Efter snart fem månader med Karlsson som enda hund i huset kommer jag ibland på mig med att tänka; ”så stor han är!”. Självklart har han inte växt, och han är inte stor. Han väger fortfarande sina knappa nio kilo och är 38 cm hög (antar jag, även om inte höjden blivit mätt på några år). Men … har man inte 26 kilo schäfer att jämföra med så…?

Ibland kommer jag även på mig med att tänka; ”vilken mjuk päls han har!”. Självklart har han inte mjuk päls. Den är fortfarande lika sträv (och för tillfället lite … luddig). Men … har man inte en mjuk schäferpäls att jämföra med så…?

Det är märkligt hur verkligheten kan te sig olika beroende på vad man har att jämföra med? Jag minns när vi haft vår första schäfer i några veckor, hon var väl ca 3 månader gammal, och vi skulle träffa pappas schäfrar för första gången. När de kom ur bilen backade jag en aning – de var ju gigantiska!

Nåväl, förr eller senare får jag nog något att jämföra Karlsson med igen. Mindre, större, mjukare, strävare? Ingen vet, det får framtiden utvisa.

I morgon ska vi inviga jullovet med sökträning. Jag är grymt imponerad över att vi fått ihop nästan hela sökgänget, lördagen före jul! 🙂

Dessutom är jag tacksam att den där vita skiten försvunnit. Julen ser ut att bli helt i min smak; grön! Kanske skulle återinföra den gamla traditionen med julaftonsspår?