Om inte om hade varit…

Då var agilitydebuten avklarad, och jag får faktiskt säga att vi har äran hyfsat i behåll. 😉

Dagen började med lagklasserna där vi ingick i ”unghundslaget”. 😀 Men, i de här sammanhangen får väl Iza räknas som unghund, sina sju levnadsår till trots. Vi gick ut redan som startnummer tre på en bana som någon kallade ”tunnelbanan”. Mycket tunnlar var det, och många krångliga vägar. MEN, om inte om hade varit så hade vi kommit runt med fem fel! ”Om” bestod i att undertecknad fullständigt missade ett av de enkla hindren! Jag var så fokuserad på svårigheterna som var före och efter så det ”enkla” hopphindret som stod mitt emellan svårigheterna glömde jag helt sonika bort. I övrigt så sprang Iza förbi ett hinder så att vi fick snurra lite vilket räknades som vägran (= 5 fel) men i övrigt så gick det kanon. OK, vi var ju inte snabbast, men ändå. 🙂

Så var det dags för den första individuella DM-klassen, en hoppklass. Den gick över blixtfort. Åtminstone för vår del. Iza tog hinder nummer 1 och struntade sedan i mina åsikter och lama försök till handling och drog till tunneln som låg mer naturligt till. Där började det förmodligen också lukta väldigt mycket gott för sen blev det sniffande på marken för hennes del och min hjärna var helt blank. Hade ingen aning om vilka hinder vi skulle ta?! Vi fortsatte alltså inte loppet utan gick av.

Lite tillstukad i det nyvunna självförtroendet skulle vi avsluta med en agilityklass. Tack och lov så stod balanshindren så till att när de var framför näsan på hunden så skulle de tas. Iza älskar ju alla former av balanshinder och gungbrädor så hade det varit några ”fällor” med sådan inblandade så… Nu tog vi oss runt med 15 fel. Strul på ett hopphinder och ett strul i slalomen så vi fick börja om med den. Sen tror jag hon missade ett kontaktfält på uppvägen. MEN, vi kom runt! Dock kändes det loppet inte alls lika bra som det första på dagen. Mindre flyt, mer splittrad hund, vilket ledde till mer splittrad matte, som ledde till ännu mer splittrad hund och… Ja, ni förstår nog. Tack och lov hade jag ett antal klubbkamrater som stod jämte plan och hejade på och vrålade ”fortsätt” (på ett ungefär) och det var nog det som räddade oss (läs mig) och fick mig att komma igen trots att det kändes segt.

Utan att överdriva kan jag ju säga att många av mina klubbkamrater var djupt chockerade (och imponerade 🙂 ) över vår insats. Vår ordförande t ex, han förstod ingenting? Han hade inte fattat att vi överhuvudtaget tränat agility. Men å andra sidan har jag ju hållit en förhållandevis låg profil och tränat det mesta när det varit lugnt på klubben. 😉

Min ”coach” är på landslagsläger den här helgen, så henne har jag underrättat via SMS. 🙂

Slutplaceringen i DM, som innefattade båda loppen blev – 16. Då ska man betänka att det var över 40 startande från början. Många av de som diskade sig i första loppet strök sig i andra loppet men jag tror vi var 25 startande i andra loppet och vi kom inte sist!!! 😀 (OK, vi kom sist, av de som inte dubbeldiskade sig, men jag är ändå mer än nöjd!) Målsättningen för dagen var ju också ganska lågt ställd. Det var ungefär på nivån att Iza inte skulle lämna banan, vilket i min värld tedde sig som ett fullt möjligt alternativ. Nu gjorde hon inte det så målsättningen uppnåddes, och det med råge!

Så över till bildbevisen. Fotograf: Tytti

070901a.jpg

Positivt var att hon inte rev ett enda hinder vilket hon gjort rätt friskt på träning. Jag är ju inte säker i första ”disk-klassen” men enligt en klubbkompis gjorde hon inte det iaf.

070901b.jpg

Rätt snygg stil! Kolla örat som är på väg ut åt andra hållet. 😉
070901c.jpg

Duktig hund (även om vi redan var diskade här).

070901d.jpg

Det var så långt vi kom i den individuella hoppklassen. 🙂 Redan här är hon fullt fokuserad på tunneln…

070901e.jpg

Lite segt, som sagt, i agilityklassen. Trav?! Men å andra sidan får jag kanske glädja mig åt att hon åtminstone travar och inte går passgång vilket är populärt annars.

070901f.jpg

Tja, DET kontaktfältet fick vi inga fel på åtminstone!

Imorgon ska vi återuppta brukskarriären med lite spår tillsammans med Tytti och Tarrak. Hur vi nu ska orka det? Det är nog tur att vi har ”bokat” träning för annars hade det nog inte blivit så mycket gjort.