Åtta kilo spårhund och en kamera (och en matte)

Med facit i hand var det kanske inte världens bästa idé att spåra och fotografera samtidigt. Med Iza har jag aldrig kommit på tanken men med åtta kilo terrier i linan kändes det genomförbart. Nu blev väl varken spåret eller bilderna speciellt lysande, men håll till godo. 🙂

Spåret var ett appellspår med nio vinklar och åtta föremål. Stundtals spårade han alldeles underbart men ett tag var det nog mest vilt i näsan. Två föremål missade han också, men som tur var inte pipisarna. 🙂 Att jag skulle försöka fota samtidigt resulterade i att han kanske inte riktigt fick den förväntade responsen på föremålen men han verkade ganska nöjd ändå. Belöningarna kom ju, om än något lite fördröjda.

070906a.jpg

Här drar han iväg på ett direktpåsläpp och suger i spåret ordentligt! Åtta kilo liksom … WOW!

070906b.jpg

Första pinnen bärgad!

070906c.jpg

Och första pipen räddad från förgängelsen!

070906d.jpg

Pinne två (även om det står ”13” på den 🙂 )

070906e.jpg

Andra pipen också återfunnen! Spåret gick omväxlande i sol och skugga. Att ställa om vitbalansen i kameran också … DET var överkurs. Därav den något mystiska tonen i bilen.

070906f.jpg

Lycka! Första gången han frivilligt apporterar in slutapporten. Tidigare har det krävts viss övertalning även om han tydligt markerat den.

Gårdagskvällen tillbringade vi på klubben. Iza fick en genomkörning av alla högreklassmoment utom framåtsändandet. Stora stötestenen nu (förutom inkallningen) är krypet. Helt plötsligt reser hon sig istället när hon ska börja krypa?! Om det inte var för att hon mellan varven, när hon är på humör, kryper 10-mässigt (så även igår) så skulle jag tro att hon hade ont någonstans. Nu tror jag att det ”onda” sitter någonstans i hjärncellerna, och i kommunikationen med matte…

Karlsson fick sig en platsliggning med en pensionerad schäferhane. Den hanen tar inte illa vid sig om jag säger åt K på skarpen när han reser sig, och det fick jag tillfälle att göra. Två gånger gick han upp och andra gången tror jag att det ramlade ner en liten polett? Därefter körde vi en del apporteringsövningar och blev kommenderade i linförighet. På det stora hela skötte han sig riktigt bra. 🙂

Nu ska här packas och förberedas för morgondagens avfärd till ”krigs-zonen” Köpenhamn. Senare ikväll ska jag lämna Iza hos hundvakten. Det blir nog många och långa skogspromenader för hennes del i helgen. Garanterat träningsfritt blir det iaf. Hon avgudar P som ska ha henne och han gillar henne skarpt, så det blir nog bra. Karlsson ska utnyttja dagmatte som nattmatte också, men honom lämnar vi inte förrän imorgon bitti.