Roliga timmen (med nära döden-upplevelse)

Det var husses (o)tur att umgås med Iza idag, i ösregnet. Det planerade motivationsspåret får vänta till morgonddagen. Det är tveksamt om det varit så ”motiverande” i ösregn och halv storm. En sak är säker, det hade INTE varit motiverande för matte att bli plaskblöt två gånger om.

Under tiden dom var borta hade jag och K roliga timmen. Inomhus. Han visar inte heller idag några tecken på hälta, men jag ville ta det säkra före det osäkra. Imorgon kan det kanske bli lite mer aktivitet.

Roliga timmen innehöll, även idag, främst lydnadsklass I-apporteringen och platsliggning. Den apporteringen känns onekligen som ren avträning. Först lägger man all energi i världen på att hunden ska lära sig gripa apporten. Och sen ska man lära den att INTE gripa? Förrän matte säger det magiska ordet alltså. Just nu råder det viss frustration bland terrierns hjärnceller. Milt uttryckt. Men det blir nog bra när det blir klart. 🙂

Platsliggningen var onekligen i paritet med en nära-döden-upplevelse. Tyckte Karlsson. Jag började med att kasta boll. En av favoritbollarna som han inte sett på ett tag. Jag kastade, rullade och studsade. Vid något tillfälle rullade den t o m över hans svans, men han låg!

Sen kom det riktigt jobbiga kapitlet… Jag hämtade en ”favorit-pip”!!! Jag pep lite med den, bollade lite och sen la jag den två meter framför hans näsa. Det var riktigt, riktigt jobbigt. Men han låg. Fortfarande!!! Han pep, han skakade, han vred på sig. Men han låg! Kvar! Det verkar som om han börjar inse att det faktiskt inte är någon frivilligverksamhet vi håller på med? 🙂

*****************

Just det; glömde bilden nedan. När storasyster varit ute i regn och storm så gäller det att se till att hon är ren i öronen. 🙂

070921a.jpg

Iza njuter faktiskt så att hon ”spinner” även om det kanske inte ser ut så…

Visiterad

Dagens jobb har handlat om modellfotning. I en studio som (numera) ligger i anslutning till en privatbostad. En privatbostad där man var lyckliga ägare till en extremt sällskapssjuk katt. Min dag började med att katten, som jag aldrig träffat förr, bestämde sig för att mina byxor var det absolut bästa surrogatet för handduk, efter  nattens regniga äventyr…

När jag kom hem hade jag en schäfer mycket stadigt placerad i nederkant av mina byxben i åtminstone fem minuter. Matte hade varit ute och vänstrat. Med en katt!!!

(Att ena modellen var katt-allergiker underlättade inte direkt arbetet heller…)