osäkra och flydde fältet.

När det var Karlssons tur var det alltså lugnt på viltfronten. Han fick lite apportering, eller snarare anti-apportering. Dvs jag kastade apportbock och hämtade själv när han satt kvar. Det skötte han briljant. De två gånger han verkligen fick hämta skötte han sig också utmärkt. Sen körde vi framförgående och avslutade med platsliggning. Mitt under platsliggningen kom husse hem. K:s svans påminde om en förgiftad mixer, men han låg!

30 sekunder efter att sista hunden var instoppad i huset igen var rådjuren tillbaks på åkern.

Desperat billös hemmafru med pyspunka

Desperate Housewives är ju en av mina (få) favoritserier, och den enda som ingår i TV-utbudet för tillfället. Idag är jag både ”desperat” och ”hemmafru”.
Idag har min bil varit på service. Och är fortfarande. Kl 17.20!!! Undrar vad det kalaset kommer kosta? Kamremsbyte är inte gratis har jag hört…

Att jag är billös innebär att kvällens planerade träning på klubben ”fryser” inne.

Att jag är desperat innebär att jag tränat så mycket hund sista tiden så att hemmet fullständigt havererat. Nu har jag ju ett gyllene tillfälle att börja åtgärda detta men … jag vet inte var jag ska börja. Så jag går nog ut och tränar hund…

Hemmafru innebär att jag är tvångsplacerad – hemma. Åtminstone för tillfället.

Pyspunka? Ja, jag känner att hundträningsluften börjar gå ur så smått. Behöver snart en paus. Undrar just vad hundarna tycker om det? Vi har inte haft MBL-förhandling. Än.

Agility-VM

Nej, jag har inte fått hybris, ni kan andas ut. Det är INTE min och schäferns nya målsättning. 😉 Däremot konstaterar jag att vår duktiga agility-coach nu är på väg till Hamar i Norge för att delta i detta evenemang.

Igår kunde man läsa den här artikeln i Borås Tidning. Kul!

Vi kommer självklart hålla tummar och tassar så mycket vi bara hinner med under helgen, mitt i våra klubbmästerskap.

Något jag kunde konstatera när jag kollade startlistorna för evenemanget var att det verkligen är ett världsmästerskap. Det finns deltagare från Brasilien, Japan, Canada, USA, Sydafrika, Colombia,  Ryssland etc., samt naturligtvis från hela Europa När det arrangeras VM i lydnad och IPO så känns det som om det är en tillställning för de ”närmast sörjande”, dvs de som kan ta sig till arrangemanget med bil, inom Europa. Men när det gäller agility så flyger man tydligen kors och tvärs över hela världen. För att kanske diska sig efter några sekunder…!

Appellträning

SMHI kunde inte bestämma sig. När det var dags att åka var det uppehåll men lagom när jag kom fram till grannklubben så började det regna igen. Härdad som man är efter den här sommaren så var jag dock garderad med regnjacka så det gick bra ändå. Varför är det så att det alltid känns extremt motigt om det regnar när man ska iväg, men sen funkar det ju faktiskt ändå och är inte så farligt? Att jag inte krymper av lite vatten är ju sedan länge konstaterat … tyvärr.

Passade på att köra Iza direkt eftersom det var ganska lugnt på plan. Då undviker vi konflikter och har roligt ihop. Det känns som om vi måste försöka snurra vidare i den positiva spiralen från i söndags. Körde framför allt skall (enligt nya metoden) och kryp. Nu är det inget tjafs alls med krypet. Hon börjar  t o m krypa självmant när hon tycker hon legat tillräckligt länge. 🙂

Karlsson fick sig en genomkörning av appellklassmomenten med kommendering. I stort sett är jag nöjd även om han var lite splittrad stundtals. Vi har ju inte varit på den klubben på flera månader och det dök upp en massa nya hundar precis där vi höll till, praktiskt taget PÅ ”tävlingsplanen”, så det kanske inte var så konstigt. Hans paradnummer är helt klart ”läggande under marsch”. Om jag bara kan hålla mig i skinnet (= undvika DK, som inte behövs) så borde vi kunna få en 10:a på detta moment. Men träning är en sak, tävling en annan… Framförgåendet gör han oftast också väldigt fint. OK, det är nog inte en 10:a, men bra är det. Men det är väl risk att jag får äta upp dessa spekulationer efter helgens övningar… 😉

Problemet med framförgående är att han ”kan själv”. När man kört första sträckan så vet han vad som ska göras och ränner iväg alldeles självmant efter vändningen. På träning  gör jag alltid några vändningar och halter innan vi går andra sträckan men än verkar det inte ha haft någon större effekt.