Träningskväll blev vilokväll

Planeringen för ikväll löd:

1. Åka till klubben

2. Lägga ett rejält spår åt Iza

3. Köra lydnad med Karlsson medan spåret låg till sig

4. Gå spåret med Iza

5. Åka hem

Det blev:

1. Träna kryp och skall med Iza på gräsmattan hemma (krypet gick … inte bra)

2. Träna lydnadsklass 1 apportering (sitta still, gripa, hålla kvar) med den lille halte – i vardagsrummet

3. Träna platsliggning med den lille halte – i vardagsrummet

Bara att konstatera att det inte alltid blir som man tänkt sig. Men eftersom regelrätt lydnadsträning med K inte kändes som en lysande idé just idag, och det inte heller kändes som en lysande idé att ha en (eventuellt) halt hund liggande i kall bil i 2-3 timmar så fick det bli så. Naturligtvis var husse tvungen att vara med på ett jobbmöte ikväll också, så han kunde inte vara hemma och underhålla den lille halte.

Men med tanke på vädret så är jag faktiskt inte så ledsen ändå. Det ösregnar och blåser iskalla vindar. 10 minuter ute med Iza räckte för att jag skulle vara genomfrusen, och blöt. Det är för tidigt! Det är faktiskt bara september men det känns som november…

Beträffande hältan så ser jag en viss stelhet (tror jag) men skillnaden är himmelsvid mot igår. Hoppas det fortsätter i samma stil!

Positivt men mysko…

När jag vaknade idag förväntade jag mig att träffa en MYCKET halt borderterrier linkandes omkring på sovrumsgolvet. Med tanke på hur halt han var igår, efter att ha legat still i bara några minuter, vågade jag knappt tänka på vad en hel natts stillaliggande skulle göra. Men nä! Uppe i sängen var han och pussade på mig som vanligt när jag började röra på mig. Nåja, han klarade ju av att hoppa upp i soffan igår, via ett bakben, men sängen är högre så det hade jag inte trott. Tände lampan och … han spatserade omkring precis som vanligt?! Full fart ner för trappan och – ingen hälta? Jag har, till hans stora irritation, väckt honom ur hans skönhetssömn en gång i timmen hela förmiddagen för att se hur han går. Med en god portion fantasi kanske man tycka att han ”sparar” vänster bak lite men jag tror mest det är ett hjärnspöke hos matte. Några tendenser till att gå på tre ben visar han inte alls.

Mycket förbryllande, men skönt. Jag undrar vad det kan ha varit? Någon som har några förslag eller upplevt något liknande?  OK att hundarna kan stuka till sig och halta omkring några minuter och tycka synd om sig själva. Men här hände inget akut och hältan fanns där, klart och tydligt, från 15-tiden till 22-tiden.

Nu får han ta det lugnt ett par dagar för att inte riskera något. Det är bara att hålla tummarna för att det inte var något allvarligt och att det inte återkommer.