Vafalls? Lillebror är halt!

På eftermiddagen idag, precis när jag skulle åka och iväg i ett ”måste”-ärende, upptäckte jag att Karlsson haltade på vänster bak. Och det gör han fortfarande. På lunchpromenaden märktes inget, och för ovanlighetens skull var han kopplad hela tiden, så det måste vara något som hänt inomhus på eftermiddagen. Jag har klämt, känt, böjd, vridit och hittar – ingenting. Nu tar jag ju inte i lika tufft som en veterinär skulle göra, men ändå. Jag har även skärskådat tassen så gott det nu går mellan (och under) de små trampdynorna. Han säger inte heller ifrån att det skulle göra ont någonstans men stundtals, i synnerhet om han legat still en liten stund markerar han kraftigt och går ibland på tre ben?! Ibland syns det knappt?! Viljan är det iaf inget fel på och han försöker fortfarande göra allt han ”brukar” göra, tyvärr…

Jag gissar att han sträckt sig i ljumsken (som han far omkring på de hala laminatgolven är det ett under att det inte hänt tidigare) eller fått sig en ”smäll” när han busat med Iza. Men hur som helst känns det inte roligt. Som den hönsmorsa jag är har jag god lust att boka en akuttid hos veterinären– IKVÄLL, men något (erfarenheten) säger mig att de skulle råda mig att avvakta. Och det är nog klokast i det här läget. Att ”vila” den lille blir dock ingen lätt uppgift. Giv mig styrka! (Och något lugnande till både honom och Iza.)

Eller också simulerar han bara eftersom jag igår kväll anmälde honom till KM i både bruks och lydnad?

Å hon ba’ … kröp?!

Efter lunchpromenaden tog jag Iza direkt ut på gräsmattan för ett kryp. Å hon ba’ … kröp. Tre gånger. Hyfsat rakt, något hög bak (men inte värre än vissa SM-hundar) och lite för snabbt men ur min synvinkel (dvs snett ovanifrån) så borde det kunna vara värt en sjua eller åtta?

Analys; hon var lugn, dvs inte uppvarvad av miljö, andra lydnadsmoment eller stressad matte. Hon ligger förmodligen för högt i stress när vi ska utföra det här momentet på vanliga träningar på klubben. Sannolikt kommer stressnivån vara ungefär likvärdig på tävling. Och hur kommer jag tillrätta med detta på fem dagar? Egentligen ingen aning, mer än att jag bara kommer köra krypet under likvärdiga former, dvs lugna, fram till tävlingen. Då får jag åtminstone chans att förstärka rätt beteende och vi behöver inte hamna i konflikt.

Analysera mera! 😉

Kanske ändå?

Igår fick jag klart för mig hur upplägget är på söndagens tävling. Som omväxling kommer högrehundarna börja med spåren. Ja allra först är det förstås platsliggning men därefter spår. Då finns det två alternativ:

1: Vi kommer inte runt spåret och behöver inte bekymra oss om lydnaden överhuvud taget.

2: Vi kommer runt spåret och Iza har då fått ur sig det ”värsta” och kanske inte orkar ställa till med så mycket ofog på lydnaden?

Jag har ju inget hopp om uppflyttning. Det är för mycket som fattas i lydnaden för det, men man kanske kan skaffa sig lite tävlingsrutin? Gjorde en sammanräkning och konstaterade att vi fyra (4!) gånger varit inne på en officiell lydnadsplan! Och hundstackar’n är sju år! I appellen blev vi ju uppflyttade i första försöket och sen sprack vi i spåret på ett antal lägretävlingar och därmed var det bye bye. Två gånger kom vi runt spåret i lägre och den andra gången blev vi uppflyttade. Sen var det förra årets högretävling som ju lämnade en hel del övrigt att önska. Vet att det finns många som blir förbannade för att man ”tar upp en plats” när man man på förhand vet att man inte kommer bli uppflyttad, när det är så svårt att komma med. Då ska liksom de som har en chans vara med istället. På sätt och vis håller jag med. På ganska många sätt faktiskt. Och det är det som gjort att jag tänkt lämna återbud. Men … what the h*ll? En gång om året ska man väl kunna få vara med ändå?

Tycker dessutom att reglerna borde ändras så att man i lägre klass (precis som i appellen) får köra lydnaden (om man vill) även om man spruckit i spåret. Tiden är ju avsatt hos arrangören och man har betalat sina pengar. Detta skulle ju ge ekipagen mer erfarenhet och större chans att lyckas hela vägen nästa gång. Kanske skulle skriva en motion om det inför nästa regelrevidering? Det står förvisso inte i reglerna (tror jag) att man inte får göra det men arrangörerna är heller inte skyldiga att låta ekipagen köra. Det är trots allt inte många minuter det handlar om för ett lydnadsprogram i lägre klass. Åsikter och synpunkter mottages tacksamt.

Gårdagens framåtsändandeträning ägnade jag åt något helt annat. Åt fritt följ, fritt följ och lite … fritt följ. Ville ha roligt med Iza och förstärka och belöna trots att någon stod och kommenderade. Stundtals går hon kanonbra, snabba raka sättanden, bra kontakt, snygga vändningar osv. Stundtals tränger hon, men hellre det än att hon helt plötsligt bara släpper? Det hände även igår. Då har näsan tagit över och hon springer iväg och letar mat, nosar och kanske kissar. Men det var det där med hönan eller ägget? Släpper hon för att hon känner dåliga vibrationer från mig, eller släpper hon först och sen undviker mig för att jag DÅ är irriterad? Blir inte klok på detta?!

Körde även ett kryp med kommendering och – hon kröp! Förvisso i en mycket prydlig högercirkel, och alldeles för fort, vilket förmodligen inte uppskattas av domarna, men ändå; hon kröp! Får ägna veckan åt att försöka justera riktningen. Hon har krupit rakt tidigare så det ska väl inte vara omöjligt.

Karlsson fick sig ett ganska ostrukturerat lydnadspass. Inte alls genomtänkt från min sida, för mycket fokus på Iza just nu, men han hade roligt ändå och verkade inte ta illa upp. Duktig var han också det lilla krypet. Sen fick han sitta och titta på när de andra körde sina framåtsändande och då var det syndast om honom i hela Borås, vilket också hördes. 🙂 Men det är nyttig träning även det.